Etiketter

,

Tanken var god. Vem som helst får skriva artiklar. Men jag har hört om artiklar som refuserades av olika anledningar. Sen slutade länkningar till artiklarna från bloggar att fungera. Och nu stänger man dessutom ner kommentarerna. Som någon skrev bland dessa sista kommentarerna ”vad fel han hade den Gode Björn Rosenfren, Norge är inte alls den sista kommuniststaten”. Och de som inte togs in tidigar – tror någon att chansen är så stor att de får publiceras nu…?

Och anledningen till kritiken blir som vanligt Breivik och Utöya. Utan att ta hänsyn till att en av hans käpphästar var nedtystningen. Istället släcker man ner mer och mer. På grund av detta ”näthat”. Och näthatet som drabbar alla dessa feminister fick man ju lära sig via Anneli Babitz vad de handlade om. Någon av alla dessa media tidning som tittade på hennes mail till Catta som skrev en rad om det näthat som en ”liten råtta” fick utstå från en journalist som blev publicerad i Aftonbladet? Icke.

Så vad är det mer för kommentarer som rykt, vad är det för näthat som man måste moderara bort? För mig åkte en kommentar i SVD när jag pekade på de undersökningar som pekade på att invandrare hade problem med tandhälsan (har för mig att det var en artikel där man pekade på skillnaden mellan Rinkeby och Danderyd i antalet hål – vilket berodde på socioekonomiska faktorer och utanförskap). Men denna kommentar när jag pekade på problemet med att jag och många andra ser det som ett problem när man ger små barn saft och cola att dricka istället för vatten. Min poäng var utbildning av föräldrar behövs. Att de kanske inte riktigt litade på kranvatten? Men nej, denna rök. Utan förklaring.

Någon annan skrev att han pekat på hur mycket vi skulle kunna hjälpa ett barn i drabbade områden av de pengar som läggs ut på ett ensamkommet flyktingbarn i Sverige. Även detta var något som inte uppskattades i detta debattklimat i Sverige.

En annan bra kommentar från Anders Lindfors citerar jag det mesta direkt ur, då  han uttrycker det väldigt bra:

I många fall är det svårt att skilja på huruvida artikelförfattaren för fram sin tes beroende på höga kunskaper och/eller egennytta. I många fall är det naturligtvis svårt att separera dessa.

Låt mig konkret exemplifiera. Newsmill hade en debatt rörande ”Behandlingen av ensamkommande bryter mot FN-konventionen,
http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/07/behandlingen-av-ensamkommande-…

Denna artikel stängdes ner för kommentater. Dessförinnan kommenterade jag bl.a

”Jag vänder mig lite mot tonläget i den här artikeln samt även mot kommentaren #68 av Petter Bragée. Om vi tittar på det engagemang och de ansträngningar Sverige gör avseende ensamkommande flyktingbarn från befintlig statistik så framkommer ju en annan bild än ”..att en mätt, självgod nation inte ska behöva anstränga sig.” Från Migrationsverket, http://www.migrationsverket.se/info/5587.html, ”Flest ensamkommande barn och ungdomar söker skydd i Sverige”, kan man läsa byggande på IGC:s statistik att: ”Totalt sökte 2 657 ensamkommande barn och ungdomar asyl här 2011 jämfört med 2 393 under 2010, vilket är en ökning med 11 procent. Efter Sverige kom flest ensamkommande barn och ungdomar till Storbritannien (1 277) följt av Belgien (860) och Norge (858) under 2011.” Ett mer seriöst debattinlägg skulle naturligtvis ha utgått från detta underlag för att sedan motivera varför Sverige, trots att vi är i särklass mest generösa landet, skall öka detta ytterligare. Det hade också varit intressant att från experter få förklarat varför Sverige får en sådan ström av barn med tanke på vår olägenhet geografiskt och svårigheter att ta sig hit.”

Dagen därpå skriver Anna Dahlberg i Expressens ledare, ”Vi måste välja väg i flyktingpolitiken”,
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vi-maste-valja-vag-i-flykti… bl.a att:

”När det kommer till ensamkommande flyktingbarn skiljer Sverige ut sig än tydligare. Förra året kom 2 657 sådana barn till Sverige, varav 82 procent beviljades asyl. Inget annat land är i närheten av dessa siffror. Det näst största mottagarlandet i Europa – Storbritannien – tog emot 1 277 barn.

