Etiketter

, ,

Den senaste veckans diskussion både hos mig och på andra bloggar har gjort att jag funderat en del på det här med feminism och hur jag själv ser på det hela. Resultatet blir ett lååångt inlägg där jag tar upp saker som påverkat mig.

För mig har aldrig kvinnokamp varit en issue. Däremot har det varit självklart att kvinnor är lika mycket värda som män – och att det finns vissa saker man ska jobba på.

Visst kände jag till att kvinnor har lägre löner och att det var kvinnor som stannade hemma med barnen. Men vad berodde det på? På den tid jag var liten så var det inte så positivt med män som var hemma med barnen. Det märkte pappa av när han var hemma med storasyster, inte på grund att han ville vara jämställd – utan för det var en period han var arbetslös, men ändå. Inte hade en man någonting på lekplatsen att göra! Och det var inte andra män som tittade snett…

Men när man tittar på könsroller hemma då. Pappa var en rätt typisk karl av sin tid. Borta en hel del på affärsresor. Inte så ofta han lagade mat. Men anledningen till att det var mamma som lagade mat var väl också rent praktiskt. Pappa kom hem klockan 6. De få gånger som pappa ordnade mat så blev det pizzeria eller kinarestaurant.Eller grillade om det råkade vara sommar…

så jag växte väl upp i den miljön. Jag läste en hel del. Jag har alltid älskat böcker. Jag läste gärna Enid Blytons (uttalat på svenska naturligtvis!) böcker. En favorit var femgänget.Där fanns det då fyra personer. Den ordentlige Julian, äldsta killen som håller ordning på syskonen, Dick som jag inte hade någon uppfattning om, Anne, mesen, som var tjej-tjejen. Hon som alltid hjälpte till att diska efteråt och plocka fram mat. Favoriten var George, eller Georgina som hon inte ville kallas.Hon som gjorde allt för att se ut som en kille och inte vara sämre än någon – men fortfarande så hjälpte hon ofta, om än motvilligt, Anne när de var på besök någonstans. Det var nog min första riktigt reflekterande av det här med stereotypa könsroller.

Jag fortsatte läsa böcker och lite mer samtida blev då Margit Sandemo med Isfolket. En fantastisk serie med en massa starka kvinnor som imponerade. så här i efterhand inser jag hur mycket saker man lyckades få med. Konstnärinnan som gav ut sina verk under mansnamn – misshandlande make som bryter ner kvinna – sexuellt frigjorda kvinnor – våldtäkt (vilket visade sig baseras på författarinnans egna upplevelse som barn och vuxen) – gravid ensamstående kvinna och problem som dessa kan råka ut för- men även mannen som drivs mot självmord, delvis på grund av den kalla hustrun, som i sin tur har bagage från sin mor. På den tiden var det väl inte dessa saker som jag tänkte på, utan det var det övernaturliga – de som hade krafter som var det centrala. Men trots det så påverkade böckerna mig en hel del på många sätt.

Åren gick. Jag blev äldre och mer reflekterande över saker och ting.Personer som Gudrun Schyman började tala feminism. Det var väl där jag började känna att det fanns lite olika världsbilder.Jag började ifrågasätta den riktigt radikala feminismen. Den här som tycktes vilja påverka mig – eller göra kvinnor till något som de inte vill vara för att bevisa något. Självklart kan kvinnor bli brandman. Jag har träffat en sådan. Inte ens min 1.91 långa man skulle vilja slåss med henne….räckte så gott att gå boxercise tillsammans. Vilken styrka. Självklart kan kvinnor fixa bilar! Men det ska vara någon som har fallenhet och intresse för det inte för att de ska gå emot strömmen för sakens egen skull. För mig ligger det fria valet högre än feminismens krav på att kvinnor ska vara föredömen för andra kvinnor. Vill en kvinna vara hemma och baka så ska hon fasiken få göra det med. Man ska inte se ner på någon och anse att de är bakåtsträvare som förstör. Jag har hört många kvinnor som anser att det är rofyllt och trevligt att baka. Lustigt nog har jag också träffat på en man som säger samma sak. Jag kan inte hålla med, men vive la difference!

Så var det det här med löner då. Mamma var lärare, inte välbetald, få lärare som var det, men ändå var hon och en annan adjunkt de som hade högst lön på skolan. Båda var kvinnor. så hur kunde det gå till? Det fanns ju en massa yngre män, och alla visste ju att kvinnor per automatik har sämre lön? Kanske är det inte alltid enkelt?

