Etiketter

,

Jag fortsatte fundera lite över det här med ”hen” och könsstereotyper. Och hade lite andra tankar på ämnet. När det gäller stereotyper och förutfattade meningar om folk så byggs detta upp i alla människor från början. Jag märker det framförallt med barnen när de gärna på något sätt vill få beskrivning av ord och vad det innebär. Allt mamma gör är något som mammor gör – och det pappa gör är det som pappa gör. Det är den referensram de har. Jag märker att jag reagerar när de ibland säger något som är för tjejer och för killar. Men är det rätt att reagera? Samtidigt så när man pratar om könsstereotypiskt så kan jag säga att när jag säger ”man” eller ”kvinna” så finns det ingen direkt bild för mig. Det finns så enormt många referenser för mig idag för detta så jag kan inte få någon bild av ”kvinna”. Ju mer jag specifierar denna kvinna desto färre referenser finns det att ta fram och snart kommer jag ha en bild i min hjärna.

Och det där är något vi har fått lära oss är fel. Att på något sätt ha förutfattade meningar är ett big no-no. Att jag får en bild när någon säger ”muslimsk kvinna” framför mig inte på något vis kommer att stämma överens med den kvinna som jag sedan möter. Men för mig är grejen den att vi måste fokusera inte på att få bort den förutfattade meningen – utan att vi måste vara öppna för att hela tiden förändra bilden. Ju mer vi upplever, läser, ser runt omkring oss på TV och film desto mer intryck får vi. Det gäller inte bara barn, utan lika mycket vuxna.

Problemet i vårt samhälle är att vissa människor låser sig vid sin egen bild om vad ”en kvinna” vill och kan liksom vissa låser sig om vad som ”gör en man”. Sen kan då folk försöka förändra deras bild bäst de vill. De kommer bara att se de som skiljer sig som antingen undantag eller sådana som går emot sina egna önskemål pga av tryck (antingen från radikalfeminismen eller patriarkatet, beroende på vem man frågar) och detta är vad jag ser som intolerans.

Men grejen är att även om jag har träffat, läst, sett, hört en massa kvinnor och män så är det få transpersoner jag faktiskt har pratat med (som då har presenterat sig som så, så självklart kan jag ha en massa i min omgivning – men aldrig pratat på det personliga planet). Jag har inte träffat någon som säger sig vilja definiera sig som ”hen”. Jag har däremot läst några feminister som i vissa fall önskat att möjligheten att separera sig från sitt kön fanns. Vilket innebär att de referensramar jag har om människor som vill vara ett tredje kön är väldigt fåtaliga och de facto mer begränsar min bild än öppnar upp den. Så istället för att spräcka stereotyper så lyckas man skapa en ännu stelare stereotyp.Visst är jag fortfarande öppen för förändring här liksom i alla andra sammanhang.

när man då pratar om könsstereotyper så är det väl mer att jag när man pratar om förskolepersonal får tanke på kvinna och verkstadspersonal män (om jag inte tänker på kundmottager, då tänker jag kvinnor). Men fortfarande så undrar jag om det verkligen är något jag ska skämmas för att jag faktiskt kan studsa till när mekanikern är kvinna. Jag kan skratta lite åt mig själv vid de tillfällena och lägga in en extra bild i hjärnan att ta över till nästa gång. Och kanske så småningom när jag ser fler och fler kvinnor där få en bild av en kvinna istället. Eller vad min hjärna väljer att plocka fram.

Och det som är viktigt att inse att de bilder jag har de är mina. Det är en summa av mina erfarenheter. Kanske sammanfaller de med många andras i många fall. Men de kan även skilja sig. Min yngste son har en nalle. Den har en fluga om halsen. Han har inget namn på nallen. Men det är en ”hon”. Första gången han sa det så blev det en eftertänksam tystnad hos oss andra när vi alla insåg att ingen tyckte att det var en tjejnalle. Men den enda som protesterade var då den äldste. Men eftersom nallen är lillebror så sa jag att det var han som bestämde.

Storebror stör sig också på att lillebror kallar Flameslinger från Skylander för ”hon”. Och när jag har hört henom prata så inser jag att det nog ska vara en man med tanke på rösten. Men ändå är jag böjd att hålla med lillebror där att Flameslinger känns som en tjej. Men om man tittar på sådana här figurer överlag så är det svårt att säga vad de är. Kanske det är så att de kvinnorna av Flameslingers art har mörk röst?

Vad tycker ni – är detta en hon han eller hen?

Advertisements