Etiketter

, ,

vi blir allt äldre i Sverige. Detta ställer till problem i äldrevården. Det finns inte alltid plats för de äldre – och finns det plats så riskerar det handla om förvaring av olika slag. Vanvård har man hört om i många fall. Jag kommer ihåg äldreboendet för farmor. Där verkade det vara helt ok. Hon satt ofta ute i rummet och log sitt välvilliga leende när man besökte henne. Samtidigt som hon frågade farfar vem den trevliga flickan var. Farfar hann inte vara så länge på boendet innan han blev sjuk och slutligen dog. När jag läser om vad som kan ske så känns det nästan skönt flera år senare. Farmor hade i alla fall farfar som kunde vara där varje dag. Men då barnen flyttat iväg så var det inte lika lätt för min far och hans syskon att besöka – så vem skulle kunna tillvarata hans intressen? Kämpa för honom om något skett på boendet?

Men jag tänker på det här med kostnaden. Det är så mycket som borde vara självklart i dagens samhälle. Omsorg av de gamla, och barnen. Skolan måste ha resurser att hjälpa elever. Både de som har extra behov – men även de som behöver mer stimulans. Men pengarna måste komma någonstans ifrån. Och det är skatteintäkter framförallt.

Tittar då lite runtom mig. Min lillasyster är närmare 30 år och precis utexaminerad. Hon har sommarjobbat lite i sitt liv. Men inte mycket. Har haft något praktikplats. Just nu går hon på a-kassa men närmar sig försörjningsstöd.

Jag träffade också en gammal skolkamrat i helgen. Hon har väl arbetat något år, sedan har hon pluggat, varit hemma med barn och har nu utförsäkrats. Hon har en utbildning – men ingen erfarenhet. Hon är då 38 år. Just nu är hon utförsäkrad – men väljer att inte ta understöd utan lever på mannen. Detta innebär att hon inte finns med i någon statistik och heller inte har rätt till någon riktad reform.

Även min syster som är ett par år äldre har en väninna som ägnat många år att plugga. Hon kommer från en rik familj så pengar är inget bekymmer även när hon inte längre har rätt till studiemedel. Men även hon var vid 35 år utan jobb. Jag vet inte hur det ser ut i dagsläget när hon har fyllt 40. Har även själv en kompis som precis har fått jobb nu, men som jobbat 2-3 år tidigare mellan pluggandet. Hon är 39 år nu.

Jag känner ofta att jag lever som i en liten bubbla. Men när även jag ser detta problem – hur stort kan det inte vara då i verkligheten? Vi blir allt äldre – men vi börjar jobba allt senare. Hur går ekvationen ihop? Hur ska en allt mindre del av befolkningen kunna försörja alla så att vi har allt vi borde ha rätt till? För att inte tala om gamla avdankade politiker dessutom då.

Advertisements