Jag sitter här och funderar på vad jag ska skriva. Det finns så mycket saker i samhället som jag tycker är åt skogen idag. Jag känner mig helt enkelt lite allmänt anti just nu.

Till att börja med. Jag blir så upprörd när jag läser om myndigheter som festar loss på det ”billigaste alternativet” vilket leder till nedskärningar sen. Och det blir ingen förändring. Jag jobbar inom privata näringslivet och där har det varit samma sak. Man festade loss, det var enorma kick-offer och sådant. Och på resa var det ”all inclusive”. Men skillnaden mellan det privata och det offentliga är att när det blir sämre tider så stramas regler till. Plötsligt nagelfars varje kvitto. Vaddå tvättning, kunde ni inte ha med tillräckligt bagage som någon HR person sa till en utbildare. Eftersom han var på resande fot i tremånader så tyckte han väl att det var lite mycket begärt. Men personen hade väl varit en av de som tidigare utnyttjat förmånerna så han kunde väl på något sätt förstå de nya reglerna.

Men när det kommer till myndigheter så finns verkligen inte någon känsla för att intäckterna är begränsade. Utan man fortsätter leva loppan. Det finns alltid andra ställen man kan spara in på. Skolan och vården till exempel. Och man sitter där gång på gång och funderar på varför. Vart är vi på väg? Vad tänker dessa människor egentligen innerst inne? Finns det någon skam? Vad tänker de när de sen läser om en person som kommit i kläm i Försäkringskassans sparnit? Finns det någon uns av dåligt samvete?

Andra saker som blinkar förbi i medie vimlet är allt detta sexuellt ofredande som kvinnor utsätts för. Och nu kommer naturligtvis jag bevisa att jag är en rasist – men grejen är att de grövsta fallen jag har sett har inte varit ljushylltade män som gjort (och jag VET att Hagamannen var vit, jag vet att mannen som dödade Engla var vit så att jag är fullt på det klara med att det finns rötägg överallt – är det en tillräckligt Brasklapp?). Jag tittade på filmen om kvinnan som gick genom Bryssel. Jag tittar på den och känner till viss del igen mig. Jag kommer ihåg Finlandsresan och när väninnan i gänget som förvisso hade en tillräckligt urringad blus och kort kjol för att göra oss andra osynliga. Alla män (och kvinnor för den delen) följde henne med blicken med lite olika ansiktsuttryck. Men de som var framme och klämde på brösten (allvarligt, ja, ett par gjorde det!) pratade mycket stapplig svenska och var mörkhyade. Jag läste också om tjejen från Bollnäs som utsattes för gruppvåldtäkt. Och då kommer en del godhjärtade människor och vill ha en manifestation mot rasismen just där och då eftersom fler reagerat över dessa siffror och överrepresentationen. Fortfarande inte ok att hota eller hänga ut unga tjejer (som det tydligen handlade om) men kanske vore det en idé att tänka efter före ibland. Vad skickar man egentligen för signaler i detta läge?

Kanske man isåfall skulle poängtera flera olika rasismer som det handlar om. Kanske lite om  den nya rasismen som kommit in i landet? Den rasism som handlar om att vita tjejer som inte täcker sig och umgås fritt men män som vänner är fair play? Och nej, det handlar inte om att alla muslimska män är sådana. Så kanske det vore bra om de en del muslimer pratade om det istället för att göra sig själva till offer för rasismen hela tiden. Men någonstans så vill jag ha muslimer som faktiskt säger att det är åt helvete och att de förstår upprördheten. Jag förstår att svenskar haft dåligt rykte när de var i Österrike och festade loss på 80-90 talet. Själv gjorde jag inte det – men jag hörde om resor och skräckhistorier om hur folk betedde sig. Och jag tyckte det var för jäkligt. Men det är naturligt att folk får fördomar bekräftade när det gång på gång kommer nya fall. Och svaret är inte att man tystar ner det. Kanske gick det tidigare – men den tiden är förbi med Internet.

Men som sagt alla muslimer är inte potentiella våldtäktsmän. Det kan vara bra att komma ihåg också. Min syster och jag träffade två tunisier i tunnelbanan way back. Den ena var superäcklig och kladdig. Han zoomade in på mig. Hans kompis verkade mer vettig och intresserade sig för min syster. Han fick hennes telefonnummer (tack syster, jag ville verkligen att den äcklige skulle ringa oss!!!) och nästa gång vi var i Stockholm så var hon ute med honom. Hon försvann på eftermiddagen och kom inte tillbaka förrän på småtimmarna. Hon var väl måttligt road att mötas av en topp tunnor rasande lillasyster som skällde ut henne efter noter för hennes oansvariga beteende. Inget av det jag föreställt mig hade dock skett. Hon hade träffat hans familj och allt var frid och fröjd. Vänskapen dog väl ut sen när han ringde och ville gifta sig med henne för att få stanna i Sverige. Gifta sig vid 18 var väl inte riktigt det hon tänkt sig.

Lite senare träffade hon en annan arab när hon var i Frankrike. Mycket trevlig kille tydligen, kompis till hennes dåvarande pojkvän. De hade varit ute och pratat en stund. Han ville ha sex, syster ville det inte, han ansåg inte att nej räckte och försökte slita av henne kläderna. Hon lyckades fly med blotta förskräckelsen. Av någon anledning så berättade hon inte detta för mig förrän många år senare. Det kan vara bra för ens egen säkerhet att idka lite försiktighet ibland. Det är aldrig ens eget fel när man våldtas – men på något sätt så misstänker jag att det är en klen tröst när man utsatts för det.

Nästa tanke då angående det här med invandringen. Jag säg en notering på Facebook idag från en kompis kompis. Personen hade läst en artiken av Merit Wager. Hennes kommentar var då denna: ”Och helt jävla dum i huvudet, född i farstun till en grotta är bara förnamnet för hur dum den här människan verkar vara. Makalöst att XXX tar in sådan goja i tidningen!! Skäms!!!!

Och vad är det då som Merit skriver som visar hur korkad hon är? Ja, slutklämmen talar sitt tydliga språk:

Följ utlänningslagen, ta in dem som har asyl- eller skyddsskäl och se till att resten av de asylsökande, som inte uppfyller lagens kriterier för att få stanna här, lämnar landet så snabbt som möjligt.

Ge sedan god svenskundervisning och visa respekt för dem som fått uppehållstillstånd men framhåll också att i Sverige gäller svenska lagar och ett demokratiskt och fritt sätt att leva och att religion och andra kulturella yttringar främmande för det svenska samhället får utövas i privatlivet, inte i den svenska offentligheten.

Svårare än så skulle det inte behöva vara.

Personen funderar på att skriva ett syrligt svar. Jag vet inte om det kommer svara på Merits insändare – eller om det kommer att handla om att tidningen ska fundera på vad man tar in för ”goja”. Jag får väl se vad som dyker upp i fortsättningen.

Jag vet i alla fall att jag inte kommer kommentera något hos henne. Det känns inte riktigt lönt att ta en diskussion. Så jag är väl en del av den tysta massan som inte vågar ta tag i svåra frågorna som provocerar. Men jag kan skriva under på det som Merit själv skriver om sina ställningstagande.

Jag är
1) till 100 % FÖR migration (in- och utvandring)
2) givetvis FÖR skydd åt flyktingar m.fl.
3) helt EMOT asylbedrägerier

Men jag gör det i tysthet, som anonym bloggare. Så kanske är jag en del av det svenska problemet. Att man inte vågar stå upp för det man tänker. För att inte vara obekväm. Att bli utstött för att man inte tänker rätt.

Annonser