Etiketter

,

Roar mig att följa lite Twitter konversation mellan olika parter idag. Det handlar om det här med raggning kvinnor kontra män. Det var rätt intressant läsning. Själv var det rätt länge sen jag var ute och raggade, eller blev raggad på. Men på den tid jag var singel så bjöd jag gärna upp intressanta killar. Med blandad resultat. Det blev en del hånglande – men inte värre än kyssar och kramar. Så det var rätt oskyldigt ändå. Men ibland blev jag nobbad. Idag har jag inte så mycket minne av detta. Men jag fick mig återberättad en historia jag berättat för min kompis mamma en gång. Tydligen hade jag bjudit upp en kille, och han hade tittat på mig uppifrån och ner och sagt nej tack.

och då hade jag svarat – Det var detsamma, jag skulle ändå gå och skita. Och detta hade jag då berättat dagen efter. Blev väldigt tveksam över att jag någonsin skulle ha sagt något sådant. Å andra sidan så vet jag inte hur jag klarade av nederlag. Förödmjukelsen. Jag vet att det hände – men hur klarade jag mig igenom detta? Och hur vågade jag fortsäta fram till den dag jag bjöd upp en kille som det faktiskt blev allvar med. Vi hade en liten ”tävling” jag och min kompis om vem som fick dansa flest gånger. Min väninna bjöd aldrig upp någon. Men hon hade däremot inte någon problem att bli uppbjuden så hon låg rätt lika en lång stund.

Jag läste någonstant (eller om det var på Oprah någon gång) att relationer som initierades av kvinnan blev väldigt kortvariga. Efter 20 år så kan jag väl säga att just mitt förhållande inte följer detta säkerligen statistiskt bevisade samband.

Så varför raggar inte kvinnor mer? För min väninna så var det mycket rädsla. Plus att det inte fanns behov. Rädsla för avvisande, ja, men även rädsla för hur det skulle ses. Vad skulle killarna anse? Å andra sidan så hade vi olika preferenser när det gällde killarna vi attraherades av. Och kanske var det så att de killar som hon gillade mer kanske hade mer bestämda tankar på hur kvinnor skulle vara? Kalla mig fördomsfull men om man attraheras av någon som presenterar sig som raggare – utan körkort – så hade jag en känsla a stereotypisk man.

Men samtidigt så har jag hört berättat om kvinnor som raggar med. 40 plussarna som hängde på Folkan. De som kämpat hela kvällen och till slut raggade på taxi chauffören. I fallet som jag hörde så var det av min pojkvän. Då 20 år. Han var inte direkt frestad. Men det fanns andra som var det. Vet inte om jag tyckte det var bra eller dåligt. Är det utnyttjande från männens sida? Då tyckte jag nog det. I dag så har jag väl kanske omvärderat det hela. Insett att kvinnor faktiskt har rätt att bejaka sin sexualitet. Och även om man gör val som jag personligen tycker är dåliga – så måste personer få göra sina egna val.

Men det här med håna. Nej, jag har inte hånat de som har raggat på mig. Men i vissa fall har jag väl försökt förkorta samvaron så mycket som möjligt om personen som bjudit upp mig varit alltför påverkad av alkohol.

Annonser