Etiketter

Det började med att jag läste hos Hannah om det här med att köpa rosa kläder till sina pojkar vilket fick i gång en massa tankar. Till att börja med så är jag så emot att inte ge något till en kille med argumentet att det är tjejigt eller för flickor. Det är ett big no-no. Däremot är det inte sagt att jag skulle köpa allt mina barn vill ha heller och kläder av väldigt tjejaktig karaktär går bort (jag har dock haft byxor med texten ”girl” i som varit neutrala – så det ska vara väldigt ”tjej” innan jag reagerar). Varför? Jag vill inte att de ska sticka ut på ett sätt som kan vara svårt att hantera. Jag är helt enkelt rädd för att de ska bli mobbade.

Och det fick mig att tänka mer på det här med mobbing – och vad göra. Jag är rätt pessimistisk när det gäller mobbingplaner. På något sätt känner jag aldrig att de kan hjälpa. Det finns så mycket mekanismer bakom det här med mobbing, och man kan aldrig lägga skulden på mobbingoffret. Men just den där delen är det jag funderar på själv. För mig finns det lite olika typer av mobbing. Mobbing av en person för dess beteende – och mobbing för utseendet. Jag har hört folk komma med nedsättande kommentarer om folks utseende och det gör mig väldigt illa berörd. Jag har också stått upp för folk som retats för det. Men när det gäller beteende så är det svårare. Om en person beter sig på ett dumt sätt, är det då alltid mobbing att reagera? Tänker på Juholt nu som vissa hävdar börjar vara mobbing. Hur ska man reagera på beteende? När folk beter sig huvudlöst – eller i alla fall tanklöst – är det mobbing att peka på det?

Tänker lite på det Helena skrev för ett tag sedan att man skulle våga ge kritik till folk. Och problemet är väl att man inte ger sådan kritik på ett bra sätt – utan mer elakt. Så istället för att försiktigt säga till någon att de har en fläck på kläderna så påkallar man uppmärksamheten till det när det är en folksamling.På samma sätt så blir kritiken mot Juholt mer och mer massiv då han inte lyssnar på den från början eller verka ta till sig det hela. Och då blir det värre.

Jag vet att jag blev mobbad (eller kanske mer utstött) på grund av mitt eget beteende när jag var liten. Till viss del så är jag väl nöjd över vissa saker – till exempel att jag inte gick på och mobbade andra för att imponera på de populära. Men jag kunde också ha tonat ner mitt eget ”jag är så bra på det här” och min odräglighet. Jag kunde ha lyssnat in andra och följt mer av de oskrivna reglerna. Men från början var jag mest intresserad av att vara för mig själv och inte intresserad av de andra – och när jag väl ville vara en del av flocken var det sedan länge försent. Jag vet inte om jag haft en möjlighet att vara med heller – och hur det kan blivit men det finns vissa lärdomar jag har dragit.

Men just det här med att sticka ut kan leda till att man blir mobbad. Det kan göra dig stark. Vi läser om många som lyckats i efterhand. Som tagit revanch. Men hur är självbilden? Kommer man alltid ur det här mobbade barnets känslor? Tänker lite på Björn Ranelid där. Han syns överallt nu, men varje gång jag hör honom så tänker jag på det här barnet. Det är en svår balansgång det där. Man vill inte vara som alla andra – men man vill inte sticka ut för mycket. Det som inte knäcker dig gör dig starkare. Det mantrat har jag rabblat för mig själv som liten. Men jag vill inte att mina barn ska stärkas på det sättet. Jag vill att de ska stärkas på ett positivt sätt, med vänner, med trygghet i familjen, med att lyckas. Inte att de överlever skolan. Och då kan jag bara ge egna tips och erfarenheter.

Just det här med beteendet finns det även ett annat problem med som jag har märkt i vuxen ålder. Jag hade en gång en chef. Jag tyckte att han var lite dålig på vissa saker – men jag var ändå rätt ung och vågade inte ifrågasätta. Istället retade jag mig på det. Mer och mer. Och plötsligt så var det inte bara den saken jag retade mig på, utan det fanns andra saker. Vad han än sa så gjorde jag grimaser inom mig åt honom. Men jag sa inget utan log välvilligt. Jag sa upp mig från jobbet när jag fått ett annat jobb sen. Och då lärde jag mig att säga ifrån. Eftersom jag inte kunde ta ut min irritation på min chef så vändes den inåt till bitterhet och allmänt jobbtrötthet.Vissa av sakerna jag irriterade mig på fanns det fog för – men inte resten.

Risken är att man irriterar sig på vissa saker hos en person men inte vågar diskutera dessa, utan använda något. Och där kan det bli mobbing av personer. Kan tänka mig att det är vanligt på arbetsplatser. Kanske skulle det vara lättare om vi vågade vara ärliga från början. Och ibland faktiskt acceptera att vi inte kan gilla alla. Men så länge vi accepterar dem – och har vi problem göra det klart vad problemet är, och varför det är ett problem.

Såg även en film igår som fick mig att fundera redan då på mobbing. Den heter Remember me och är lysande om man vill gråta (storgrät i början, slutet, lite i mitten och sen småsnyftade jag däremellan). I filmen så fanns det då en tjej som blev mobbad. Anledningen var helt klart att hon var ett geni att rita. Som 9-åring så ritade hon perfekta porträtt – inte konstigt att andra blev avundsjuka. Så var hon då bjuden på pyjamasparty och tvingades till av den välvilliga familjen. Och väl där så utlämnades hon åt utstuderade jämnåriga klasskompisar som fixade varandras hår. Mamman i familjen som bjudit in ville säkert väl. Klart att alla i klassen ska få komma. Så ringer dottern gråtande hem. Då har de klippt av henne håret. Och vad gör man? Vad kan man som förälder (eller i det här fallet storebror) göra? Det spelar ingen roll för vad man har för mobbningsplaner – offret för elakhet är redan skadad.

Så vad jag kan göra är att försöka hjälpa mina barn. Hoppas på att de ska kunna bli trygga och lugna. Om det blir problem så vill jag höra det – och jag skulle utan tvekan flytta dem om det inte fungerar i skolan. Jag kan förklara för dem att det är fel att reta folk. Och att de ska ställa upp för andra – men jag kommer även att förklara för dem att vissa saker kan reta andra personer. Och ja, jag kommer troligen förklara vad som kan skapa avundsjuka och att det kan yttra sig på ett sådant sätt.

 

Advertisements