Etiketter

,

Enligt många politiker gör det tydligen inte det. Den senaste är Ylva Gilander Karlsson (MP) som avfärdar svensk kultur. Så jag tar väl upp lite av mina tankar runt det. Vad har vi för svenskt kulturarv?

Författare – Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, August Strindberg. Författare som jag personligen stiftat bekantskap med. Men det finns så många mer som man kan rada upp.

Klädsel – vi har landskapsdräkterna. Fortfarande finns det många som använder dessa vid högtidliga tillfällen. Och jag tycker om det. Jag har själv fått en som min mans mormor sytt. Den är nämligen från samma landskap som min egen mormor bor i. Inte för att jag kommer ha jättestort behov av den – men det känns verkligen härligt att höra om hur de gjordes. Och att känna att jag är delaktig i

Musik – jag har alltid älskat fiol, men det var väl inget riktigt lysande val som musikinstrument till någon som är tondöv. Men en favoritfilm för mig när jag var liten var filmen om Hultkläppen. Det är en film jag gärna skulle vilja se om.  Kanske för att mina föräldrar var dansanta statister i den. Men jag tror faktiskt att det var efter att ha hört musiken från denna film som jag fastnade för fiol.

Men rent allmänt så finns det svensk musik. Ibland är man ute och hör alla gatumusikanter och hör influenser från olika håll, panflöjt, turkiska toner, andra exotiska toner som jag också tycker om, men så hör man ett gäng spelemän spela svensk musik, schottis, hambo och andra sådana tongångar till gammeldans. Inte för att vi dansar lika mycket nu som förr – men musiken finns kvar. Kanske skulle det finnas mer intresse om man inte ansåg att folk skulle skämmas för det som var gammalt? Människor som Ylva skrattar besvärat bara av att tänka på ”svensk kultur”. Vad är det för signaler man skickar?

Många av mina vänner (och mannen) var ute och dansade på logdans när de var yngre. Själv kunde jag inte dansa pardans (foxtrot/vals) så jag valde bort det efter ett par traumatiska tillfällen. Men jag önskade att jag hade kunnat. Jag älskar att se folk bugga när de är ute också. Ja, jag gillar också se på Salsa, och alla danser som man såg i Dirty Dancing, men går jag ut häromkring då ser jag folk i alla åldrar som buggar loss. Detta är också en del av svenskt kulturarv.

Historia rent allmänt. Kanske är väl inte skeppet Vasa det bästa exemplet på båtbyggeri – men nog är det en fantastisk del i vårt kulturarv. Och Vasaloppet med blåbärssoppa? Visst kan vi göra det kommersiellt och kanske döpa om det till Ekströmsloppet – men jag tror det skulle tappa i popularitet då.

Mat då finns det svensk matkultur? Kalvdans, filbunke, hälsingeostkaka, rörost, messmör, pölsa, knäckebröd, blodpalt det finns många svenska rätter, och det kan också finnas variationer av samma rätt i olika landskap som är helt skilda varandra. Jag älskar också nya rätter och influenser – men varför ska man se ner på det gamla? Man kan gilla pizza och kebab – utan att skratta åt husmanskost? Eller är det omöjligt? Hur kan man vara för mångfald med emot svensk kultur? Varför har svensk kultur inte något berättigande i politiska kretsar utom som något man besvärat måste skratta åt. Som man gör narr av ”hö hö, vi har bara midsommar med fåniga dans runt stång”.  Men vad är det för fel på glädje? Barn och vuxna som umgås tillsammans och dansar och sjunger. Varför ska man behöva ursäkta detta?

I dag är det mycket tal om snus. Och för mig känns det väldigt svenskt (nordiskt). Visst finns det samlingar av snusburkar från överklassen way back. Men nog ser jag en viss skillnad mellan dessa snobbar som tog lite snus – och en svensk som stoppar i en ordentlig prilla. Man behöver som sagt inte gilla alla delar av kulturen – men nog känns detta som något som kan platsa som svenskt.

Svenska filmer – mest är vi väl kända för dystra filmer á la Ingemar Bergman. Men för mig är Änglagård och Sällskapsresorna det bästa exemplet på svensk kultur. För att de verkligen skildrar svensk kultur med humor och varsamhet. Det är inget förskönande – men det är heller ingen hånfullhet.

