Plötsligt idag kände jag en viss förståelse för feministers diskussioner i vissa frågor. Igår läste jag om Cecilia Forss som fått ett sms från en säljare. Ligga? Hon var måttligt road och la ut detta på Instagram. Företaget som hade säljaren reagerade blixtsnabbt och petade honom. Kan kanske anses vara en liten överdriven reaktion på något oskyldigt? Eller? Ja, för Ingrid Carlqvist var det tydligt på Facebook att hon ansåg att bara det faktum att Cecilia reagerat var löjligt och att läsa lite av tankarna gjorde mig chockad.

Folk måste ha rätt att stå upp för sig själva. Så blir man sexuellt ofredad så ska man ta mig sjutton ha rätt att protestera och visa vad som sket. Ska man hålla tyst i rädsla för att personen ska få repressalier?

Men jag försöker tänka mig in i den situationen. Som jag personligen aldrig har hamnat i. Ingen okänd har faktiskt kommit med skamliga förslag till mig för att vara ärlig så mina tankar blir lite hypotetiska här. Om någon som jag bara växlat några ord med som representant för något jag är intresserad av, låt säga en dator, TV, bil eller whatever sedan skickar mig en sådan fråga. Vad säger det om den personens åsikter om mig som person? Vilken normal funtat kvinna skulle på den frågan skicka ”Men gärna, name the place!” och mena det? Så personen ser mig

1) Som ett objekt där man inte behöver ens komma med något försök att flörta med.
2) Personen ser mig som en total idiot som skulle falla för detta.

Ingendera av scenariorna känns så vidare roliga.

I vilket fall, skulle jag vara intresserad av att köpa något från denna person fortsättningsvis? Eller ens från det företaget? Kanske Ingrid m fl skulle skratta bort detta, men jag skulle nog inte klara av det. Och eftersom jag inte tror att jag är unik i den frågan så tror jag nog att företaget i fråga ganska snabbt frågar sig om denna person är rätt person som representant. Skulle det då räcka med en varning? Personen har alltså jobbat under två veckor enligt Aftonbladet. Skulle jag verkligen välja att behålla en person som redan efter denna tid gjort sig förtjänt av en skriftlig varning? Knappast. Det handlar inte om ett misstag som vem som helst kan göra – det handlar om ett beteende som är oacceptabelt. Så vad finns det mer för sociala koder personen har missat?

För mig är det samma sak med en person som skickar elaka sms till en kund efter man har pratat med dem i kundtjänst. Det är saker man inte gör. Jag har själv jobbat i support länge och kanske man kan förstå att folk är på dåligt humör efter att ha pratat med en person som man tycker har uppfört sig illa. Men de flesta människor har en gräns där man vet att man inte passerar. Och har man inte den gränsen så kanske man ska satsa på något annat.

Samtidigt så tycker jag man ska skilja på vad folk gör privat och vad de gör på jobbet. Så jag är fortfarande pissed off när en person fick sparken från förskola för att han hade en ”olämplig” mössa på sin profilbild på Facebook. Det var inte bra för barnen tänkte föräldrarna. Och rektorn höll med. Och jag funderar hur lämplig man är som förälder om barnen är på Facebook i åldern 1-5. Och hur de lyckas hitta fram till sin fröken.

Likaså tycker jag inte uttalande om att det kostar pengar att ta in Somalier i Sverige ska vara något skäl att sparka folk. Eller att man skriver obekväma texter på Internet som inte gillas. Då kan jag kämpa för yttrandefriheten hur mycket som helst. Men när någon kontaktar en kund de mött på sitt jobb? Nej, det är inte ok på något sätt i min bok.

Kanske går det att få fram telefonnummer via hitta.se då som någon skrev. Men hur skulle det kännas att få ett sådant sms från någon okänd? Hallå stalker!

Nej, jag kommer inte bli feminist på riktigt. Men jag anser att behandla människor nedsättande och som objekt är inte ok. Det gäller snygga kvinnor, fula kvinnor, och det gäller män som jobbar inom kvinnodominerande yrken som ofta får skämtsamma sexuella kommentarer, eller tafsningar från sina kvinnliga kollegor. Det är inte ett ok beteende. Men det kan vara bra att man även ser när män blir utsatt som ett problem, och inte tycker att de ska det som en karl.. Och eftersom feminister har en förmåga att vara väldigt enögda just när det gäller sådant, så är jag fortfarande emot den etiketten.

…vilket för över på nästa fråga. Återigen läser jag om en man som straffats för sitt beteende med att hans snopps skärs av. Och återigen skrattar kvinnorna rått. Själv kommer jag ihåg en film (TV-serie?) med Per Oskarsson som jag såg delar av. I den sista scen jag såg så hotade man tortera hans dotter om han inte gjorde som de sa. Hotet var att man skulle skära av ena bröstvårtan. Mer än det såg jag inte. Och jag har fortfarande rysningar när jag ser bilden framför mig. Jag undrar hur man kan tycka det är ok att skratta åt en verklig händelse som är nog är traumatiskt för den drabbade? Hur kommer personens liv bli fortsättningsvis? Är det ok eftersom han varit otrogen och (som någon skrev, betett sig som ett svin)? Vad får man då göra mot en kvinna som är otrogen?

Uppdaterad 11:10: Lägger in bilderna som tydligen inte ville vara med från början…

Annonser