Etiketter

,

Jag är väl någonstans mellan ateist/passiv kristen. Jag har aldrig någonsin gillat att vara i kyrkan. På något sätt gick gäsp reflexerna igång direkt när jag kom in dit. Trots detta överlevde jag att konfirmeras – jepp, gjorde det för presenterna! – och tyckte faktiskt det var en bra tid för mig. Jag lärde mig väl en del och kunde faktiskt få förståelse för religionen som så. För även om jag inte själv gillar kyrkan så respekterar jag den.

Jag tycker Stefan Olsson har en hel del bra poänger om det här med kyrkan och avslutning i sin artikel in Newsmill.

Det finns en massa argument för och emot. Hur skulle du känna om dina barn tvingas gå till en moské? Svaret för mig är: Helt ok, det kan vara bra att lära sig andra kulturer och förstå dem. Men jag skulle inte anse att man kan tvinga barnen då att dela upp sig mellan killar och tjejer och sätta på sig saker som signalerar religion. Det ska vara ok att barnen har på sig de kläder de vill sätta på sig – som sommarklänning – utan att detta ska förbjudas.

Läser vidare i kommentarerna och noterar att någon liknar en avslutning i kyrkan med att låta barnen se på porrfilm – eller få narkotika. Jag gissar att det finns mycket mer traumatiska minnen från kyrkobesök där.

En annan person anser att skolan ska ha lokaler för detta. Och det har de säkert. Kommer igåg matsalen på vår skola. Kanske inte det roligaste alternativet – eller det som var mest lämpad rent akustiskt. Och sen var det plats. Hela skolan + föräldrar och släkt? Nja.  Men visst – har man lokal så kan man köra det. Men det kan också ligga en del i firandet att inte befinna sig på skolan utan få något annat. För att jag tyckte det var roligt att stå och sjunga på avslutningen. Just dessa tillfällen så kände jag inte av den här gäspreflexen. Jag ser bilder som mina föräldrar tagit. Man ser glädjen hos mig och mina klasskompisar. Så vad säger barnen? Hur vill de ha avslutningen? Hur blir deras dag en glädjens dag?

På sonens skola så kör de avslutningen utomhus. Som förälder får man stå hela tiden (och det blir tämligen jobbigt med tanke på att det är klass 1-5 a-c + en massa tal. Det försvårar också att sikten är sådär från olika ställen. Man ska vara först helt enkelt. Men det fungerade på sommaravslutningen i år.Däremot så vete katten hur det är om det regnar.

Men grejen är att jag håller med Stefan. Man måste låta skolorna se över förutsättningarna i varje kommun och skola. Låta skolan vara med och tycka till. Lyssna på barn och föräldrars tankar runt det hela.

Jag har väldigt svårt att se att alla dessa invandrare är så rädd för smitta av kristendomen som man vill göra gällande – att de tror att ett (eller två vid Lucia) besök i kyrkan ska fördärva deras barn. Om de har problem med det så ska det naturligtvis respekteras – men jag vill nog låta dem föra sin egen talan.

Känner att kommentatorn Klas i mångt och mycket uttalar mina tankar i sina kommentarer på artikeln.

Som till exempel denna:

Man går med sina kompisar till ett ovanligt rum som man sällan besöker. Man kanske är lite finare klädd för det är skolavslutning och det hela känns både stämningsfullt och annorlunda beroende på situationen och rummet. Längs fram står en snäll men tråkig kuf som säger några obegripligheter iförd lite märkliga kläder. Sen sjunger man några ålderdomliga sånger som ekar i rummet. Avslutningsvis önskar personen längs fram alla lycka och välgång i sin guds namn. Sen är det sommarlov.

Man tar inte ställning för eller emot. Man bara upplever. Det är för mig neutralitet i frågan.

Jag läser då vissa av svaren han får på detta:

Om personen istället skulle önska lycka och välgång i Gröna lyktans eller vetenskapens och upplysningens namn så skulle det kallas opassande.

Skulle det? Allvarligt? Om någon önskar mig lycka och välgång, oavsett i vilket namn är det något jag skulle finna ”opassande”? För mig nej. Så visst skulle jag skratta lite om man säger ”May the force be with you” men om jag ändå inte är troende så skulle det säga  mig ungefär samma sak.

Nästa person drar en annan liknelse:

De behöver heller inte skyddas för att ha sin avslutning i det komunistiska partihögkvarteret, de skulle inte skadas och de skulle nog tycka att en och annan kuf som vistades där både såg och lät lustigt och inte heller skulle de förstå dennes vänliga ord och dennes avslutande fras ”Krossa kapitalet!”.

Jag vet inte om jag skulle påstå att något som slutar med ”krossa” något kan anses som vänliga. Så man kan väl se över vad prästen får och inte får säga under avslutningen om man nu är så rädd. Men som sagt, i slutändan måste skolorna få ha valet själva att välja bort – eller välja.

Advertisements