Etiketter

, ,

Nästa grej är den äldre kvinnan. Hör hennes berättelse här på SR. Den är hjärtslitande att lyssna på.

Rädslan hon har nu. Och ångesten över att hon lade i.

Och det kommer även den här egna skuldbeläggningen. Hon sa ifrån när de slog sin hund:
Det kanske var dumt av mig”.
Hon har lärt sig en sak helt klart. Agera inte. Och detta är något även hundexperten råder allmänheten. Ta kort (=säkra bevis) , ring polis men ingrip inte. En människa som slår djur kan sakna spärrar när de gäller människor med.

Jag har svårt att förstå hur någon kan slå en gammal människa – hur är man funtad? Vad saknas när man är kapabel att göra detta? Handlar det bara om brist i uppfostran – eller är det någon sorts störning?  Jag hade svårt  det när det var 78-åriga Inger som dog när man försökte misshandla hennes 71-årige man. Detta gjordes av en 23-åring. En 23-åring som tar till våld mot en äldre man. Och som försvarades för att han blev provocerad av att mannen uttryckte sig rasistiskt. My God.

Kortedala fallet. Flera unga män attackerar en 61-åring och sitter sedan och flinar upp sig i rätten. I Gårdstena så attackeras en 58-årig man av ett gäng.Vad är det för samhälle vi har? Vad finns det för trygghet?  Straffen som de som begår dessa brott får är rent av löjliga det vet vi redan. Dessutom tycks de få viss hjältestatus på Facebook som ”tuffingar”.

De flesta är förbannade över att folk inte reagerar. Jag har själv svårt att förstå detta. Å andra sidan – I Kortedala och det nya fallet tycks det ha varit att en person lade sig i misshandel av en hund. I ena fallet sin egen – i detta fallet deras. Och kanske tänker folk mer och mer som den gamla damen: ”Det kanske var dumt av mig”.

Det är så många gånger jag läst om folk som har gått emellan för att stoppa ett dåligt beteende. Killen som blev i hjälsparkad för att han sa åt ett gäng som kissade i en trappuppgång. Om man är redo för att misshandla för sådant – är det inte konstigt att man drar sig för att agera när det är ett sådant våldsamt brott?

Jag minns när vi såg en (troligen) påtänd kille misshandla en bil en gång på en parkering. Känslan när jag såg han lägga sig ner och sparka upp sin bildörr på bilen som stod till vänster. En gång. Två gånger. Flera gånger. Jag och min syster satt i vår bil med hakorna nere. Rädslan just där och då. Detta var väl innan vi hade mobiltelefoner. När killen väl vinglat iväg med sitt gäng så for vi iväg till polisen och rapporterade det hela. Det var min idé. Min syster var inte säker på om vi skulle våga. Det var första gången jag upplevde den här rädslan hos någon. Vad kan hända om vi lägger oss i? När vi väl rapporterat så åkte vi tillbaka och satte en lapp på bilen bredvids fönster om att det var anmält och att polisen hade registreringsnumret. Den andra bilen var parkerat på ett annat ställe på parkeringen vid det laget. Vid det här laget kom då gänget tillbaka och när jag såg detta så flög jag i princip tillbaka till vår bil och sen for vi iväg. Tanken var att vi skulle vara ute och dansa den här sommarkvällen – men jag minns faktiskt inte om vi kom ut eller om vi åkte hem.

Förövrigt så var denna våldsamma kille i bilen visserligen inte svensk – han var norsk. Men han var riktigt Emil-blond så om det inte varit för bilen så hade jag nog sett honom som svensk. Så alla människor som nuförtiden försöker hävda att det bara är mörkhyade som är våldsamma får fundera igen.

Men våldet blir värre och värre – det tror jag de flesta har en känsla av. Och de gamla tabu reglerna som Jerzy Sarnecki hänvisar till gäller helt klart inte längre.  Det har redan Inger, 78 och Maria, 77 bevisat med sin död. Och jag betvivlar att ”Aina, 89” känner sig trygg i sitt samhälle idag. Och redan 2008 tycker jag man kunde börja inse att spärrarna var borta när ”Anna, 21” attackerades.

Och någonstans så är botten nådd när man sparkar rakt in i skrevet på en äldre försvarslös människa. Då är det dags att fundera var mänskligheten är på väg. Vad ska man göra? Vad kan vi göra?

Ja, kanske är det så illa som Flashback signaturen Jafan89 skriver:

Sedan är väll det rätt så klart att man inte hjälper någon slumpmässig person som åker på stryk utav en avgörande stor mängd personer, varför i hela världen skulle man riskera allvarliga skador för en person som antagligen aldrig skulle göra det för en?

Fast en av minar hjälte under uppväxten var Jonatan Lejonhjärta. Och jag tänker på vad han sa som kanske mer kunde lyftas i det här läget på frågan om att man måste göra saker som var farliga: ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”. Ja, kanske det är farligt. Ja, kanske inte någon skulle göra samma för mig. Men skulle jag kunna leva med mig själv om jag bara gick förbi?

Kanske man ska tagga inlägget med det populära #DetHärÄrMittLand – #AntingenJagGillarDetEllerInte.

Aftonbladet, HD, Expressen, SVD, DN, Skånskan, Sydsvenskan

Anybody’s, Catta

 

Annonser