Eller något sådant. Det är snart Alla hjärtans dag nu. Själv har jag egentligen aldrig varit vidare förtjust i den dagen. Det var inte förrän jag fyllt 18 som jag hade en pojkvän den dagen. Och aldrig hade jag fått något anonymt kärleksbrev eller så denna dag tidigare.

Jag kommer allvarligt talat inte ihåg om vi firade den eller om han köpte någon present till mig. Jag måste vara sämsta tänkbara flickvän att köpa presenter till. Blommor? Tack, men nej tack. De bara dör och ser vissna ut ganska fort. Kanske till och med direkt när de ser mig. Choklad? Visserligen älskar jag godis – men samtidigt har jag alltid haft en kluven inställning till det, och haft dåligt samvete när jag ätit det. Alltså äter jag det helst i hemlighet. Gelehjärtan? Nej fy, om det är någon godis jag inte gillar så är det dessa. Å andra sidan, i brist på bättre så äter jag väl dem med, men det är inte med någon njutning.

Smycken? Fick något halsband och armband som jag inom några månader lyckades tappa bort, så min pojkvän resignerade snart på detta med. Det var inte förrän 15 år senare som jag gjorde nytt försök med hål i öronen som han kunnat köpa smycken åt mig igen.

Romantiska middagar med levande ljus? Det var något pojkvännen gärna bjöd på. Själv har jag lite svårt för att äta vid levande ljus. Jag vill liksom kunna se vad jag äter. Men till och med jag insåg väl snabbt att den tända kökslampan kanske skulle förstöra stämningen.

Det var inte förrän 2001 han fick möjlighet att köpa den ultimata alla hjärtans dagar presenten. Jag hade då precis fått ett jobb som krävde att jag bilpendlade, och vi måste alltså ha två bilar. Så vi tittade på olika alternativ (Volkswagen) och hittade då MIN BIL. Den var jätteröd, och jätteläcker. Den var liten – så jag kände att denna kunde jag parkera på tvären vid behov. Det var kärlek vid första ögonkastet. Papperen skrevs under den 14/2 och jag fick min bil.

polo

En bil jag sedan hade tills jag insåg att två dörrars inte var det bästa alternativet när man har ett andra barn på väg. Så istället så fick jag då en Golf Kombi. Helt ok bil – men inte är det någon kärlek till den. Och självklart så är det först när jag har en stor bil jag verkligen har tvingats fickparkera och parkera i de löjliga parkeringsgaragen där någon smart människa ställer upp en horribelt stor pelare inuti den målade parkeringsytan. Och jag som har problem redan när dessa pelare står utanför den målade ytan…

Men om man nu inte vill ge en bil till den man håller kär, så kan man alltid passa på med de mer klassiska, som brukar uppskattas av andra. Kärlekspresent har lite förslag på olika bud som man kan skicka.

Advertisements