Etiketter

, , ,

Läser lite på Nyhetsverket om hur Gubb Jan blivit censurerad. Något han inte är ensam om. Sevedbloggen censurerades i Skånska Dagbladet när det visade att den sidan bloggaren presenterade inte riktigt stämde med den bild man ville presentera på området. Men jag hörde inte någon prata om fara för det fria ordet då. Men i det här fallet är det då så. Nåväl Gubb Jan blir intervjuvad och säger:

PN:I debatten om Quick har lite uppmärksamhet getts åt hans tidigare våldsamma historia.
T ex dömdes han för grov otukt av barn 1970. 1974 gjorde han sig skyldig till ett dråpförsök. 1994 gjordes ett stort beslag av barnporr hos Quick.
Detta har inte heller omskrivits så mycket. Vad tror du tystnaden om Quicks handlingar beror på?

GJ-Uppriktigt sagt begriper jag inte det. Bakgrunden är ju själva förutsättningen för att börja utreda hans påståenden. Alldeles oavsett om hans berättelser om barndomen är sanna eller inte så utvecklades han till pedofil sadist med upprepningstvång och impulskontrollstörning. Bara de obestridda brott han begått visar ju hans kapacitet i det avseendet. Det är den här bakgrunden som gör att utredarna inte vågat avskriva ens de berättelser som inte kunnat stämmas av mot distinkta försvinnanden.

Och där är väl grejen. Quick begick grova brott. Det verkar de flesta varit medvetna om då. Därför var han en lätt misstänkt i de här fallen. Han dömdes för åtta mord. Tre av dem är han nu frikänd från. De jurister som var involverade från början anser fortfarande att de gjort rätt. Dåvarande JK anser att HD hade fel som frikände Thomas Quick. Men även folk som tvekade till hans skuld reagerade tidigt. En av dem var Dan Larsson, författare till boken Mytomanen Thomas Quick. Han går idag ut i en artikel på Newsmill och tycker att media borde ta på sig en del av skulden till Rättskandalen Thomas Quick. Det kan jag inte vara annat än ense om. Hur kommer det sig

Om någon har begått grova brott – skulle jag vara ok med att personen döms för andra grova brott med? Ändamålen helgar medlen, så länge personen blir inlåst så? Nej, jag kan inte tycka att det är ok på något sätt. Så kanske det hade varit bättre för juristerna att istället för att fortsätta krampaktigt hålla fast vid sina ”bevis” kanske presentera den andra bilden. Jag har försökt läsa en del på Sture Bergwalls blogg men jag ser ingen beskrivning om tankar runt hans faktiska brott. Stämmer det att han dömts för grov otukt med barn? Hans mordförsök? Har han någon förklaring till dessa brott? Jag hittar ingen information alls. Istället så läggs fokusen på den undermåliga behandlingen med alla droger på Säter som ledde fram till de mest absurda erkännande.

Journalistikens kritiska och granskande funktion fallerade redan från början, rapporteringen i riksmedierna inriktades genast på att Thomas Quick var en vedervärdig, farlig, person. Därtill bidrog flera journalister aktivt till Quicks erkännanden.

Aftonbladets Lennart Håård var den person som förde in Thomas Quick på de så kallade Appojauremorden, enligt vad en åklagare påstår i en resningsansökan. Och Sture Bergwall, som Quick numera heter, hävdaratt han belönades med en dator av Håård (Aftonbladets reporter har senare gått ut i en video och påstått att han aldrig trodde på Quick).

Dala-Demokratens kriminalreporter Gubb Jan Stigson å sin sida matade Quick med fakta om olösta mord – bland annat boken ”Fallet Johan Asplund”, skriven av framlidne journalisten Göran Elwin.

Se där – kanske finns det en anledning till att Gubb Jan inte borde blogga i tidningen som part i fallet?

