Idag läser jag det här med hur man påverkar barn på twitter. Det är apropå Pride man pratar om hur de vuxna påverkar barnen. Cimon säger då detta.

Och eftersom han i en tidigare tweet fått mitt modershjärta att svämma över så kan jag förstå honom.

Och första sekunden så nickade jag instämmande. Hur mycket vi påverkar dem.

MEN det fick mig att fundera på barn och normer. Och jag insåg plötsligt att barn även själva skapar sina ram normer i barndomen utifrån den erfarenhet de har. Jag minns när min son förklarade att mammor inte var så bra på det här med fysik (fast det var väl inte det ord han använde. Och utifrån hans erfarenhet så stämde det. För när han ville veta hur det och det fungerade (bilbatterier, grävskopor etc) så hänvisade jag honom ganska snart till pappa för en mer utförlig beskrivning.

Självklart protesterade jag då, och förklarade att det handlade om den här mamman – andra mammor kan mycket väl känna till det. vi pratade inte mer om det då. Men jag undrar litegrann vilka andra slutsatser han drar av saker som han observerar och ser som normer utan att säga något om det. Jag tvivlar på att han har uppfattning att IT är något för män primärt. Men vissa stereotyper kommer han märka hemma. Att det är mannen som grillar.

Så hur ska man undvika att påverka barnen? Ska jag läsa på en massa om hur motorer fungerar och hålla på med det för att kunna ge mitt barn alternativ? Och eftersom min äldre son inte är den mest talföra om personliga tankar och funderingar (något jag har noterat tidigt – och det har väl detta år blivit värre)  så får jag inte ut alla hans funderingar. Jag vet inte vad som byggts in i hans hjärna som ”normalt”. Men är det inte mänskligt att önska att barnen ska få känsla för trygghet. Jag vill inte att mina barn ska känna osäkerhet över saker och ting. Och är inte en del av tryggheten att man är trygg i sin värld. Att man vet vad man kan räkna med. Man vet vad saker är och hur de ska vara. En trygghet som mina barn nu längre inte har är att mammor och pappor tar hand om barn. Man kan vara säker på att de kommer finnas där. De är oförstörbara.

Men häromdag noterade jag än ny norm som min son hade kommit fram till. Det var när jag läste en Svarta Hingsten bok för honom som då handlade lite om avel. Det fanns väl viss oro för de frågor som skulle kunna komma angående detta. Men frågan jag fick handlade då om att det måste vara Svarta Hingstens son som man skulle använda för avel av nya föl. Inte Svarta hingsten själv. Han var ju redan gift.

Såpass.

Till att börja med så noterar jag det här med giftermål och barn då. Eftersom jag själv bara varit gift knappt två månader så kändes det konstigt att detta med att han var ”gift” vore det centrala. Man kan ju tydligen få barn utanför äktenskapet. Nåväl, jag förklarade i vilket fall som helst att det var skillnad med hästar och föräldraskap. Jag valde att inte ta upp diskussionen om att även bland människor så kan man ha olika föräldrar till sina barn.

Jag fortsatte läsa och då kom jag fram till delen när folk skulle komma med ston och betäckas där fölen då skulle tillfälla stonas ägare. Och då kom nästa fundering. Då skulle ju inte Svarten kunna få vara pappa. Jag märkte att detta var något som störde honom en del. Och jag kom att tänka på att han när vi var på en djurpark när en chimpansmamma kom med en bebis på ryggen konstaterade att det kunde vara en pappa med. Så helt klart så är hans norm att pappor är en del av barnets liv. Och tanken på att de inte skulle vara det gör honom bekymrad. och jag hoppas att det kommer dröja många år innan han förstår problemen som en del människor har med vårdnadstvistar. Hur många barn som sitter i kläm där.

Det är bara att inse att jag kommer de närmsta åren påverka de ramverk som mina söner bygger upp när de ser på sin omvärld. Själv växte jag upp i en enorm skyddad verkstad. Till viss del befinner jag mig väl där ännu. Men vissa saker som var normalt för mig när jag var liten har förändrats. Ibland har världen förändrats – ibland har mina erfarenheter utökat det ”normala”. Samma resa kommer mina barn göra.

Så vad jag kan hoppas jag förmedla som kan behållas är en del grundläggande värderingar om hur man bör vara som människa mot sina medmänniskor. Jag hoppas jag kan lära tolerans mot det som är avvikande. Så att även när han träffar på något som strider mot det som han ser som normalt, att han kan lägga in detta som en ny empirisk erfarenhet. Jag vill även få med hänsyn till andra. Respekt för andras mening – men även kräva att det handlar om ömsesidig respekt. På något sätt tror jag det är viktigaste för att skapa förändring i synsätt. En öppenhet att vara beredd att lyssna på andra.

Jag inser att jag kanske måste vara tydligare med att man även ska kunna stå upp för sig själv och kräva samma hänsyn tillbaka. Många barn av idag lär sig att de ska ta plats. Kräva sin rätt. Det fanns inte så många med den inställningen när jag växte upp. Det kan säkert vara positiva egenskaper – men risken finns att de som kräver sin rätt, eller tar plats gärna gör det på någon annans bekostnad. Och vilka är lättast att utnyttja? Jo, de som vill ta hänsyn, de som hellre såras än sårar någon annan. De som lär sig att man ska ställa upp på andra.

Att påverka barnens framtid handlar verkligen inte om de får en bil eller docka att leka med som litet barn. Det handlar så mycket om att de ska kunna vara trygga i sig själv. Att de ska kunna vara bekväm med vad de har. Och jag förstår att en pojke som gillar rosa som blir retad för detta kommer väl samtidigt få en rädsla att lita på sina egna val. Det handlar inte bara om att man är ”tjejig” eller så. Man får veta att man gör fel. Men om det är något man gillar som är fel – hur kan man då lita på sig själv i framtiden?

 

Annonser