Jag fick jobb. Mitt första jobb var väl inte någon höjdare rent lönemässigt tyckte jag – å andra sidan hade jag mer än vissa som hade motsvarande jobb på ett annat ställe. Dessa var killar. Jag sökte nytt jobb efter ett tag. Många intervjuer först – men tog ett tag innan någon fastnade. I det här läget märkte jag av fördelar med att vara tjej inom ett mansdominerat område. Så de erbjöd en lön som var lite lägre än jag ville ha – jag kontrade med lite högre och jag fick då 300 kr högre än den vanliga ingångslönen. Mycket på grund av att jag var tjej, vilket de behövde flera av. (Plus, fick jag veta några år senare, att detta var under en tid då man behövde folk men det fanns inte så mycket så man fick ta det man fick. Mindre smickrande…)

Nåväl. Väl på jobbet så vet jag inte hur min lön var rent jämförelsevist. Jag verkade få rätt bra procentuellt – men det var svårt att veta. sökte lite senare jobb närmare hem på ett jobb som verkade roligare, mer utmaningar, variation mm. Tyvärr visade det sig att min ”låga” lön jag hade då låg några tusenlappar än den lön killarna som jobbade hade. Så det blev inget av med det.

På min mansdominerade arbetsplats noterade jag lite saker när det kom till kön. 6 av 7 chefer på vår avdelning var kvinnor. Liksom 2 av 5 av den högre nivån tekniker. Men om man sen såg på golvet bland tekniker så var det väl ungefär 1 tjej på 9 killar. Samtidigt så höjdes rösterna för kvotering i världen utanför och att kvinnor motarbetades.Och in min värld stämmer det verkligen inte.

Jag är kvinna. Jag är livrädd för våldtäkt. Vissa saker är olika för kvinnor och män. Även män kan våldtas – men jag tror ändå inte att det är en rädsla män är uppväxt med. En av de få saker min mamma visade att hon hade olika förväntningar på kön var det här med alkohol. Hon ville inte att vi skulle dricka för att ”det såg så fult ut när tjejer var fulla”. que what?! Blir män så himla mycket snyggare? Var min reaktion. Hennes andra argument att man kan hamna i situationer man inte kan hantera var väl ett bättre argument. Och det var väl rädslan för våldtäkt.

Ett annat sätt jag märkt skillnaden är att jag ofta möts med, visserligen positiv, förvåning, från kvinnor som ser det som underligt att jag är tekniker. Även om det inte är så många kvinnor så tycker jag inte att det är extremt få. Andra upplevelser är förvåningen när jag började jobba redan efter sex månader efter barnets födsel. Jag möttes, inte av alla eller ens många, men av några som uttryckte en bestörtning över att jag kommit tillbaka så tidigt. Dessa personer ansåg helt klart att jag var en dålig mamma som lämnade ett barn vind för våg – eller ja nästan, med pappan då. Pappan å sin sida möttes bara med positiva tillrop från män och kvinnor att han skulle vara hemma. Det enda strulet var att när vi skulle få föräldrapengar så var det aldrig problem för mig, jag har bara haft positiva upplevelser med försäkringskassan. För pappan var det värre. Det blev väldigt mycket strul och väntetider. När han beklagade sig visade det sig vara en inte helt ovanlig upplevelse för män. Men alla är väl för jämställdhet eller? Så hur kunde det vara problem?

Vi lever i patriarkaliska strukturer hävdas det alltid. Men hur kommer det sig då att de som jag noterat klamrat sig fast vid gamla tidens ideal har varit kvinnor? Kan man då hävda att det är patriarkat när nedtryckande ofta sker av kvinnor?

Varför ska alla kvinnor buntas ihop att de vill samma sak? varför ska män buntas ihop med kollektiv skuld, från allt att de våldtar, mördar och tar de bättre jobben?

För mig blev det viktigare att se individen. Folk säger att de bemöts i affärer annorlunda som kvinnor. Tror jag utan tvekan kan stämma, även om jag själv inte noterat det. Men frågan är hur män känner att de bemöts i alla affärer? Babyaffärer? Finns det inte en chans att många män känner att personalen ser dem som något exotiskt på besök? MVC heter kontrollerna som är till för graviditeten. Där kan man också ställa frågor om barn och sådant. Handen på hjärtat – hur välkommen är männen där? Jag menar självklart är en jämställd man med där, men hur stort utbyte har han egentligen av det? Själv kändes väl hela MVC onödig för mig bortsett från kontrollerna, allt snack runt om kände jag att jag hellre kollade på andra håll. Så det kändes lite krystat.

Så både kvinnor och män kan alltså ha olika problem. Att alltid gå ner till minsta gemensamma nämnare och anse att denna är könet känns lite strange. Om jag tar två kända bloggerskor som har stått för två olika (ja ska man kalla det ideal?) roller så är det Blondinbella och Quetzala Blanco som varit på tapeten. Själv känner jag mig inte nära besläktad med någon av dem – men av vad jag läst om Quetzala så tycker jag väl att Blondinbella tycks vara en sympatiskare person. Men ska någon av dem kunna säga få vara den som representerar  ”kvinnan”?

