Etiketter

, , , , , ,

Det har gått drygt en vecka nu efter den att en reporter på SR i en intervju nekade till en uppdragsbeskrivning som handlar om sanningsenlighet. Och efter detta har det i media varit största – möjliga – tysssstnad. Förutom den ganska tydliga Damage control när man hade en SD politiker som uttalat sig negativt om homosexuella samma dag. Till och med jag kände att denna nyhet kom väldigt lägligt. Men det är en person som uttalar sig. Jag tänker, det kan finnas förklaring. Det kan vara stress – eller press eller whatever. Men jag vill ha en reaktion. Från SR, från SVT. Men det tystas ner. Och nu blir jag rädd. Skärmdumpar finns som visar hur artikeln såg ut före och efter samtalet med Kent. Och man redigerar den i hemlighet. Men ingen förklaring – ingen dementi. Ingen intervju med de ”hotfulla” SDU killarna för att låta dem berätta sin sida.

Och då blir det liksom inte bara enstaka journalist som har dåligt omdöme längre. Det blir hela public service som gör mig tveksam. Jag finner att jag måste gå in på Flashback (!) för att få lite kött på benen när jag läser eller hör om en historia. Och där finns massor av människor som skriver en massa skit. Men det finns även de som mig. De som läser om killen som blev påhoppad av invandrargäng med tjejer och sedan misshandlad av polisen. Lustigt nog stod nyheten i AB – och sedan i Avpixlat med. Men det var många som, liksom mig, kände sig ytterst tveksam till den rapporteringen. Även om det naturligtvis fanns de som köper det rakt av.

Men det är alltså i Flashback jag läser för att få lite mer information om journalisten och hennes bakgrund – och på något sätt förståelse för hela grejen . Jag får självklart saker jag inte är intresserad av – typ hennes adress. (Varför ser en del människor det som nödvändigt att lägga ut människors adress? Visst, det går att hitta på nätet – men låt då personer som verkligen är intresserade själv leta upp den. Att se sin adress i tryck skulle jag se som ett direkt hot. Jag vet var din brevlåda bor. Typ.) Men det finns andra intressanta godbitar. Twitter som visar att hon var del i kampen #prataomdet. Och hon tycks stödja F!. Att hon jobbat på ett reportage om näthat mot kvinnliga reportrar (visst är det märkligt att det är så många kvinnliga reportrar råkar ut för detta? Det kan väl inte på något vis bero på deras eget agerande? Har ni missat Cattas inlägg om en annan stackars (feministisk) reporter som anklagar Catta för näthat så rekommenderar jag det).

Nåväl – lite kul saker som tas upp i Flashback. Någon kommenterar att i Aftonbladet skrivs det om en hotfull stämning när två killar lugnt sitter och diskuterar med folk som skriker ”nassar”. Men samtidigt så kan man skriva om pojkstreck att bränna bilar.

Självklart kommer hånet om att den obildade pöbeln (till vilka jag tydligen hör då) tror på Avpixlat i denna fråga. Vilket känns lite märkligt, för vad jag har fått från Avpixlat är: 1. SDU killarnas egna filminspelning 2. Kent Ekroths inspelning

Sedan har jag från vänstersidan sida fått deras film från seminariet. Inget av detta stödjer det reportage som SR tog fram. Så är det obildat att försöka bilda sig en egen uppfattning från olika källor?

Men SMBH skriver mycket bra

Skillnaden är att i princip alla som går in på avpixlat vet om att det är vinklat där, de menar på att de tar upp nyheter som inte skulle tas upp annars utav traditionell media, men i klartext så betyder det ”Vi tar upp nyheter som får invandrare att se dåliga ut”. Jag läser alla möjliga sidor, jag vet den ideologiska källan bakom alla nyhetssiter men skillnaden är att SR är public service med en uttalad uppgift om att vara en opartisk nyhetsorganisation. Det är nämnligen därför ”man måste” betala licensen. Behöver du betala något till de bakom avpixlat?

För oavsett vad man kan säga om svaret hon ger. Felsägning – tankevurpa eller vad man kan tro så är grejen att svaret hon ger skulle förklara reportaget. Det går inte att komma fram att det är så vinklat att det är på samma nivå som Kina, Nordkorea och det jag läste om Sovjetunionen när jag gick i skolan. Vem hade anat att jag plötsligt skulle känna igen mig i det samhället en dag?