Sverige är med andra ord något av ett unikum i västvärlden. Gång på gång har vi öppnat våra portar för människor på flykt – från Iran-Irak-kriget på 80-talet, Balkankrigen på 90-talet, Irakkriget på 2000-talet och nu från krigen i Afgha­nistan, Somalia och Syrien.”

Genom att stänga ner kommentarsfälten så begränsar ni den fria debatten till de som sitter på en etablerad mediakanal eller är kärande inom området. Lejonparten av befolkningen kan inte föra fram synpunkter inom detta område i annan form än i kommentarsfält.

Ni begränsar det fria ordet till den grupp som allt som oftast har ekonomisk eller annan egen vinning att föra fram budskapet ifråga.

Så vad mer kan jag skriva om? Ska jag nämna den minnesstund för en ung man som dog nu i september där AFA representant uppmanade sina meningsfränder och invandrare att komma och störa under minnesstunden då han var en högerextremist. Och anledningen – han hade startat en Facebook grupp ”Nej, tack till Moskéer i Sverige”. Och alltså ska hans vänner och anhöriga hånas på efter hans död. Hur många har läst om detta i tidningen?

Och idag läste jag om personen i Älvdalen som försöker köra på ungdomar vid flyktingboendet. Något jag verkligen blir förbannad på. Även om man inte längre vet vad man ska tro på. Tumregeln är väl att inte tro på något som står i tidningen i alla fall.

Men jag läser artikeln och blir nästan lika förbannad på skribenterna. De skrev hela tiden ”barn”. Att ett ”barn” fallit omkull. Men när jag nu någon timme senare tänker visa citaten så verkar det som man har sansat sig. Kanske är det fler som reagerat. Nu står det ungdomar och killar mer konsekvent. Det handlar om ungdomar i 16-18 års ålder. Och faktum är att det är fortfarande illa om man medvetet försöker köra på dem. Men på något sätt så skapar det mer tveksamheter om sanningshalten när man försöker bre på för mycket.

För övrigt så rekommenderar jag att läsa Ramona Fransson skriver i ett fantastiskt inlägg om problemet i Sverige och den strypta debatten när det handlar om Islam. Tänk om vi inte fått kritisera Jehovas Vittne eller Livets Ord?

Och dagen efter läser jag om dödsfall i Amerikanska ambassaden när en Amerikan släpper en islam kritisk film. Tydligen finns det människor som anser att det är ok, och till och med befogat, att döda andra för att någon annan från samma land har gjort en film. Inte konstigt att många svenskar är anti Vilks. För att man inser riskerna med att ha en person som kritiserar och förlöjligar Muhammed. Men är verkligen lösningen att tystna?

Det finns så många andra filmer som förlöjligar kristendomen på olika sätt. Jag älskar själv Monthy Pytons Life of Brian, till exempel. Eller Dogma. Vissa filmer tycker jag bara är dåliga men smaken är som baken. Men i ett fritt samhälle måste dessa få finnas. Man måste få skämta om heliga saker. Även om inte alla uppskattar det. Vi kanske gillar olika helt enkelt….

Och jag är så förbaskat trött på debattklimatet i Sverige. Där det finns bara två poler. De onda, Breivikarna, och de goda, vänstern och media. Vi har Extremfeminister kontra Antifeminister något mellanting finns inte när man läser vissas åsikter. Och framförallt börjar jag bli redigt trött på De-Goda-Människorna-Som-Tror-På-Alla-Människors-Lika-Värde-Så-Länge-Det-Inte-Handlar-Om-Sådana-Där-Jäkla-Rasister-Som-Kritiserar-Invandrarpolitiken-För-De-Kunde-Lika-Gärna-Skjutas-Med-Nackskott-Dessa-Jävla-Hatare-För-De-Har-Inget-Värde.

Och jag undrar vad det är för värld mina barn kommer att växa upp i. Vad kommer de att uppleva? Vi lever inte i något område där det är stökigt. Men sonen börjar lyssna på radion och ställer frågor. Och jag vet inte hur jag ska förklara vissa saker. Hur förklarar man krig i Syrien? Våldtäkt? Rättegångar om misshandel?

Och en annan fråga som kommit upp på senare tid. Hur förklarar jag för honom att han inte får vara med på vissa saker på grund av sitt kön? Att han som kille är utestängd från vissa saker (Tjejmilen då senaste…). Jag tror faktiskt inte jag själv någonsin har sett mig själv varit utstängd från något – men han har redan märkt av detta. Det handlar om småsaker – visst – men ändå, vad tar han med sig av det.

Advertisements