Etiketter

, ,

Det är så mycket som händer i samhället så man känner sig vanmäktig.Inte bara i Sverige utan överallt. Läste om 15-åriga Chloe som kidnappades och hittade en artikel i Aftonbladet där mamman tackade kidnapparen. Jag var tvungen att läsa vad det handlar om och där står det.

– Den här mannen som skadade henne så mycket… det finns rättvisa och rättvisa ska skipas. Men jag vill tacka honom ändå, för att han lät henne leva, säger flickans mamma, Violette Rodrigues

Det som berörde mig mest var i alla fallen av bilderna. När den troligtvis chockade flickan skyddades mot okänsliga fotografer som bara är ute efter bilden med stort B. Utan en tanke på hennes känslor i detta nu – förutom en önskan att fånga ångesten, rädslan, skräcken, apatin eller vad man nu kan få fram i en bild. Och mamman skyddar henne med sin kropp. Och jag känner tårarna komma.

 

Denna maktlöshet som man som förälder måste känna över att inte ha kunnat skydda sitt barn. Men man kan åtminstone göra detta. Skydda henne after the fact. Mot följderna. Mot fotografer, reportrar och dessa som nu ser henne som en ägodel. Någon de kan tjäna lite lösnummer på genom att sälja hennes bild. Hennes tragedi blir deras vinst. Åtminstone det kan mamman göra sitt bästa för att stoppa. Det är den enda kontroll hon har… Men varför ska det behövas? Varför kan inte reportrar och fotografer har tillräcklig empati att man stiger åt sidan? Att man låter en människa komma tillbaka på sina villkor efter detta?

 

Advertisements