Jag är inte för SD – men jag anser att om SR fortsätter med den nivån man håller på med funderar om det är ett bättre alternativ. Är det demokrati att ha åsikten att folket inte kan hantera sanningen? Att den ska tillrättaläggas av journalister som vet bättre? Och jag kan inte låta bli att dra paralleller med att man från SVT (och en massa upppragda media folk med Alex Schulman i spetsen) sida funderar på att avskeda en man som skriver en korrekt, låt vara hånfull eller raljerande och olämplig, iakttagelse på Facebook. Kanske inte lämplig att skriva, nej, men det var inte en lögn. Men bara det att man har skrivit ut det startar en storm utan dess like. Det spelar ingen roll hur många jävla pudlar han gör – för han skrev det förbjudna.

Med tanke på hur mycket en politiker kan göra och förlåtas för bara h*n ber om ursäkt så känns det absurt att det kan bli en sådan diskussion. Men när det handlar om att en reporter erkänner att hennes uppdrag inte är att spegla verkligheten – så är det tyst som graven. Och plötsligt sjönk respekten för journalister än mer.

Nåväl, mer roligheter på Flashback: ManyMen skriver:

Nuvarande rubrik Gick in och störde är otroligt komisk. Den är så enormt kraftfull. Om dom inte ska fokusera på nekandet av vita så finns det inte mycket till nyhet kvar längre. Jobbigt om dom ska skriva nyheter varje gång någon blir störd av någonting i fortsättningen.

Det finns även bra och tänkvärda saker, här en del av inlägg från tungur knifur:

Något som dock skrämmer mig lika mycket är hur folk hetsar mot journalisten och redaktionen i fråga. Mitt ibland inlägg med mer eller mindre pragmatisk synvinkel på problemen med svenska etablerade medier idag så läser man inlägg om ”nästa Breivik borde…” och liknande. Är inte hela poängen med det här att belysa att oärlig ”journalistik” leder till ytterligare polarisering av samhället och att det medför ytterligare problem för den vanliga människan som helt enkelt bara vill leva sitt liv i fred och under ordnade former? Är inte poängen med att visa att ett sånt här beteende hos medierna är felaktigt just för att vi har högre ambitioner med vårt samhälle än så?

Visst, SR, Aftonbladet och i princip alla andra aktörer i gammelmedia beter sig oetiskt och rentav vidrigt och har bidragit enormt till att det offentliga debattklimatet idag är fullkomligt omanövrerbart för alla människor med kapacitet till ett uns av kritiskt tänkande, men hur löser vi det? Genom att hetsa mot de ansvariga på samma sätt som de hetsar mot sina motståndare eller genom att visa för de här individerna varför de har fel? Man dödar inte någons idé genom att sänka sig till samma låga nivå som hos personen som har den. Då har man lika fel själv oavsett i grunden goda intentioner. Oavsett vilka intressen som ligger bakom medierna och politiken i Sverige idag så kan de aldrig besegras på sin egen arena. De har de sedan länge sett till. Däremot kan deras idéer motarbetas eftersom de flesta av de faller på sin egen orimlighet om de granskas i ljuset.

Det är svårt att hänga med i alla sidor på Flashback – så jag hoppar fram en bit och hittar ett guldkorn från pung:

SR ändrar diskret sin artikel men har kvar den felaktiga andemeningen, och raderar alla kommentarer som upplyser om att det finns en film som visar att historien är påhittad. Inga rättelser, och ingen kritik från övrig media om hur statligt avlönade reportrar förfalskar historierl. Det är skrämmande. Och som jag skrivit så är det märkligt att de som ogillar SD verkar gotta sig i detta. En statlig media som ljuger kan inte vara bra för någon, oavsett om en lögn för tillfället råkar gynna ens egna åsikter.

I skrivande stund finns det 103 sidor på Flashback på ämnet. Jag försöker hänga med, men man märker att diskussionen tappar utan mer bränsle. Det finns ett gäng som verkar då anse att de som reagerar är löjliga och SD-anhängare. I deras värld är det ok att ljuga/vinkla när ändamålet är ”gott”. Sen finns det de som är som mig – som anser att om man behöver ljuga och vinkla i media så finns det ett stort problem i samhället. Vi behöver känna att de som rapporterar inte förtiger, överdriver eller ljuger för att det ska stämma med deras världsbild. Risken är då att man tvingar människorna till den alternativa världsbilden. Är det vad man vill? Och det uttrycks också av YesSireeBob:

Jag tror problemet är att den allmänna känslan är att detta händer hela tiden, men det är väldigt sällan som det finns ”råmaterial” så man kan bilda sig en egen uppfattning. När det nu visar sig att reportaget var lögnaktigt/starkt vinklat reagerar folk extra starkt eftersom det nu, för en gångs skull, finns ”bevis”. Att man sedan väljer att plocka bort relevanta kritiska kommentarer på P3 sida utan motivering och lägger locket på gör att folk blir än mer förbannade.

