Etiketter

,

Fler diskussioner på Twitter. Nu på temat #blatteriot. Känns lite som det här med att man drabbas för att man är kvinna. Är det alltid rasism?

Jag funderar lite på det där. Jag är nog skyldig till det. Kanske ett minne från när jag var ung och på bussen satt en massa äldre invandrare och tittade på mig och pratade högljutt med varandra. Skapade en viss paranoid känsla. Jag vet naturligtvis inte om de pratade om mig. Samtidigt så var det väl så att jag alltid trodde att alla pratade om mig med. Men har jag ett gäng unga killar och äldre människor att välja på så sätter jag mig närmare den äldre. Oavsett etniciteten på dem alla.

Vet inte om detta är sant – eller om det är ren provokation. Men om det nu skulle vara så att det är en utlänning som gjorde detta så känns det ungefär lika kreativt att bedöma alla efter denna måttstock som att alla män slår kvinnor. Själv har jag träffat invandrare (hatar ordet blatte!) och har faktiskt inte upplevt något strange. Däremot så hade jag en arbetskompis som efter några drinkar blev väldigt otrevlig mot människor. Bland annat så frågade han varför jag uppförde mig som en hora någongång. Detta var då en helsvensk kille.

Ja du. Jag kan faktiskt förstå denna. Samtidigt – vad kan man säga? Jag hör folk säga mitt namn på sina språk och det blir inte så likt. Jag vet också hur jobbigt det är att få ett sådant namn. Man sitter där och ska läsa namnet och det följer inga som helst av våra standarder. Dessutom så skiljer sig det åt beroende på land med. Kommer ihåg när jag pratade med Jorge från Holland. Eller Hoch-he som de uttalade det. Nästa Jorge jag pratade med presenterade sig som George. Vilket blev lite problematiskt när vi mailväxlat och jag inte kändes vid att jag fått mail från någon George. Så ja – jag förstår problemet. Men seriöst – inte specifikt för Sverige.

Återigen det här med namn. Men inte unikt för utländska namn. Jag känner både kvinnliga och manliga Kim vilket jag ser som svenska namn. Har också en släkting Gerd som gärna får internationell reklam där det står ”Herr Gerd X”. Jag förstår irritationen för Vian. Jag vet också hur svårt det är när man är i kontakt med folk och inte har en aning om det är en man eller kvinna. Egentligen ska det väl inte spela någon roll. Dråpligaste var väl för mig när jag skulle vara i samtal med en indier – Gurpuran. Var övertygad om att Gurpuran var en man. Som självklart bröt på indiska. Så när den brittiska kvinnan med riktig snobb engelska kom in i konfererensen så tog det pinsamt lång tid för mig att inse att personen som ringde in från Gurpurans dator faktiskt var Gurpuran själv. Självklart sa jag inget om det så det var bara jag som var medveten om hur mina förutfattade meningar hade kommit på skam där.

Sorry, det gäller nog inte bara ”blattar”. Jag har själv känt oro ibland över yngre stökiga killar. Men visst, jag kan förstå den känslan. Skulle också tycka att det vore jobbigt att se folk reagerar på mig. Men samtidigt så tycker jag väl att man kan förstå det ibland. När man läser om hur vissa yngre killar öppet i nyhetstidningar skryter om det så är det så att det gör inte att jag känner mig säkrare då det handlar om ”ny-svenskar”.

Jag förstår helt och hållet den frustrationen. Jag har svårt att förstå människor som inte har minsta känsla för andras människors integritet. Tänker lite på människor som klappar på gravidmagar med. Men hur många blonda barn har inte liknande historier från utlandsresor? Kommer ihåg när vi var i Cypern när jag var liten.  Känns som ett mänskligt beteende på det som är annorlunda mot normen.

Om någon pratar dålig svenska så skulle åtminstone jag försöka prata lite långsamt och tydligare. Kanske inte för att jag förutsätter att personen är dum. Utan för att göra det lättare att förstå mig. Nu pratar jag väldigt fort i vanliga fall – så det finns en bra anledning att anstränga sig.

Det här är väl något som jag kan förstå. Å andra sidan har det varit en hel massa stök i Uppsala, framförallt då i Valsätra. Så jag tycker nog det är bra att man kollar folk.

Denna gör mig riktigt arg. Och det här är väl ett faktiskt fall av ren rasism. Och när det riktas mot ett barn – då blir jag bara så upprörd. Finns inga försvar eller ursäkter.

Den här känner jag lite extra för. Var ute med en adopterad thai tjej en gång. Jättetrevlig. På utestället fanns ett gäng thailändskor. Höga klackar korta klänningar. Mycket vackra. Till och med jag insåg att det var ”working girls”. Så problemet för min kompis var att vissa personer trodde att hon var en av dessa. Eller i alla fall så var de fruktansvärt närgångna. Det gjorde mig fruktansvärt illa berörd. Har haft ett par andra thailändska väninnor, men under tiden jag umgicks med dem så detta var ett nytt problem för mig.

Men efter att ha läst allt detta. Frågorna ”var är du ifrån” och man förolämpat säger Sverige. Eller när folk frågar var föräldrarna är ifrån då de pratar så bra svenska så de förutsätts vara infödda. Och folk blir förolämpade för att de får komplimanger för bra svenska.

Det känns svårt att veta hur man ska förhålla sig. Jag inser att varje ord jag säger kan ses som fördomsfullt eller kränkande. Jag är imponerad över människor som varit här så kort tid har bra svenska.  Men är det kränkande att kommentera det? Är det kränkande att ge människor komplimanger för deras mörka hud? Likblek och fräknig så är jag mycket avis – men tas det som rasism eller så om jag uttrycker något? Det finns saker som jag kan förstå att folk reagerar på – men ibland känns det som man letar saker att känna sig förfördelad av. Hur lycklig blir man av det?

Advertisements