Etiketter

, ,

Jag läste ett mycket bra inlägg på Facebook från en muslim som var emot bönrop. Det var fantastiskt skrivet – och hade jag hittat det nu så hade jag tagit med lite fina citat. MEN det fanns även en del som jag inte var helt enig med som jag tänkte lite mer på. För i all ödmjukhet så handlade det lite om att man som gäst inte ska sätta krav. Och frågan är hur länge man är gäst. Och är det bara gäster som ska vara tacksamma? Personen i fråga var nämligen född i Sverige och var tacksam för vad han fått.

Men själv känner jag också att det finns saker i Sverige jag kan vara tacksam för. Även om jag kanske inte är lika tacksam idag som när jag var yngre så finns det saker jag kan vara tacksam för. Den fria sjukvården. Även om vi kanske inte är bäst i världen så är det faktiskt inte så att man inte har råd att bli sjuk. Vi har rätt att vara hemma med barnen. Något som folk utomlands kan chockas över. Det är också något vi betalar för. Men vi kan sedan vid behov använda det. Jag är tacksam att leva som kvinna här – och inte i ett land där jag ses som andra klassens medborgare. Men när blir man en del av Sverige och ser sig som svensk? Jag har aldrig migrerat – så jag vet inte. Men jag tror nog det är olika på olika människor hur bra man rotar sig. Men jag kan ändå dra lite jämförelser med mig själv.

Min mamma är från norra Sverige – min pappa från västkusten. De möttes på halva vägen och slog sig ner i Hälsingland. Jag var ett par år då och mindes inget annat hemma än där. Men ändå så kom jag aldrig in där. Jag var en utböling. Det märktes väl dels på min dialekt som jag framförallt tog från min mamma. Men det var utblandat så det var egentligen ingen som kändes vid mig – ”var är du ifrån?” var det många som frågade. Eftersom jag inte riktigt kände mig hemma heller där så kändes det positivt. Jag ville inte vara en av dem.

sommaren var jag nere på västkusten hela sommarlovet. Där kände jag mig mer hemma – även om jag stolt kände mig som en ”badjävel”. Det var ju det jag var. Tankar fanns väl att flytta ner dit så småningom. Jag följde med i debatten om var E6 skulle vara och retade mig på att folk som – liksom mig – bara spenderade sommarveckorna där nere skulle vara med och födröja bygget för att deras sommarställe kunde bli drabbat. Varför skulle folk som inte bodde där vara med och tycka till? Sen när det då visade sig att det blir en motorväg i närheten av mitt sommarhus så känns det väl kymigt. Men fortfarande – ska verkligen mina veckors besök där få styra för folk som bor där året om?

Åren gick och jag flyttade hemifrån till Uppsala. Och plötsligt märker jag hur min tillhörighet till Hälsingland blev större. Inte för att jag på något sätt vill flytta dit, men jag ser mig stolt som en Hälsingebo. Så när jag träffar någon annan utflyttad så känns det kul att jämföra. Vi har något gemensamt. Man kan se vissa saker som vi hälsingebor tar med oss. Hälsingebocken till exempel. Sen när någon kommer och pratar om ostkaka så handlar det för mig självklart inte om en småländsk variant – hälsingeostkaka ska det vara.

nu är jag på sätt och vis en lokalpatriot. Men samtidigt känner jag mig hemma där jag bor nu. Där vill jag vara med och påverka. När något ska förändras så känns det relevant att tycka till då det påverkar min vardag. Det här är där jag bor. Jag är inte gäst här – även om jag inte har flera generationer som bott här. Eftersom det är många som flyttat hit så är det väl ungefär samma för de andra. Det är varken bättre eller sämre att vara urbefolkning här. Idag bor vi alla på samma avgränsade yta och vi skapar tillsammans en identitet vad det innebär att bo här. Och just det här att vi och barnen har kommit in snabbt gör att jag hoppas att mina barn kommer växa upp med en känsla av tillhörighet, att de känner sig rotade här det som jag själv saknat.

som flyttande inom Sverige – är det ok att ta med alla sina traditioner då? Ett exempel som jag genast kommer på är väl Surströmming. Något jag personligen inte gillar. Däremot gillar min äldste son (!) och föräldrar det. Så de har surströmmingsskiva ibland. Och visst kan man ha det hemma hos sig när man bor i eget hus med grannar en bit bort. Men att köra det i hus med x antal lägenheter? Nja, det känns inte ok för mig. Isåfall ska det först kollas med alla som bor där. Annars finns det vissa risker

Vad jag tycker är väl att man som boende i ett land, oavsett var, ska ha tolerans och respekt för andra. Skulle någon komma till mig och säga att jag skulle ta bort min hälsingebock så skulle jag bli förbannad. Liksom en fd dalmas som gärna har någon dalahäst någonstans, en jämte som kör flaggan republiken av Jämtland, Gotlänningen som kör sin flagga med ett får på. Dessa små signaler tycker jag bara är positivt. Det är saker man kan ha för att visa jag är jag och detta är min kultur. Sen att jag kanske inte är representativ som hälsingebo så spelar det ingen roll. Det är en stor del av min historia.

Sverige är ett stort land och det finns många skillnader mellan olika delarna. Både dialektalt, musikaliskt och konstmässigt. Men när politiker pratar om Sverige så blir det som en sorts likriktad klump. Och det är klart att utifrån det kan man som vissa politiker helt såga den svenska kulturen utan att se charmen på de mindre ställen och vad som gör alla dessa platser unika, men fortfarande svenska.

Men folk som kommer in till Sverige ska självklart vara med och påverka det nya Sverige. Men det måste ske med respekt för andra även från deras sida. Och vissa saker hör faktiskt inte hemma i ett samhälle där man vill kunna trivas tillsammans. Jag tror ärligt talat att de flesta som kommer hit inser och håller med om detta. För de flesta vill faktiskt leva i harmoni.

Annonser