Etiketter

Vissa artiklar blir jag bara irriterad på. Nu ska jag väl erkänna att jag en sväng trodde att det skulle handla om något annat, när jag läste början:

Ekvationen kvinna, klubbräv och gott anseende är en svår kombination att ro i land. Att däremot vara man, över 40 år och fortfarande aktiv, som arrangör eller besökare, på nattklubben är inga konstigheter. Att kunna åldras med värdighet i klubbsvängen är alltså ett privilegium för bara hälften av oss.

Och jag kommer osökt att tänka på mitt besök på ett uteställe i somras. Jag kände mig med mina närmare 40 år lite gammal kan jag erkänna. Men det var ändå ingen som tittade snett på mig som jag kunde se. Däremot så var det många (t ex jag) som tittade desto mer på de äldre herrarna som satt vid ett bord och klädde av passerande tjejer som såg ut att vara hälften så gammal som jag med blicken. Men däremot så verkade jag vara för gammal för att fånga hans intresse. Jag kan erkänna att jag var närmast tacksam över detta. Men jag ifrågasätter litegrann det där med ”värdighet”. Jag kan också säga att jag har sett kvinnor, i min ålder och äldre, som har samma attityd mot yngre killar.

Men, nu var det inte besökarna det handlade om. Utan återigen att det inte finns så stor marknad för kvinnliga artister. Anna Wester ondgör sig:

Hultsfred bokade The Cure och The Stone Roses som huvudakter. Ett gäng gubbar som var gamla redan innan jag kunde gå. För att inte tala om Kraftwerk på Way out West.

/../

Björk och Patti omnämns i media som artister som, trots sin ålder, har sitt goda anseende kvar. Det visar att man som äldre kvinnlig artist måste vara inte bara lika begåvad och intellektuell, utan extraordinär. Det – och det här är viktigt – behöver man inte som man.
Kiss headlinar Sweden Rock 2013. Eldkvarn var en av huvudakterna, bland många andra trötta gubbar, på årets Siesta. Teddybears och Thåström stod högst upp på Popagandas affischer. Det säger allt. Svenska festivaler älskar trötta män.

Och jag blir återigen förundrad över detta. Det finns kvinnliga, äldre artister som hållit länge (fortfarande?) det var ett tag sedan Tina Turner turnerade – men någon som tvivlar på att hon skulle dra folk om hon kom – och kanske inte de yngre, men heller inte bara min föräldra generation?

Cher – 2003 var det en Farewell tour. Jag har en känsla av att hon skulle kunna dra mycket yngre folk fortfarande om hon ville. Och – självklart – Madonna. Visserligen var årets turné inte en hit – men även en stjärna kan göra felsatsningar ibland.  Nog finns det många som skulle satsa på henne.

Men skulle någon av dem vara intresserad av Sverige?  En festival utanför de större arenorna? Nja. Vad har vi för grand-ladies i Sverige då? Ja, Lill-Babs och Lill Lindfors skulle utan tvekan dra mina föräldrar. Däremot känns det väl inte som deras musikstil förändrats så mycket med tiden så de fångar nya generationer.  Men vi har andra bra kvinnliga artister, Robyn känns som någon som kan fortsätta länge och följa med i tiden. Hon blir bara bättre och bättre så jag har gott hopp om henne.

Men kvinnliga grupper då hur ser det ut där? Kommer ihåg lite grupper genom tiderna som jag gillat. Bangles, mycket poppis men när de var stora så upplöstes gruppen. En annan tjejgrupp var Spice Girls. De sjöng om hur viktig vänskapen var mellan dem. Men ganska snabbt visade det sig att den här ”vänskapen” inte riktigt var äkta. Det var en massa skitsnack om varandra – och oj, så var den gruppen slut med.  Jag kom plötsligt på att det fanns en grupp som hette Vixen som min make lyssnade till när vi träffades i början av 2000-talet. Och ser att dessa faktiskt fortfarande finna. Fast bara med en originalmedlem kvar då.

Men vad Anna Wester missar i kråksången när hon diskuterar diskrimineringen av kvinnliga artister är att de har större valmöjligheter. Och kanske är inte Sverige så här jätteintressant för alla kvinnorna? Kanske man är intresserad av mer pengar som man får in på större ställe. Kanske är det ”trötta” män – som kanske fortfarande lirar med kompisarna som är lättast att locka?

Annonser