Etiketter

, ,

Just nu befinner jag mig i en egen liten bubbla. Jag läser något och reagerar, men sen försvinner orken och engagemanget att uttrycka det. Det känns som jag tappar orken helt enkelt. Jag har förstått att det har varit mycket om näthat. Eller ja, kvinnohat framförallt – för det är det enda som räknas (en man som utsätts är ju bara en vit kränkt man oftast. Om han inte är icke-vit, då är det rasism). Och hur kvinnor utsättsa av hat från män. För att de är kvinnor. Och jag tänker på ett annat program som gick hos Uppdrag granskning. Där det skrevs om hur några tjejer förtjänades våldtas. Och detta skrevs även av kvinnor. Medelålders och unga tjejer. Och hatet som Catta utsatts ifrån som också kommer från kvinnor likaväl som män.

Och jag blir så trött på att det ska bli könsfrågor av allting. Människor är fullt kapabla att hata – oavsett kön.

I december så kommenterade jag hos Genusdebatten när jag hade fått en sorts uppenbarelse när man skrev om Kvinnohat eller bara hat – när man diskuterade Tupac på den tid det begav sig.

Men varför inte? Jag tycker definitivt att det är intressant. Jag reagerade även på den efterföljande diskussionen där en av de som betedde sig som ett j-a pucko och hoppades att barnen och LD skulle våldtas och dödas fick som svar att ”han hade liten k*k”. Vilket då skulle innebära att han inte var en riktig man – eller något sådant. Argumentet för detta från LD själv var att ”man ska slå där det gör ont”.

Så kanske är det samma taktik som dessa idioter gör. Jag har märkt av en viss typ av kommentarer riktade mot kvinnor:
1. Hota med våldtäkt.
2. Kritisera utseendet.
3. Hota barnen/ifrågasätta ens lämplighet som förälder.
Det fungerar på de flesta…

Och som man? Ja, tydligen är det k*kens storlek som man kan slå mot. Åldern? Och så kan man tycka att de är ”pussy/bög”.

Men är det inte lite intressant att man själv kan rättfärdiga att slå där det gör ont – utan att inse att även andra människor kan ha precis samma känsla?

Jag fortsätter att fundera på det där med kritisera en man, Hmm var tidigare inne på att det värsta för en man var att associera dem med kvinnliga egenskaper, hittar inte inlägget med kommentarerna om detta nu, men jag har tänkt på det en hel del. Och kanske är det så. Jag vet inte. Men jag vet att jag inte tycker varken hat eller hot är speciellt konstruktivt. Varken för den som utsätts – eller den som ägnar sig åt det. Och jag vet att i åtminstone ett fall har en man utsatts för hat genom att man spunnit pornografiska tankar som man uttryckt sig på både på hans blogg och på flashback. Och vad jag kan uppfatta av reaktionerna så är det nog bland de mest effektiva sätt att slå mot en far med.

Det är som sagt många som skrivit om det ur olika synvinklar. Aktivarum sakligt om vinklingen av programmet, även Kimzha Bremer hjälper mig att förstå upplägget, Rocki med en lekfull ordlektion, Catta med egna erfarenheter, Ketchupmamman ur perspektivet att det är ett brott, och Hannah Fridén som faktiskt uppmärksammar samma sak som mig vad det gäller hur man gör för att såra.

I mäns fall rör det ofta ett kok stryk, att deras arvslag är så illa att de aldrig kommer få föröka sig eller utlägg om deras påstått pyttelilla penis. Vad gäller kvinnor rör det hur ful hon är, eller hur hon minsann ska knullas rejält. Ibland ofrivilligt från hennes sida, ibland med ord som förklarar vilken slampa hon är.

Och sen är det intressant att läsa Juggen som nämns som en av hatarna i programmet då Andrea Edwards tar upp ett exempel som han tagit upp för att visa vilket extremt hat hon utsatts för. Juggen väljer att skratta åt det – själv känner jag mig lite obehaglig till mods när jag inser hur långt människor kan gå för att göra sig till offer. Jag undrar om man mår så bra i sig själv när man väljer att se varje kommentar som hat riktad mot sig själv? Tänker lite på hur det kändes när jag gick genom korridorerna på skoltiden och tyckte att varje skratt var hån som riktades mot mig. Försöker Andrea verkligen framhäva sig som ett offer för publicitet – eller känner hon verkligen så på riktigt?

Och det vore intressant att få Nicke Nordmarks kommentar om detta då han skrev i chatten:

UG – Nicke Nordmark: OK. Men det hade ju varit så enkelt för någon att sakligt redogöra för varför de tyckte att Julia hade fel i just den delen. Och dessutom var det inte huvudpoängen, hon var kritisk till att en sexbrottsdömd man figurerade som cool kille på en tröja HM kränger. Det principiella hade man ju kunnat diskutera.

Och det vore intressant att se hur bra han tycker det verkar gå att diskutera sakligt…

Så, jag avslutar då med lite tänkvärda saker.

worthit

tongue

hurtingDenna tänker jag lite på en man som spammar en bloggvän till mig med knepiga kommentarer. Personen har problem med en kvinna. Kanske han har rätt i irritationen från början. Vem vet. Men hans liv tycks fortsätta att kretsa kring henne på grund av att hon köpt en obesiktad bil som hon felparkerat. Och jag bara känner – släpp det!

Och jag tänker sen på en sång som jag hörde första gången sjungen av Jackie Chan av alla människor i en film. Inte mycket till variation av text – men ibland räcker det när budskapet är så klart:

War! huh-yeah
What is it good for?
Absolutely nothing
Uh-huh

Och jag skulle kunna byta ut ordet mot hat.

Men – om man nu vill hata, så finns det lösning. Jag har redan tidigare sammanställt en lista av de som det är ok att hata. Så vill man få uttryck för sina värsta hatiska kommentarer så är det lugnt.

Advertisements