Kvinnor drabbas värst när man är ute på krogen. De flesta har väl råkat ut för den där slibbige killen som försöker tafsa på en. Jag har varit rätt besparad, men till och med jag har råkat ut för någon som klappat mig på baken, eller hängt över mig i en dans. En arbetskompis har haft kille som stoppat sugrör i dekollaget, en annan kille hällde öl där. Så där kan man väl tycka det bara är kvinnor som har skräck exempel. Samtidigt har jag sett kvinnor hänga på en kille. I ett fall var det en kille som var gift och med barn. En annan kollega från en annan avdelning tyckte han var läcker – åtminstone i ruset och det var en massa frotterande med bröst och bak mot honom. Han log bara lite menlöst och försökte gå till någon annan. I lördags råkade jag själv ut för en sådan kvinna när jag var ute. Hon dansade upp emot mig och tryckte brösten mot armen. Jag var inte intresserad. Nu ska det väl erkännas att det finns en annan rädsla när det är en man än när det är en kvinna.

På något sätt så känns en man mer hotfull och man är rädd för vad som kan hända. Men oftast är inte fyllona som antastar en ute efter att våldta, så frågan är om det är så behagligt att bli utsatt för en kvinnlig attack som kille? Och om hon blir upprörd och börjar skrika åt en – vem tar den starke mannens parti om det står en stackars kvinna och är olycklig? Sambon körde taxi ett tag och det värsta de visste var de här turerna från Folkets Hus när de äldre damerna varit ute och raggat utan napp och sedan såg taxichauffören som sista alternativet. Själv är jag rädd för vad som kan hända i taxi ibland – men hur är det som chaufför när en kvinna håller på att smeker över låren med en massa inviter? Känns det så mycket bättre för att man är man och då per automatik är en vandrande erektion som väntar på en kvinna? Jag köper inte den idén. Och det värsta är väl att om en man då skulle säga ja till den påstridiga kvinnan så kan man sedan hävda att han har utnyttjat hennes tillstånd. Att en man kanske också har tappat en del förnuft med alkhol ser man inte då.

Man sneglar hela tiden uppåt och anser att män har det så mycket bättre – men man tittar då inte på uteliggarna, på missbrukare, på självmordsstatistiken. Även män har sina problem de kämpar med. Idag är det nog än svårare för pojkar, liksom tjejer ska leva upp till retucherade ideal. De ska ha sexpack. De ska vara tuffa, coola och macho – och känsliga, men inte så känsliga att de skulle ta illa upp av att kallas för ”biologisk olycka”. De ska kunna diskutera vad det betyder att vara man. Och vad betyder det, egentligen? När blir du man? När blir du kvinna? Vad är en man idag? Om man läser tidningarna som vissa kvinnliga krönikörer skriver så är det inte någon upplyftande bild man får. Och jag undrar vad jag kan säga till mina söner om de frågar. För mig är det väl åldern – och mognaden som får råda. Och det viktigaste är väl att du är sann mot dig själv och kan leva med dina val utan ånger.

Så jag läser många feminister – vissa kan jag hålla med om det mesta de skriver, en del vissa saker bara, och vissa kan jag bara förundras över. Men tyvärr är det så att vissa extremister får ta enormt mycket plats i diskussioner om feminismen. Män är djur så någon för länge sedan. Ja, man kanske inte ska hänga upp sig på enstaka extremister som ingen lyssnar på, säger folk då. Men samtidigt är det inte bara en. Vi har även ”män är talibaner” (och är inte det nedvärderande av offer för talibanerna? Snacka om förringa någons lidande!) Det finns även många på senare tid som talar i feminismens namn och gör mig skeptisk. En radikal feminist som dykt upp efter SCUM debatten är Athena Farrokhzad. Så alla kvinnor som säger att man inte ska ta det på allvar och att ingen köper SCUM manifestet, kan ni tolka hennes artikel för mig?

Ett annat exempl Bonnie Bernström som klagade på att de vanliga sedlarna som alla kommer ha har kvinnliga motiv, medan de större sedlarna (tusenlapp och femhundralapp) har män. Känns detta verkligen som en stor fråga för liberala kvinnor. Really?

Katerina Janouch som då tycker att man sviker det andra kvinnor kämpat för om man följer sitt hjärta och blir hemmafru. Kan det bli tydlligare – feminismen handlar inte om den enskilda kvinnan?

Och så har vi Amanda Schulmans blogginlägg Till männen:

Vad är det för fel på er! Kan ni inte bara sluta slå, våldta och mörda oss kvinnor! Jag blir så förbannad när jag varje dag läser om kvinnor som blir slagna och dödade av män. Ni får slå varandra hur mycket ni vill. Använd knivar och andra vapen, jag bryr mig inte, bara ni låter oss vara.

Själv bryr jag mig väldigt mycket. Jag anser inte att det är ok att min son skulle dödas, eller hans pappa för att han är man. För mig är det lika illa att John Hron, Marcus,  Riccardo Campogianis samt läraren Tommy för att ta några exempel som jag berörts av. Kanske är det ok för Amanda att dessa människor är döda – de är trots allt bara män?

Så frågan är vad man ska kalla sig istället för feminist.  Jag vet inte – men det känns som folk som jag inte vill bli associerad med har kidnappat begreppet och smutsat ner det. Och frågan är om man ska prata feminism eller maskulism nu, eller försöka se det ur ett bredare perspektiv? Är det jämställdist som är bäst? Då är jag det!

Annonser