Konstmässigt så har vi väl Anders Zorn som en bra representatör? Det finns fler.  Och nog är det del av den svenska kulturen, liksom Monet är del av den franska, och Rembrandt den holländska?

Smörgåsbord – det är svenskt, och har till och med exporterats. Falu rödfärg. När man åker genom olika länder så kan man se husen hur det finns vissa pittoreska så typiska. Engelsk cottage med trädgårdar till exempel. Men även i Sverige så kan man se typiskt svenska hus. Jag har svårt att peka på precis vad det är – men det finns typiska arkitektur som är typiskt för en viss tid – i Sverige.

Det finns många som reagerat på Miljömuppens uttalande kan man se på Flashback och andra ställen. Men jag undrar jag hur man tänker när man så totalt sågar Sveriges kultur och historia. Varför ser man detta som något man vill skryta om? Det är ju liksom inte ett enstaka uttalande från MP, det är under en månad sedan ett par andra MP la en motion för att flytta kungastatyer. Skulle dessa människor kunna säga samma sak om andra länder? Man vill flytta kungastatyer för de representerar svenska stormaktstiden. Hur ser de på pyramiderna? Hur många människor dog inte för att bygga dessa skrytbyggen? Och var det inte så att en del dog för att göra faraonen sällskap? Bort med dem!!! Och nog finns det många fler exempel runtom i världen.

Kanske är det så att en annan Miljöpartist ger svaret på strategin man börjat med när han svarar om en annan orelaterat motion i artikeln om statymotionen:

– Tja…spottar man på en sten så blir den blöt till slut.

Stefan Torssell:  Föraktet för Sverige
Herman Lindqvist: Håll er till miljön, Mutt och Lillemets
Tradition & Fason skrev 2008: Visst finns en svensk kultur och ett svenskt kulturarv

Uppdaterad 14:00 Jag snor helt sonika Golonkas kommentar från Flashback och lägger in här:

Svensk kultur är Strindberg, Heidenstam, Fröding, Böök. Det är Carl Larsson och Dardel. Det är Stenhammar och Wilhelm Petterson-Berger. Det är skogen om våren, regnet mot markisen om midsommar. Det är lukten av saltvatten på solbränd hud ute i havsbandet på västkusten. Det är ett pass på älgjakten, limpsmörgås med stekt ägg och kaffe i termosen. Det är Bellman och Taube och alla kring bordet sjunger med. Det är sill och potatis, kräftor och falukorv. Det är ett hederligt handslag, ett hållet ord. Det är att ta saker i tur och ordning, att göra rätt för sig. Det är att knulla en gudomligt vacker kvinna på en filt i ljungen och med fåglarnas sång som ackompanjemang. Det är att hjälpa sina grannar och hålla ihop i arbetslaget. Att komma i tid, att göra sitt. Det är att höja ett spetsigt glas, se sin kamrat djupt i ögonen, säga ”skål”, knycka bak huvudet med en snärt och skicka ner en iskall tapp av OP eller Skåne i halsen. Det är vinterbad och bastu. Det är den där hinnan av svagt grönt på träden just i lövsprickningen. Det är en sväng med ekan på sjön, sätta nät eller pilka torsk. Frösöblomster, Änglamark, Kostervals och Östermalm. Det är Högvakten och Slottet och ”Stolta Stad!”. Det är en sväng på snöskotern utanför Pajala och en plankstek på Mommas i Kiruna.

Det är Pär Lagerqvist, Sven Stolpe, Elsa Beskow, Herbert Tingsten, Rune Moberg, Carl-Johan Vallgren och Selma Lagerlöf. Det är bandy på uterink och fotbollsmatch på Stadion. Det är Wasaskeppet, Riddarholmen och Gamla Stan där stormaktstidens grundstenar fortfarande syns. Det är en järnåldersgrav i Skåne och dalkarlarnas kyrkorodd. Det är Botaniska Trädgården och Feskekörka och käka gott i Göteborg. Valborgsmässoafton med bål och sång… Jag har säkert glömt tusentals fragment i den väv jag känner som svensk kultur och jag lever och andas den varje dag.

Annonser