Etiketter

Häromdagen så läste jag en twitterdiskussion startad av Jerry (som bloggade om sina tankar här) om det här med genus på förskolan. Och jag kunde inte låta bli att lägga mig i och förklara lite varför jag är orolig för det.

Jag diskuterade då lite med @kjellberg på twitter, och det var väl detta som var de viktiga delarna i diskussionen för mig:

Kjellberg: Vad är ett feminististk dagis?

Jag: Egalia?

Kjellberg: Du syftar på genuspedagogik och jämställdhetsarbetet som betonas? Så bra!

Jag; Min uppfattning är att genuspedagogik mer handlar om feminism än jämställdhet. Kan ibland vara samma sak.

Jag: Har däremot ingen uppfattning om hur detta dagis är och fungerar i praktiken

Kjellberg: För mig handlar det om att ifrågasättanegativa normer och att ge pojkar/flickor samma möjligheter

Kjellberg: Det får ju aldrig handla om att tvinga någon. Det måste utgå ifrån att vidga vyer och påvisa vilka alternativ som finns

Jag: jag håller med – men ibland kan folk ha svårt att låta bli att acceptera alternativ någon annan valt då de ”vet bättre”. Svårt.

Kjellberg: För mig handlar det om att ifrågasätta negativa normer och att ge pojkar/flickor samma möjligheter

Jag: Till viss del ger jag dig rätt, men ibland så ifrågasätts en ”norm” som är vad barn själv vill men ej ok

Kjellberg: Att vara trångsynt handlar väl också om att inte acceptera att det någon annan gör också är okej?

Jag: jo, men ibland märker man inställningen att folk tycker de är toleranta och accepterar, men inte accepterar fullt ut ändå.

Jag: Inte av elakhet eller så, men man tycker att någon annan är trångsynt – kan ge andra känsla av att vara fel.

Jag: jag har haft svårt att diskutera med dem och få dem att inse att det kanske finns andra vinklar. Därför rädd för genuspedagoger

Kjellberg: Man ska aldrig acceptera intolleranta människor, dvs dom som inte är beredda att se mer än sin egen sanning.

Jag: fast om vi nu pratar barn och hur vi ska hantera dem. För barn kan det vara svårt att se många sanningar – lätt att påverka.

Kjellberg: De som vägrar ge alla människor samma möjligheter

Kjellberg: Det handlar om att vuxna i barnens närhet ska vara toleranta och öppna. Då blir barnen det också.

Jag: tänk till exempel på de som gav semlor till flickorna på förskolan på Internationella kvinnodagen. Och inte förstod problemet.

Kjellberg: Har inte hört om det.
Jag: Är ett tag sedan men det var stor debatt. Detta var lågvattenmärket för mig http://www.dn.se/ledare/signerat/i-graddfilen-rattvisepanik-om-flicksemlor

Hade varit rätt intressant att fått hans åsikter om detta, men det blev tyst sen. Vilket jag tyckte var lite trist…

Men nåväl jag hörde en diskussion i helgen och det är inte första gången jag hört föräldrar (det har varit mammor, om nu det är intressant) på detta tema:

X har börjat få väldigt mycket att hon ska ta hand om alla och hjälpa till med matlagning och så. Jag försöker kväva detta i sin linda

Tidigare har jag hört på ett kalas för en tjej där hon valde prinsesstema:

Y älskar verkligen allt vad prinsessor heter, jag försökte övertala henne att ta något roligare rum men i slutändan gav jag med mig”.

Jag har också en kollega som har en dotter som är lika gammal som min son, 8 år. Dottern har en klasskompis en kille som sminkar sig varje dag i skolan. Min kollega har lite problem att förklara för sin dotter att hon inte får sminka sig när då killen gör det. Grejen är att man som förälder får problem för gränserna. Tycker jag det är ok om en åttaåring sminkar sig?

Min spontana tanke är nej, det är inte ok. Men om min SON hade visat sådana tendenser – hade jag då känt att jag stoppat det på grund av åldern – eller för hans kön? Och det är väl det som är problemet i dag. Vi är så rädda att göra fel – att påverka – att vara fel som förälder. Men det är bara att inse att vi kommer att påverka. Men jag är väldigt rädd att i kampen för att övervinna dessa ”normer” så kan vi göra skada då barnen i vissa fall inte får göra som de själva vill och önskar då vi är rädda att det inte är vad de själva vill – utan vad de påverkats till.

Och därför är jag livrädd för genuspedagogik. För till skillnad från dagis som min son går på så blir paradoxalt könet det viktigaste i alla sammanhang än barnet som individ. Och vad effekten av det kommer att bli vet vi inte ännu.

Annonser