Etiketter

Läser i DN idag en krönika av Mårten Schultz om det här med rättegångar av idag. Hur människor kan krossas i media genom den information som man släpper ut från åklagarsidan. Försvarssidan får yppande förbud vilket gör att vi bara presenteras med den ena bilden. Exemplet han tar upp är styckmordet. Det klassiska. Där rättegången skedde genom opinion som vägrade låta sig tystas och som i slutändan krossade människors liv- trots att de frikändes. Fortfarande kämpar de för rättvisa – men trots att juridiska myndigheter bidrog till att förstöra deras liv så känns intresset för upprättelse och skadestånd inte vara något man är intresserad av så man vet inte vad som kommer att hända.

Men jag känner mig lite tudelad angående detta. Ska försvaret få presentera sin sida? Eftersom jag då tänker på den kära Silberskys uttalande i olika sammanhanget så skulle jag väl spontant säga nej. Hans försvar har då gått ut på att förminska lidandet som hans klienter åsamkat. Visst var det han som vållade kvinnans död – men det kan ju hände vem som helst som inte tvekar att misshandla en åldring som är otrevlig mot en. Eller hur han nu uttryckte det. Och han som närmast dödat sin flickvän som bara räddades av sin far som hade koll på henne efter hans hot – han lyckades ju inte döda tack vare det, så det måste väl ses som förmildrande orsaker? *Rys*

Men då tänker man tillbaka på Styckmordet. Tänk om försvaret hade fått peka ut felaktigheterna? Å andra sidan, var media intresserad av trycka det OM det nu var så att de hade påpekat det? De följde själva rättegången och tolkade det hela själv – därav opinionen. Hade det spelat någon roll vad man sagt – eller hade allting tolkats som att man från försvarets sida, liksom Silbersky, bara försökte förmildra deras brott?

Det finns inga enkla svar när det kommer till juridik. Det är lätt att ha åsikter (och det har jag i massor) men hur man konkret skulle kunna rätta till det hela är en annan femma.

Men Mårtens artikel slutar i alla fall tänkvärt.

/../åklagaren kan ha fel. De tidigare intrycken kan vara fel. Det händer. Och i sådana fall kan ensidig information vara förödande för omgivningens bild. Fru Justitia ritas med en bindel för ögonen. Blind för parternas egenskaper. Men ibland tar hon av bindeln. Och binder den över ena partens mun.

Men det finns även andra juridiska frågeställningar som kommit upp nu i dagarna. Kan någon förklara för mig varför vi har en regel att man inte ska sitta av straffet utan sätter det som 2/3 eller 1/2 ibland? Varför har man ett tidsbestämt straff där strafftiden ändå inte är aktuell? Varför har vi att folk ska betala skadestånd när det sedan inte tycks som de behöver betala detta, utan det ligger på brottsoffret att kräva ut det? Jag förstår allvarligt talat inte det.

Jag blir så förbannad över den utsläppte livstidsdömde mördaren som våldtagit en 12-åring – och fick det lägsta strafffet. Jag förstår inte straffsatsen (även om Oisin hävdar att det är vad som ligger i linje med hur lagen är skriven) och jag förstår inte varför han ens befann sig på fri fot så han kunde begå detta brott. Och det är inte första gången man hör om sådana saker.  Det är så onödigt. Och jag undrar hur de som skriver under papperena tänker nu? Tänk om det varit deras barn som han attackerat? Har den tanken försvävat dem? Kommer detta göra  skillnad i framtiden? På något sätt så känns det nedslående.

Annonser