Förbannade – och maktlöshet. Och oro. För vad finns det mer som man vinklar för mig? Vilka andra historier matas jag med som jag inte ser igenom? Och tystnaden är effektiv som botemedel. Hur kunde annars Liza Marklund klara sig igenom skandalen så väl? Men människor minns. Vi minns FRA, IPRED, Gömda och alla andra frågor som debatterats – men sen kvävts ihjäl i brist på bränsle. Men för varje grej som tystas ner från politiker och media så ökas känslan av en klyfta och förakt. Och är det vad man vill ha? De pratar gärna om klasskamp och klyftor mellan fattiga och rika. Men inser de att fler och fler känner att klyftan mellan vanligt folk, media och politiker är än större i vanliga livet?

Källor:
Newsmill artikeln som SDU killen skrev (hittintills obesvarad – vilket i sig känns ovanligt….)
Avpixlat med SDU filmen om besöket
Avpixlat med Kent Ekeroths intervju
SR reportage
Aftonbladets version
Vänstersidans egen film om besöket
Flashback tråden
Mitt tidigare inlägg på ämnet.

Uppdaterad 12/8:

Tydligen har folk fått svar nu från SR enligt Flashback, min fetstil, och jag har även mörkat namnet då jag inte är intresserad av att hänga ut folk:

Självklart ska Sveriges Radios rapportering vara saklig och opartisk. Vi har programregler och etiska regler för detta.   Rapporteringen ska också skildra ett brett spektra av åsikter, och aspekter av en fråga.

I möjligaste mån ska detta ske inom ramen för varje inslag, men fler aspekter av en fråga kan också komma fram i kommande sändningar .

I fallet med seminariet på Pridefestivalen pågick rapporteringen över flera sändningar, och olika aspekter av frågan kom fram.   Vi anser därmed att rapporteringen varit saklig.  

Mvh   Åsa P*****
Ansvarig utgivare

Någon som har sett andra aspekter komma fram? Känns som de flesta har missat detta. Men det är intressant att om detta stämmer så har i alla fall SR uttalat sig. Och den krypande känslan av att saklighet i Sverige idag inte riktigt är det jag lägger in i ordet.

Å andra sidan så hittar jag även en länk till ett radio program jag inte har hört – och ska lyssna på lite när jag kommer hem. Från informationen:

Dessutom kommer Sveriges Radios tillträdande vd Cilla Benkö till studion för att debattera journalistskråets politiska sympatier. Betydligt fler än hälften av alla journalister röstar rödgrönt – hotar det den viktiga trovärdigheten?

JohnnyYuma noterar också en liten humoristiskt detalj i ämnet:

som ett ödets ironi så är Sofia Thermaenius nya reportage på P3 om diskriminerande behandling(!), och att en grupp besökare inte släpps in på ett evenemang(!).
den här gången har hon rest ner till musikfestivalen Way Out West och bestämt sig för att ta reda på varför yngre inte får komma in på alla konserter, något som naturligtvis verkar konstigt eftersom de yngre också har löst inträde till festivalen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel…rtikel=5225244
att två vita män inte får komma in på ett queerseminarie, trots att de betalt entré för att komma in på området, en vecka tidigare verkade däremot inte vara något att rapportera om.

Hur var det nu i diskussionen med Kent Ekroth? Då trodde hon inte ens att SR skulle ha varit intresserad av ärende där man stängde ut svarta människor – men plötsligt är diskriminering intressant som nyhet igen.

Det finns även ett nytt inlägg från Mr Goat på Flashback där man har hittat lite citat och sådant från reporterns bloggar. Lite sorglig läsning bitvis måste jag säga. Men hans slutsats i slutet är underbar som känga till alla de som vill försvara och prata runt hennes svar.

Och slutligen vill jag bara påminna om att kvinnan sade: nej.

Ansvarig utgivare får också en del av sleven:

Lite mer information om Åsa P*****:   Så här säger hon själv om sitt jobb:   ”I jobbet ingår att skapa förutsättningar för de som jobbar här att göra Sveriges bästa radio inom sitt uppdrag. Det handlar om att peka ut en riktning och få folk att tycka det är roligt att jobba i den riktningen!

Sammanfattar väl rätt bra Svensk media. Det finns en riktning, tyck det är roligt, gör som du bli tillsagd eller sök dig någon annanstans.

Jag brinner för att göra skillnad för människor. Och jag är så naiv att jag fortfarande tror att medier och det man hör och ser i medier kan förändra människors värderingar och hur man ser på sin omvärld.  

Stämmer ju också rätt bra att SR inte är intresserade av att visa sanningen, det handlar om att förändra människors värderingar så dom överensstämmer med vad Åsa tycker. Tycka olika gör man bara i demokratier.

Annonser