Tankar om våld och sånt

Ibland känner jag mig så maktlös och arg över samhället vi lever i idag. Jag läste om dödsmisshandeln i Veberöd. En ung man, 23 år bara. Misshandlas till döds. Orsak? För att han ville stoppa en annan misshandel om en struntak. Jag minns att jag läste någonstans att just detta. Att han ville skydda andra kunde oroa hans pappa ibland.

Och jag förstår det. Jag blir också rädd när jag läser om sådana fall. Även i Uppsala, en grov misshandel. Där är det någon som reagerar mot vandalism (ett gäng som kastar restaurang stolar). Och resultatet är misshandel. Vi har bråket om en parkering i Landskrona vilket resulterade i en äldre kvinnas död. Det är så mycket våld som kan ske där jag inte förstår provokationerna. Och resultater blir en rädsla hos mig. Kommer jag våga säga ifrån? Reagera? Och jag kan säga att svaret mer och mer blir nej. Kommer jag våga uppfostra mina söner till att stå upp för sig och andra? Jag vet inte längre. Tidigare var svaret tveklöst ja – men nu kommer rädslan närmare.

Kanske är det inte alltid invandrare eller nysvenskar som begår dessa brott. Men nog känns det som de är i viss majoritet i dessa typ av brottsfall. Och frågan är varför. Är det att de är utanför i svenska samhället, eller finns det en annan förklaring? Och då läser jag en artikel på avpixlat som är väldigt intressant. Det handlar om en intervju av Nicolai Sennels.

Det är ganska bra att de börjar artikeln med en viss presentation:

Han undervisade de unga fångarna om medvetandehöjande meditation och utvecklade ett särskilt program för aggressionskontroll. Sennels utvecklade även en psykoterapeutisk metod med fokus på att lära kriminella med bristfällig förståelse för känslor och empati hur de kan ta ansvar för sina egna handlingar. 2008 röstade fångarna på Sønderbro fram institutionen som det bästa fängelset i Danmark.

Det kan vara bra att ha det i åtanke när man då läser det han skriver. Att det är fångarna som ser det som det bästa fängelset.

Västerlänningar uppfostras till att anse att ilska är ett tecken på svaghet, maktlöshet och brist på självkontroll. “Stora hundar behöver inte skälla”, som vi säger i Danmark. I den muslimska kulturen ses ilska som ett tecken på styrka. För muslimer är att vara aggressiv i sig själv ett argument och ett sätt att vinna respekt.

Och jag tänker på den enda gången under alla mina år som support tekniker på telefon där en person skrek åt mig. Nu frågade jag inte efter hans religion – men det var en stapplande svenska. Jag skyllde det då på en ilska beroende på att han kände sig frustrerad på grund av sina okunskaper med dator och språket. Men kanske handlade det om något annat?

I västerländsk kultur är självförtroende kopplat till förmågan att kunna ta kritik med bibehållet lugn och att bemöta den rationellt. Vi har lärt oss att betrakta människor som brusar upp så fort de blir kritiserade som osäkra och omogna. I den muslimska kulturen är det tvärtom; det är hedrande att reagera aggressivt och att ge sig in i handgemäng för att skrämma eller tvinga en kritiker att dra sig tillbaka, även om det resulterar i en fängelsedom eller till och med döden. De ser icke-aggressiva reaktioner på hot och våld av det här slaget som ett tecken på sårbarhet som kan utnyttjas. De tolkar inte en lugn reaktion som en inbjudan till dialog, diplomati, intellektuell debatt, kompromiss eller fredlig samexistens. /../

Deras ständiga användande av uttrycket inshallah (“med Allahs vilja”) i diskussioner om framtiden tillsammans med det faktum att det mesta i deras liv dikteras av yttre traditioner och överheter, lämnar väldigt lite utrymme för individuell frihet. Självständiga initiativ bestraffas ofta mycket hårt. Detta formar deras sätt att tänka och innebär att när något går fel, beror det alltid på någon annans tillkortakommanden eller på situationen./../ Vårt överbeskyddande välfärdssystem skärmar av invandrare så att de inte lägger märke till konsekvenserna av deras eget olämpliga uppträdande och därför inte heller lär sig av sina misstag eller motiveras att bättra sig.

Ja, vad ska man säga?

