Utseende fixering. Igen. Så fort någon kändis har gått upp i vikt så publicerar bilder och man zoomar in på stranden hur de ser ut. Att Oj! titta lovehandles. Och bilden är uppförstorad till max så man kan se – men titta en liten ynka valk! Och går de ner i vikt, så slås detta upp stort för att folk blir oroliga för dem. Visst kan jag förstå oro ibland när jag ser bilder på extremt taniga människor som jag vet varit rundare. Framförallt som dessa bilder också brukar visa personen osminkad och hålögd. Och jämförelsevist blir det stor skillnad. Jag tror inte jag har sett så mycket diskussioner om män dock. Då brukar det vara mer män som gått ner i vikt med en extrem diet för en roll. Eller också Macauley Culkins då.

Men jag undrar hur det är som kändis att se dessa bilder när de går och handlar. Att plötsligt se en dålig bild på sig själv från stranden? De gånger jag verkligen har tagit tag i saken och gjort förändringar så har det varit efter att ha sett på bilder. Bilder på mig när jag varit som bäst – Wow, jag såg ut så där! – och när jag varit som sämst. Shit? Är det jag? De sämsta bilderna är inte de jag lägger upp på Facebook om man säger så. Jag undviker dem helst. De får ligga som något sorts dåligt samvete på datorn, eller också raderas de. Eftersom jag är den som håller i kameran oftast så är det inte så stort problem heller egentligen.

Men tänk om dessa bilder, eller andra som tas när jag är omedveten las ut för omvärlden? Att det läggs till en kommentar om de extra kilona? Eller bara vetskapen om att det skulle ske – är det inte ganska självklart att det kan driva folk till dieter av olika slag?

Utseendet bedöms hela tiden. Jag läser idag om Miley Cyrus vars smala midja skrämmer. Jag vet inte jag. Jag tycker denna bild ser mer ut som någon som är vältränad. Så varför hysterin? Är detta ett ”osunt” ideal?

Samtidigt läser jag i samma tidning (varför hittar jag inga intressanta nyhetsartiklar i AB längre – känns lite som på den tiden folk läste FIB Aktuellt och påstod att det handlade om artiklarna där – jomenvisst…) om Kim Kardashian. Hon har på kort tid tappat 3 kg trumpetar man ut. Detta med – sex. Men – så läser man:

Kanye sägs nämligen inte alls gilla Kims allt mindre kärlekshandtag. – Han älskar hennes kurvor och kan inte förstå varför hon gått ner i vikt när hon vet att han inte gillar det. Han tycker att Kim ska göra allt för att tillfredsställa honom – inte sig själv, säger en källa.

Vad jag förstår så är då denna ”story” som kommer från Nationel Enquirer och därifrån Evening Standard för att hamna i vår blaska här. Så, om en kvinna går ner i vikt. Männens fel. Det är vad de vill ha. Män tvingar kvinnorna efter vad de vill ha.

Män om mannen uttalat inte vill att hon ska gå ner: ”han tycker att Kim ska göra allt för att tillfredsställa honom – inte sig själv”. Låter detta som drömprinsen? En man som tycker att hon bara ska bry sig om hans önskemål? Nja. Jag skulle nog vara försiktig med en sådan person. Kanske handlar det om att man inte vill att en person ska späka sig eller kämpa för ett ideal som inte passar dem – då kan det vara ok att protestera, men om det handlar om att man ska vara den person partnern vill ha. Tack, men nej tack.

Men det här med vikt är svårt. Och det kommer så ofta upp i alla sammanhang. Det fokuseras på detta så ofta. Själv tycker jag inte om diskussioner om min vikt. Självklart är det kul med positiv feedback att oj, vad mycket du gått ner. Samtidigt blir det lite tveeggat. ”Vad fräsh du ser ut” kan tolkas som ”fan du som sett ut som en potatissäck ser ju bra ut nu”. När man dessutom har varit i jojobantandet och varje gång varit övertygad om att denna gång är det sista gången jag faller dit – så känns det inte riktigt trovärdigt för en själv heller längre. Även om jag nu är övertygad på riktigt 😉

Därför känner jag med dessa kändisar när hela världen kan följa med och se ups and downs. Och sen kommer personer, som jag nu, och lägger egna värderingar på dem.

I övrigt i skvallerpressen så står det om Kristen Stewarts otrohet mot Robert Pattinson. Och oj så mycket pressen kan klämma ut ur denna story.

Först ville Rob prata med den andre mannen, Rubert Sanders. Men däremot så var då dennes fru, Liberty Ross ok med det hela, bara han inte jobbade med Kristen i framtiden. Hon passade även på att ge en känga till Kristen via Twitter. Nu tycks detta då ha ändrat sig och hon pratar inte längre med honom men vill prata med Pattinson. Och Jodie Foster ger sitt stöd till Kristen – vilket leder till ramaskri bland vissa kommentatorer. Och jag tänker att det är bara sorgligt hela det här. Det finns inga vinnare.

Jag tycker Pattinson gör rätt som lämnar en person som han inte litar på. Samtidigt som jag tycker att frun måste se till sitt eget liv och väga förhållandet innan hon tar beslut. Jag ser inte att ett förhållande per automatik ska ta slut för otrohet. Har man många år tillsammans så kan det väga upp en del. Samtidigt så handlar det en hel del om hur personen hanterar upptäckten. Hur mycket ljuger h*n? Lägger man skulden på sin partner? Vill man försöka satsa så bör det nog ske med någon sorts familjeterapi – annars finns risken att det ställer till problem senare.

Men grejen är väl just att det är så privat – och plötsligt så kommer alla människor läsa om det och ha åsikter. Och jag tänker på Jodie Foster och minns när min väninna som var tillsammans med en av mina vänner erkände att hon varit otrogen. Och hur jag, moralisten nummer ett uppbragt ifrågasatte henne. Hon blev fruktansvärt ledsen och förklarade att det var inte så jävla lätt, och hon ångrade sig bittert, men jag hade inte varit i hennes skor så vem var jag att döma henne. Och jag insåg då att min uppgift var inte att döma, jag behövde inte ta parti för någon. Det jag skulle ha gjort var att lyssna och ge förståelse. Ge mitt stöd till henne eftersom hon fortfarande var min vän. Hon mådde dåligt för det hon gjort – framförallt för hur hon skadat honom. Förhållandet var dödsdömd ändå – men på detta sätt hade hon förlorat inte bara en pojkvän, utan någon som var hennes vän från början.

Och för att runda av detta med att återgå till det här med utseende och paparazzi, så ser jag att Robert Pattinson säger sig ha de exakta problem jag beskriver när han ser bilder på sig själv. Och han har tydligen gått upp i vikt. Och vad stod det då?

En källa uppger för sajten att skådespelaren lagt på sig flera kilo på skräpmat mellan filmjobben. Nu har hans flickvän och kollega Kristen Stewart fått nog och fått honom att börja träna uppger källan.

Så tydligen är det inte bara kvinnor som har partner med åsikter. Å andra sidan hade jag redan upptäckt det när jag såg ett progam på temat ”Älskling det är dags att krympa…” där en kvinna i TV talade om att mannen minsann hade gått upp i vikt sedan de träffades och inte kunde tillfredställa henne längre. Och jag bara kände – Herregud….

Annonser