Etiketter

, ,

Jag har suttit och läst ett flertal feministbloggar nu ett tag. Jag noterar där att vissa infört förändringar i språket. Dels så vill många införa begreppet ”hen”. Jag har väl haft lite problem med det i vissa fall, men har väl kanske insett att det finns ett visst behov av det ibland. Kanske inte för att jag skulle vilja definiera mig som det tredje könet. Utan för att kunna skriva texter i tidningar utan att binda sig vid ett kön. Tänkte på det senast när jag läste om kollegor på jobbet man störde sig på där de var konsekvent med att skriva han och honom hela tiden. Även om de i den persontyp som jag verkligen associerade med kvinna illustrerade ”honom” med läppar med illrött läppstift. Och där och då  kände jag att det hade kunnat vara bra med hen. Så jag är hastigt och lustigt för införandet. Men frågan är vad man ska ha istället för honom eller henne? Jag retar mig väldigt mycket på folk som skriver han/hon istället för honom/henne, så vad ska vi få dit för hen? (vad heter den där formen för övrigt? Vet när man använder, men inte namnet)

Nästa notering jag gör är att några inte längre skriver man utan en. En kan väl tycka att det låter som en liten klurig gubbe. I alla fall har jag den associationen. Reagerade även där med att det kändes lite fel, men visst, vill en ha så kan det väl vara en idé att fundera på det där med.

Å andra sidan är jag personligen emot att skriva ”man” i partionde minut. Man gör ju på det sättet. Men vilka är man? Själv kan jag svara för mig själv och de jag känner till. Att generalisera över ”man” blir litegrann att föra iväg det personliga ansvaret. Jag försöker därför hålla ner användandet av man så mycket som möjligt just för att inte generalisera. Så därför är jag inte helt förtjust i att bara byta ut ordet. Jag vill istället att man folk ska fundera på varför de använder just det ordet. Är det verkligen något man/en tänker – eller är det jag som tänker så?

Annonser