Muslimer å andra sidan, får inpräntat i sig att de är överlägsna och att alla andra är så usla att Allah kommer att kasta dem i helvetet när de dör. Medan de flesta västerlänningar finner nationalistiskt och etnocentriskt högmod generande, fungerar muslimernas glorifiering av den egna kulturen, deras omfattande inavel, påbudet att muslimer endast får gifta sig med muslimer och den ständigt närvarande sociala kontrollen, som skyddande mekanismer på kultur- och identitetsnivå.Allt som allt uppfostras västerlänningar till att vara vänliga, självmedvetna, ansvarsfulla och toleranta medan muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, oansvariga och intoleranta.

Självklart så är inte alla västerlänningar toleranta. Min systers erfarenhet av vissa Tennessebor och deras syn på svarta var en omskakande upplevelse för henne 89. Och det äcklade ljudet när Kevin Costner och Whitney Houston kysstes i biosalongen var ett bryskt uppvaknande. Och det är väl det som är felet ibland. Att vi ser fel som begåtts av västlänningar både nu och förr, och på något sätt ger det människor som kan ha råkat ut för dessa intoleranta beteenden fripass till att göra vad som helst.

För någonstans anser man fortfarande att den ”vita rasen” är speciell. Och numer är det att det bara är dessa som är kapabla till att vara rasistiska. Vilket återigen särskiljer ”oss”.

Nåväl Sennel pratar med om integration:

Integrering är avhängig motivation, frihet och intelligens. Med andra ord måste invandrare vilja integrera sig, ha tillåtelse till det från familj och vänner och vara mentalt kapabla till det.

Ja, med tanke på att både unga män och kvinnor riskerar råka ut för hedersrelaterat våld om de bryter mot normen så känns det väl som det kan vara lite svårt…

På de flesta arbetsplatser hos oss krävs det att anställda kan ta initiativ och vara kreativa och ansvarsfulla, personliga egenskaper som inte premieras bland människor som först och främst förväntas underkasta sig blint och som lever i miljöer där självständigt tänkande och agerande bestraffas, ibland rentav med döden.

Och så var det det här med brott då…

Först och främst lär de muslimska skrifterna ut att det är legitimt att attackera och råna icke-muslimer. Den muslimska kulturens nedsättande syn på icke-muslimer fungerar på samma sätt som krigspropaganda. Hos den som gång på gång får höra hur ond, avskyvärd och ovärdig fienden är, minskar empatin samtidigt som aggressiviteten stärks och tröskeln för att skada den upplevda fienden sänks.

Jag minns att jag läste om detta med rån av icke-muslimer var ok när jag gick på gymnasiet. Jag minns att jag reagerade emot religionsläraren. Vad sa människan?? Och tanken fanns väl att han kanske var rasist. För det måste väl varit en missuppfattning. Eller?

Vi hade ju den urgulliga muslimska libanesiska familjen till grannar. Jag lekte med barnen (som var flera år yngre än mig då). De var toleranta och trevliga mot alla. De lärde sig bra svenska. Även fruns bröder kom dit lite senare och blev omtyckta. De umgicks väldigt mycket med de som ägde den lokala klädaffären och var där ofta. Tills de åkte fast för något inbrott och polisen hittade mycket stöldgods från den affären. Då funderade jag igen på det där. Hur kan man stjäla från sina vänner? Människor som tar emot dem med öppna armar? Kanske är det så enkelt med hjärntvätt från tidig ålder. Det är ok att stjäla från de otrogna.

Å andra sidan. Det är många butiker i Malmö som rapporterar om stöld och inbrott. Nu rapporteras det sällan om religions tillhörighet, men nog tycker jag det verkar som rån drabbar även muslimer i dessa fall.

Nåväl men hur ska vi då göra för att orsaka en förändring? Ja. Ett sätt kan ju vara det nya medlet att indoktrinera barn/ungdomar att våld mot politiker är ok. Gör ett spel där man får skjuta Jimmie Åkesson online, det är väl skoj? Och sen kör vi piñata med politiker så de kan lära sig svinga brännbollsträ eller liknande mot personer med fel åsikter.

Och för att verkligen få barnen att förstå vad fel åsikter innebär så kanske Simon Fors kan sammanställa några av sina odödliga twitter som de kan dra lärdom av med.

Så kanske vi kan mötas tillsammans någonstans där i våldsspiralen….