Etiketter

, ,

Jag har länge älskat att höra Emeli Sandé låt ”Read all about it”, men egentligen bara lyssnat på refrängen. Men plötsligt hörde jag texten och det känns verkligen så viktigt att ta till sig från många håll i Sverige. Någonstans så har vi förlorat möjligheten att debattera och diskutera med varandra. Istället för att bemöta folk så kommer förnedrande saker. Och det gäller både kommentatorer och journalister. Istället för att lyssna och ta till sig vad folk känner så lyssnar man efter vad man kan vända till ett skämt. Från medias håll så lägger man till ”rasar”, ”attackerar” och allt anant för att sälja. Och handlar det om att diskutera män så är det gubbvälde så gubbslem. Men svaret de får är att de verkar behöva k*k från vissa. Eller som någon uttryckte sig på en numera känd film ”du argumenterar som en f*tt*

Och alltså får man rätt i hatet som florerar – men man ser aldrig sin egen del i att skapa ett massivt hat. Att man själv kanske missar det centrala. Att lyssna. Att höra vad folk säger. Att respektera människor – men diskutera deras åsikter. Lära sig skillnad på sak och person.

Att inte bli lyssnad på, att inte bli tagen på allvar, att ständigt förminskas är inte någon bra grogrund för harmoni. Kvinnor kan ha bemötts på detta sätt – och svaret verkar ha blivit dagens radikalfeminism.  Den som går ut på atttrycka till alla dessa jävla män som har en del i skulden. Och i denna röra kastar sig glatt även män som fortsätter köra samma taktik men nu mot andra män – och kvinnor som vågar opponera sig. Och dessa män hyllas.

Och det gäller även folk som är rädda för vad invandringen gör för deras personliga välfärd. Efter att upplevt att man inte får någon adekvat vård i Sverige, att man inte tas på allvar, att folk skickas hem och sedan dör. Att ingen ambulans skickas ut. Hur kan man tro att dessa människor känner att det kan finnas pengar till vård för människor som befinner sig olagligt i landet? Det är klart att det finns en oro från folks sida. Men när man uttrycker det – så förlöjligas eller hånskrattas det bort. Istället för att ventilera problem och se på alternativa lösningar. Kanske finns det något annat sätt att effektivisera vården så att det inte går ut över patienter?

Kanske är det inte smart att fortsätta rekrytera överbetalda chefer som man sedan måste fortsätta betala när de sparkats för att de är inkompetenta? Men folk lyssnar inte. Och många tystnar. Och i slutändan är det bara de som fortsätter hata som hörs. Fler och fler tystnar. Varför ska man diskutera när ingen lyssnar? För vem ska man debattera?

Och det är då jag lyssnar på Emeli Sandé. Jag vill höra allas historia. Allas berättelser. Jag vill läsa om det. Från alla perspektiv, inte bara ett.

You’ve got the words to change a nation
but you’re biting your tongue
You’ve spent a life time stuck in silence
afraid you’ll say something wrong
If no one ever hears it how we gonna learn your song?
So come, on come on
Come on, come on
You’ve got a heart as loud as lions
So why let your voice be tamed?
Baby we’re a little different
there’s no need to be ashamed
You’ve got the light to fight the shadows
so stop hiding it away
Come on, Come on

At night we’re waking up the neighbours
while we sing away the blues
making sure that we remember yeah
cause we all matter too
if the truth has been forbidden
then we’re breaking all the rules
so come on, come on
come on, come on,
lets get the tv and the radio
to play our tune again
its ’bout time we got some airplay of our version of events
there’s no need to be afraid
i will sing with you my friend
Come on, come on

Yeah we’re all wonderful, wonderful people
so when did we all get so fearful?
Now we’re finally finding our voices
so take a chance, come help me sing this

I wanna sing, I wanna shout
I wanna scream till the words dry out
so put it in all of the papers,
I’m not afraid
they can read all about it
read all about it oh

Annonser