Etiketter

,

Hittade en forumtråd på Familjeliv via Aktivarum som jag måste dela med mig av.

Jag är feminist, stolt och hedersfull. Fick barn med min pojkvän i våras, barnet är fött med penis men jag vill vara öppen att barnet själv får bestämma sin tillhörighet och klär hen därför i blandad färgskala och även i klänningar ibland. Min pojkvän, som är en äkta mansgris som bara motarbetar mig, protesterade först verbalt men jag vek mig inte så nu har han lånat korta sommarklänningar av sin syster som han har på sig när vi handlar och går ut. Trodde först han bara skulle hålla på en stund men nu har det gått över en vecka! Och på lördag ska vi på bröllop så nu har han lånat en festblåsa, stora örhängen och klackskor! Hur ska jag få honom att sluta utan att behöva ge mig? Jag lämnar honom om han går dit i klänning!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-22 07:25 Skriver här med eftersom folk verkar haka upp sig. Min pojkvän hade gärna fått gå i klänning om det vore ett seriöst val från hans sida, hade stöttat honom fullt ut, men inte när det bara är för att jävlas med mig och håna min åsikt.

Jag vill tro att det bara är ett skämt. Någon som utger sig för att vara feminist för att dra ner dem mer. Å andra sidan så känns vissa saker rätt äkta. Så efter att ha läst igenom personens utspel och svar på folk som förklarar att hon är sjuk som benämner sitt barn som ”hen med snopp” och att hon visar sin dubbelmoral för att det inte är ok för en vuxen man att ha klänning, tänkte jag dela med mig. Kanske höra om någon har en uppfattning om det. För jag skrattar gott just nu. Men är det på allvar – då känner jag djupt med barnet.

”Anonym skrev 2012-08-21 20:40:59 följande:  
Om du klär din son i klänningar så kanske han börjar vänja sig vid det, då är det kanske din son som går runt i klänning i affärerna om 20 år? Vad säger du då? Du har ju uppfostrat han till det.”
Helt okej för då har hen valt det själv. Precis som min pojkvän valde under sin uppväxt att vara pojke och inte flicka.

Detta är lite spännande då trådstartaren talar om att hen inte bestämmer över barnet utan ger henom valmöjligheter. Något som man kan anta att pojkvännen inte haft då om man förstår fortsättningen rätt. Så det är först nu han har fått acceptans att pojkar kan ha klänningar. Men tydligen då inte män.

Jag vill inte stämpla mitt barn som en ”han” eller ”honom” så hen får massa extra machokrav.

Jag undrar spontant vad för krav en ”hen” kan få på sig. Som jag tidigare varit inne på är jag inte emot hen helt och hållet. Jag tycker det skulle kunna fungera med någon för mig okänd, typ någons läkare, busschaufför, beskrivning inom juridik. Men att prata om ett barn som man vet är av ett specifikt kön som hen. Njet.

Nej jag är inte dum bara för jag är söt. Mitt barn har ett helt normalt namn. 🙂 men jag förstår din tanke, men nej.

Här tycker jag det är ganska så klart att det är ett skämt. Inte kan någon skriva så på allvar, eller?

Ja men varför skulle det inte vara okej? Att min pojkvän gör fel är för att han enbart gör såhär för att jävlas, inte för han tagit ställning till sexualitet eller stolthet

Jag undrar i mitt stilla sinne hur mycket jag tar ställning till sexualitet när jag väljer kläder. Åtminstone jag väljer kläder av olika anledningar. När jag är osäker i en situation så vill jag vara uppklädd till tänderna. När man var ung valde man ibland kläder för att jäklas med föräldrar. För att testa gränserna. Mina föräldrar lärde mig att det är mina gränser som gäller. Är jag bekväm med de kläderna – så visst. Och om de var för utmanande så var väl sanningen att jag inte var bekväm med dem. Men grejen är väl att det är ens eget val som gäller. Och om en närstående skulle ta illa upp av valet – då får de väl rannsaka sig själv om problemet är mitt eller deras.

Ja första dagarna skrattade jag gott. Nu börjar det kännas lite olustigt bara. Han strassade förbi i mitt nattlinne som han köpte till mig på vår årsdag nyss, det såg iof kul ut men det känns inte så trevligt att lägga mig i samma rum ikväll även om jag tänker ta hans pyjamas.

Ja, nog känns det som problemet är att han jävlas va? Inte alls att trådstartaden finner pojkvännen lite omanlig i nattlinne?

jådåsåatt skrev 2012-08-21 21:04:16 följande:
Men det här är ju på skämt. En feminist skulle väl inte ha ett förhållande med en mansgris? Och någon som är insatt i genusfrågor fattar väl att klädseln inte behöver ha med ett ställningstagande gällande sexuell läggning att göra.
Han har inte visat den sidan innan vi fick barnet. Innan var han en i hemmet jämnlik partner som hade förståelse och visade ömhet.

The plot thickens. En man som tidigare var helt jämställd och jämlik blir plötsligt en mansgris när han i en fråga inte är överens med mamman. Tragiskt nog är detta något som jag faktiskt kan tro att vissa feminister är seriösa med.

Det är skillnad att förespråka och förlöjliga. Han gör sig löjlig över vad jag står för.

Och hur lätt kan det inte vara att göra sig löjlig över någon som kallar sitt barn för ”hen”?

Hen är inne nu. Och gränserna är ju olika, kanske har med generationer att göra? För min svärmor är helt hopplös och köper bara bilar och spidermankläder till barnet och skrattar nedlåtande när jag ber henne se helheten. Hon blev även jättesur när vi ringde från bb och berättade att vi fått ett friskt barn då vi inte sa könet, som om könet vore viktigare än att vara frisk!? ”vi fick ett barn med svåra hjärtfel och kromosomavvikelser, men det blev en pojke hurra!!!” det är ju snedvridet. Borde man inte glädjas över att vårt barn har en förälder som vill visa och ge hen så mycket mer än bara halva världen?

Känns det inte som en gullig ung feminist som är noga med att följa modet och strömmen. Det är inne med hen. samma person skulle gladeligen vara hemmafru och riktigt stereotypisk för 50 år sen. Och lägg nu märke till att svärmor är en sådan som är fixerad vid att pojke ska vara pojke med speciella leksaker. Apropå att hennes pojkvän själv valde att vara pojke som liten alltså.

Det finns då ett antal som ifrågasätter om hen som skriver är på allvar – eller ett troll.

20+ och troligen inte en han eftersom jag har fött barn (du kan googla förlossning om du behöver veta var barn kommer ut och varför det krävs en hallongrotta istället för penis för att göra det). hur resonerar en sann feminist enligt dig då? Endast detta eviga tjat om löner och makt? Varför är det så fel att börja i sin närhet, tror det förändrar mer än att sjunga kampsånger i parken och gå med i FI.

Efter att länken har kommit upp på Genusnytt och Aktivarum så tycks det vara dränkt med svar – däremot så verkar trådstartaren ge upp efter kommentar #133. Vilket på något sätt gör det mer troligt att det verkligen är en äkta människa. Nu säkerligen förolämpad över all denna oförstående som hen möts av. Men jag rekommenderar att läsa kommentar #260. Sen är det mycket genusdiskussioner fram till den sista vid läsande stund #543.

Så – är det ett troll eller en förvirrad trendfeminist?

Annonser