Etiketter

, ,

Mycket tankar om mina barn nu ett tag i bloggen. Min yngsta son har nu blivit helt torr på dagarna (halleluja!) så ett orosmoment har minskat. Jag märker hur han växt och mognat denna vecka. Men fortfarande finns det ett moment som är problem och det är lämningen.

Vi har varit enormt förskonat från problem med lämningen av första sonen – och inte heller lillebror har varit problem förrän denna höst. Men nu är det oftast tortyr. Han skriker ”Du får inte gå ifrån mig!!”, ”Gå inte mamma, man får inte gå ifrån barn!”.

Jag försöker ta reda på varför – men han har inget argument. Utom att det är tråkigt. Men han trivs bra på dagis när han väl är där.Grejen är också att han oftast är positiv på hela vägen dit – och många mornar säger han glatt att ”idag ska jag inte vara ledsen när du går.”. Men så kommer separationen och han blir helt förstörd. Det är värre när barnen gått ut – och tyvärr verkar det alltid vara så att jag kommer när de går ut eller när de gått ut.

En förändring är då att han har bytt till storbarnsavdelning på dagis och jag har väl funderat om det är detta som han känner sig mindre bekväm med, de nya lokakerna och fröknarna? Även om han hela tiden känt dessa då de jobbar väldigt mycket tillsammans. Kunde det vara problem att det bara var två barn som hade blöja och det gör att han blir retad?

Oftast så är det fröknar från hans avdelning som tar hand om honom på morgonen när han är ledsen. Men det finns en fröken jag är mindre förtjust i. Inte heller min sambo är så förtjust i henne. Det är svårt att peka på vad man har för problem med någon. Men så idag så fick jag klart för mig vad problemet är. Hon anser att vi är dåliga föräldrar som skiter i våra barn (=låter dem vara på dagis).

Detta märktes när sonen gråtande sa att han inte ville vara på dagis och jag – återigen – frågade varför. ”För det är tråkigt!” ”Och du som ska vara på dagis hela lovet också!” säger då fröken glatt. Nu brydde sig väl inte sonen om vad hon sa så det gjorde inte saken värre. Men allvarligt talat. Vad var poängen med detta? Inte skulle det väl göra honom gladare för att vara på dagis inte… Troligen handlade det väl bara om att ge mig dåligt samvete. Lyckades inte så bra. Snarare så lyckades hon få mig på dåligt humör. Sen gick hon iväg åt ett annat håll och jag stod kvar med sonen som hängde fast vid mig. En annan fröken som inte hunnit ut ännu gick ut utan ytterkläder för att vinka med sonen. Vid det laget kokade jag och bad denna fröken att vidarebefordra meddelandet att jag inte ansåg att det var varken professionellt eller lämpligt att ta ut problem hon har med mig framför sonen.

Det känns så tragiskt att under alla år varit så nöjd med dagiset som vi haft. Det har varit värt att åka en bit längre bort för att det varit så bra. Men nu känns det inte lika bra längre. Och jag börjar förstå människor som har ångest att lämna barn. Tänk så mycket en person kan förstöra.

Annonser