Etiketter

, ,

Lite då och då kommer den här frågan om anonymitet på nätet upp. Att vara anonym är, enligt vissa, att inte vara trovärdig. Det du säger kan inte stå av sig själv utan du behöver ett namn, gärna titel och ålder med och kanske var du bor, då först så kan man ta dig på allvar. Men, och det här är det märkliga, om du då står rakryggad och har dina åsikter under ditt eget namn då kommer diskussionerna om dig som person. De saker som man känner till om personen vänds emot en och används i andra sammanhang. Många har blivit ifrågasatta som förälder. Vissa blir hånade för deras utbildningsnivå. En del får veta att de är så förbannat fula. En del blir ifrågasatta för sitt yrkesval. Och gärna i hånfulla ordalag i alla sammanhang. Har man varit med om en familjetragedi så kan detta gärna vändas emot personen. En anhörig som har blivit mördad kan dras i smutsen. Allt för att trigga reaktioner – försvarsmekanismer som man sedan kan vända emot dem.

Om det inte hjälper med ifrågasättandet av människor direkt så kommer steg två. Att misskreditera folk i andras ögon. Kontakta deras vänner på facebook, eller arbetsgivare tycks vara ett vanligt alternativ. Jag känner till en bloggare, som skrev mycket bra som gick från anomymitet till att skriva öppet. Han var, enligt min åsikt, inte alls provokativ utan bemötte folk med argument. Efter att en anonym bloggare kontaktat hans fru och spred ut diverse rykten om honom så valde han att avsluta bloggen. Eller bloggaren som låg bakom transgenus motorn där man bytte ut kön i en artikel för att visa på vilket sätt tidningar skriver. Han hotades med rättsprocess – och lärde sig väl undvika sådant i forstättningen. (Tydligen så gillade inte tidningarna när man visade hur deras artiklar hade sett ut om man pratat om invandrare istället för män. Och man kan väl tycka att det borde varit skäl till att fundera hur man skrev dessa artiklar till att börja med – men nej, man valde att hota den som pekat ut det istället). Det gör inte mig mer trakterad av att gå ut med öppenhet. Kanske är det feghet? Men när jag läser detta inlägg så känner jag mig säker på att jag har valt rätt.

Jag undrar lite över hur en människa är funtad som skriver sådana saker. Personen i fråga skriver även om Maukonen på sin blogg. Där tar han upp inlägget, men det är ingen dementi över att han skrivit det som hon har lagt in. Nej, däremot så förklarar han att hon är en psykopat. Och skriver:

 Jag kommer att tar kontakt med Maukonen familj och även hennes arbete på jobbet och varnar dem om hennes situation om hon inte sluta kränka mig och mina barn.

Och jag undrar lite över vad han vill uppnå. Jag kan villigt erkänna att som mamma skulle jag nog inte vilja att en person som skriver det han skrivit till henne, som jag väljer att inte citera, till någon annan är delaktig i uppfostran av mina barn. Vad är det för värderingar en sådan person vill eller kan ge dem?

Uppdatering 18/4: Jag vill bara påpeka att jag har läst lite mer på mannens blogg och hittat ett inlägg där han nekat till att det är han som går runt och skriver på det sättet. Så jag vet inte riktigt vad jag skall tro. Är det någon annan som vill honom illa och skriver till andra människor? Möjligen. Men det måste finnas bättre sätt att handskas med detta än att hota de som blivit utsatta för detta att gå till deras arbete och så för att förklara att de är psykopater. Det ökar inte upp tilltron till personen.

Enligt vissa så är det den anonyma massan som står för näthatet. Men det har visat sig att folk även är villig att skriva under med sitt eget namn i vissa fall. Som mannen i exemplet ovan. Eller mannen som hängts ut på diverse bloggar efter att på facebook kommenterat att en, för honom okänd, kvinna som har hår under armarna ”såg ut som en fitta på tvären”. Han blev då uthängd som hater och hans liv kartlades. Jag har även sett bloggare som inte är anonyma som skrivit ner andra människor totalt. Och sedan som ett brev på posten så får de tillbaka med samma mynt och båda parterna tycker självklart att DE gör det att rätt skäl.

Annonser