Jag borde ha lärt mig. Jag ska inte gå in på MA sida och läsa inläggen. Det är troligen inte bra för min hälsa. Men när jag väl har börjat läsa någon gång så kan jag inte låta bli att fortsätta att fascineras.

Det hela börjar då med tankar kring ett ord.

Ordet statsfeminism, som mansbranschen (läs: kvinnohatande icke normala män med bihang) svänger sig med, är egentligen ett omöjligt ord.

/../ Statsfeminism, vad tusan är det? I Nationalencyklopedin finns det inte ens! Alltså existerar det inte. Åtminstone inte officiellt.

Så, om det inte finns i NE så ska man inte kunna använda det. Gäller det alla hittepå ord som används på nätet? Läser vad hon skriver mer:

Jag har inte sett ordet någonstans utom på nätet. Det används frekent av kvinnohatare som exempelvis papparättshaverister i vårdnadstvister men vad betyder det egentligen?

Kämpar som sjutton, och inte hittar jag papparättshaverister heller någonstans i NE. Men det verkar då inte stoppa Monica från att  då och då använda det i sina inlägg.

Men hon jagar oförtröttligt på för att få svaret på vad ordet betyder.

Helene Bergmans drapa på Newsmill är det man först får upp när man googlar på ordet statsfeminism. Därefter kommer Pelle Billings hemsida flera gånger om och bloggen Mattematik som också hör hemma bland papparättshaveristerna.

Hon hittar också lite hos Tysta tankar där han hänvisar till ett betänkande.

Det är vidare ingen tvekan om att ”Tysta tankar” sympatiserar med Pelle Billing som definitivt är en av detta förhatliga ords insiftare och mest ivriga förespåkare.

Självklart kommer Assange-debatten in då hon sågar Helena Bergmans Newsmillartikel:

Att kvinnor i dag vänder sig till polisen vid övergrepp är fullständigt självklart. Det finns ingen anledning i världen att avstå från det. Det är inte detsamma som att bli ”statens offer”. Det är att utnyttja sin samhälleliga rätt som även kvinnor betalar skattemedel för. Har man – kvinnor såväl som män – varit utsatt för brott så har man rätt till myndigheternas beskydd. Då ska gärningsmannen fångas in och ställas inför rätta.

Och det låter väl bra. Men hur lät det tidigare? När det handlade om barnflickan som påstod sig ha blivit våldtagen av Tito?

Hur kan en 18-årig “barnflicka” gå och lägga sig spritt språngande naken i en mans säng på hans hotellrum klockan 00.30 på natten och tro att det inte ska leda till sex på ett eller annat sätt? /../

Det spelar ingen roll att hon trodde att han bara skulle massera henne.  Man klär inte av sig och kryper ner i någons säng om det finns minsta risk att det kan missförstås.  Särskilt inte på ett hotell mitt i natten.  Det är mer än lovligt korkat.  /../ Hon visste nog vad hon gav sig in på. Det har flickor och kvinnor vetat i alla tider. Senast i 13 års åldern vet man det.

Så där ja….en 18-åring som accepterar massage får det hon förtjänar – men nu har vindarna vänt? Är det bara jag som tycker att det kan vara positivt med någon sorts konsekvens i sitt debatterande? Vad är skillnaden för henne här? Är det så att det handlar om vem som är offer/förövare i fallen?

Något positivt som Monica ändå skriver är:

Jag vet inte om de nämns i boken men jag gillar inte heller Eva Lundgren, Tiina Rosenberg och allt vad de heter, de som jag ofta har kallat både tokfeminister och extremfeminister. De må ha / ha haft fördelaktiga positioner i samhället att verka från men de är i första hand enskilda individer med extrema åsikter. Sånt kan och måste man leva med. Olika åsikter om saker och ting är inte av ondo. Möjligen kan man sura över att somliga extremer tilldelas höga positioner i maktställning men tro mig, dessa kvinnors manliga motsvarigheter är både flera och värre.