Så tycker jag att Gubb-Jans ska få fortsätta blogga om Thomas Quick? Ja, jag tycker han borde få skapa sin egen blogg och presentera sin historia. Däremot så förstår jag om Dala-Demokraten inte vill vara hans personliga mediakanal, sen att detta beslut tycks ha kommit efter påtryckningar från journalister känns väl lite mindre bra. Om de däremot skulle sparka honom om han skapar sin egen blogg – skulle jag hävda mediacensur och hot mot yttrandefriheten. Jag håller med om  vissa av saker som skrivs:

– Han uttrycker ingen insikt om sin pedofila läggning och de sexövergrepp han begått utan lägger istället skulden på samhället och den tidens ”syn på sexualiteten”. Så sent som 1994 beslagtogs en säck barnporr hos Quick på Säter. Det finns ingen empati hos Quick när han talar om sina offer. Detta har även överläkaren Göran Fransson konstaterat för många år sedan (långt innan något morderkännande). Faktum är att Thomas Quick känns som en betydligt mer sympatisk person än Sture Bergwall som han nu kallar sig. Bergwall visar ingen ånger eller sympati för de offer som han gjort så illa.

Styvpappan till den pojke som Quick attackerade och förgrep sig på 1969 berättade för Crime News att han ansåg att mediebilden av Thomas Quick var snedvriden.

– Jan Guillou och Leif G W Persson framställer Quick som en harmlös figur. Med tanke på vår familjs erfarenheter är det väldigt sårande och provocerande. Jag vet inte om Quick begått de mord som han dömts för men jag vet vad han utsatte min son för.

Men tillbaka till dagens Newsmill artikel.

Medietrycket inför, under och efter rättegången måste ha varit avgörande. Det fanns ingen som helst konkret bevisning som ens kunde ha fällt Quick för snatteri om det varit åtalsrubriceringen.

Är det någon fler än jag som tänker DaCosta mordet här? Och efter att dessa båda fall blivit kända funderar på varför Assange inte vågar utsätta sig för svensk rättsamhälle? Vi vet redan hur 90% av media ser på honom just nu – finns det möjlighet att det inte skulle påverka utgången?

Nåväl – mer kritik mot media följer:

Rapporteringen av den katastrofala inledningen ”glömdes bort” i referaten från rättegången, bland annat av TT:s Ann Kristin Bladh som skrev för mängder av medier.

Även Patrik Nyberg skriver på Newsmill om den svarta tiden i svensk rättshistoria. När bortträngda minnen hos barn kunde användas som bevis. Han påpekar:

När nu diskussionen äntligen väcks om hur ovetenskapliga teorier inom rättsväsendet så är det stötande att se att Quick görs till symbol för rättsrötan. Under 1980- och 90-talet drabbades fler än Quick av populistiska karriärpersoner.

Jag förstår tanken – men samtidigt så tror jag även att det hjälper människor att bearbeta informationen att höra om olika fall. Quicks fall kommer efter DaCosta och man förstår att DaCosta inte var ett enstaka misstag. Att det handlade om tidens anda. Kanske kommer de andra drabbade få upprättelse i framtiden? Jag hoppas det. Jag skulle också vilja att de drivande i Quick-fallet och DaCosta skulle på något sätt få ta lite ansvar och få något straff. Tyvärr är jag inte så hoppfull angående detta. Jag får väl hoppas på Karma eller något sådant.

Lite fler länkar till material:

Boken Mytomanen Thomas Quick
Boken Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare
E-Boken Gåtan Thomas Quick
Boken Thomas Quick är död
Sture Bergwalls blogg
Mitt första inlägg på ämnet

Uppdaterat 14:55: Läser en kommentar på inlägg om Thomas Quick att hans tidigare brott är sonade – och därför inte intressanta att ta upp i sammanhanget. Det kan man väl tycka är en vettig ståndpunkt. Men bilden som nu spelas upp raddar upp ett antal fall där han varit oskyldig. Är det inte bra om man har jämvikt? Att man faktiskt inser att han begått brott – och är oskyldig till andra? Och i fallet Johan:

Brottet mot mig rubricerades som försök till dråp, men det blev aldrig någon rättegång, i stället återfördes Quick till Säters sjukhus.

Om man anses som psykisk sjuk – hur vet vi om han har tillfrisknat helt?

Men ok – låt säga att han har sonat sitt brott och att han aldrig kommer göra något mer. Innebär att ”sona” det att det ska glömmas bort helt? Att man börjar om på nytt på helt vitt papper? I det här fallet är det enligt människor som hävdar att de vet (själv vet jag varken ut eller in längre..) att det handlar om våldtäkt mot barn och mordförsök. När barn drabbats är det svårt att glömma.

Annonser