Helt positiv är jag ändå inte till det hon skriver. Mycket möjligt att de är flera och värre männen. Men jag läste en artikel om en del kvinnor i maktställning som pysslar med en hel del bedrägeri, ekonomisk svindel mm. Det har ökat nuförtiden. Varför? Jo, för att det har kommit mer kvinnor i den positionen. Varken män eller kvinnor har specifika gener som gör att de begår vissa brott – men både kvinnor och män kan sakna den moraliska kompass man kan behöva. Att tro att världen skulle bli bättre och vi skulle få världsfred om bara kvinnor fick bestämma måste snart acceptera att så länge det finns människor – så kommer det finnas konflikter och problem. Makt och pengar korrumperar sägs det. Och kvinnor är inte immuna. Så kanske det vore bra att se även dessa män som enstaka representanter för sig själv – än som representanter för manssläktet. Det finns nämligen varken manssläkt eller kvinnosläkt. Det finns människor.

Men om man då ser vad feminismen handlade om förr i tiden så är det fortfarande något positivt. Men det blir per automatik exkluderande. Det handlar bara om rättigheter (aldrig skyldigheter av någon underlig anledning…) för kvinnor. Så därför föredrar jag uttrycket jämställdism.

Det ska vara ok för kvinnor att få satsa på det de vill – även om det är mansdominerat område. Och män ska få satsa på kvinnoyrken utan att någon ser ner på dem, eller misstänkliggör dem. Lika rättigheter och skyldigheter för könen.

Och både män och kvinnor måste få ta ansvar för sig själva och sina val. Det ska inte finnas någon gräddfil så att personer som inte har kompetens eller förutsättningar för ett yrka ändå får jobbet framför någon som har detta. Kanske ska man se över hur nödvändiga förutsättningarna är – men man kan inte som i brandkårsyrken sänka kravet på fysisk styrka för att få in kvinnor. Det tjänar ingen på. Inte mannen som inte får jobbet. Kvinnan som inte klarar jobbet. Eller personen som befinner sig i ett brinnande hus men den som kommer för att rädda orkar inte. Det spelar ingen roll om det är en svag man eller kvinna – personen kan vara lika rökt ändå. Men det finns starka kvinnor. Sådana som faktiskt klarar fysproven. Och då ska de få kunna få jobbet, utan att någon inskränkt man, eller kvinna, anser att det inte är ett kvinnoyrke.

Men vilka problem är det som Monica ser i vårt samhälle?

Så hur bör man efter denna genomgång betrakta mänskligheten?
Som bestående av enbart män?
Eftersom resten av människorna är kvinnor och invandrare, homosexuella, halta, lytta och färgade och betraktas som någonslags minoriteter för män att hata och älska efter behag?
Mot rasister finns handlingsprogram. Mot all annan form av diskriminering och hatbrott också.
Men inte mot kvinnohat.
Kvinnor ska stå pall mot mäns olika sorters övergrepp genom stärkt självkänsla, självbevarelsedrift och instinkt. Och genom att stå på sig.
Det är en fruktansvärd slutsats som inte hör hemma i ett modernt samhälle.
De män som drivs av kvinnohat och drömmer om ett svenskt talibanistan har helt enkelt inget berättigande.
Man får verkligen hoppas att dagens mödrar verkligen tar tag i och uppfostrar sina söner. Och att unga kvinnor med förståndet i behåll avstår helt från den sortens män eller åtminstone kärleksvägrar tills de begriper bättre.

Slutklämmen på inlägget blir då:

Men det förutsätter en till hundra procent jämställd värld! Och den har vi inte än.
Det finns dessvärre människor som på inga villkor vill att vi ska få den heller.

Och jag tänker i mitt stilla sinne att Monica med sitt tjat om ”pappanissar”, ”papparättshaverister”, förståelse för mammor som kidnappar sina barn och sådan är en av bromsklossarna som inte vill att vi ska få en jämställd värld.

 

Advertisements