Etiketter

,

För flera år sen fastnade jag för en mans berättelse om hur hans dotter tagits ifrån honom och sedan dess har jag följt hans kamp. Eftersom barnet varit i samma ålder som min äldste son så har jag ibland reflekterat på hans utveckling under denna tid – och funderat på tanken, tänk att inte få vara med om detta. Hur skulle man klara det? Från dagis till förskoleklass. Börja läsa. Läxorna. Tankarna som blir allt större. Funderingar mellan himmel och jord.

Det händer mycket under dessa år. Jag kan vara tacksam att vi båda finns här hos dem. En självklarhet för oss – men inte för alla. Jag har velat tänka att detta att bli av med barnen, att inte få vara en del i deras liv är enstaka händelser men insett att det tyvärr inte är så. Tyvärr finns det föräldrar som stänger ute den andra föräldern. Och även om den utestängda föräldern lider mycket så blir de stora förlorarna barnet eller barnen. Precis som i de fall då en förälder faktiskt inte är intresserad av att vara förälder – vilket också inträffar.

Varför kan det vara så? Vad är det för samhället där detta tillåts. När vi inser hur dåligt barnen mår, och vilken dålig start de får när man ser på undersökningar?  Jag förstår det inte.

Denna helg har jag då läst om en far som fått nog av kampen, som varit beredd att göra slut på sig själv. Tack och lov verkade han räddats eller kommit på andra tankar men det blev väldigt verkligt att läsa om det. Att sätta sig själv in i situationen att inte få vara en del av sina barns uppväxt. Det gör ont att tänka sig det. Hur skulle man själv klara det?

Ja, det finns olika sätt. Denna påskhelg har jag också följt en annan mans kamp för sitt barn. Jag kan väl erkänna att sympatin jag från början kände har ändrats till frustration. En önskan att bara ta tag i honom och få honom att inse att hans agerande inte hjälper. Flera har följt honom och försökt komma med råd – men han slår tillbaka. Som ett vilt djur så hånar han alla som vågar försöka få honom att förstå hur illa hans kommentarer är – och hur detta kan skada både honom i framtiden, och i förlängningen barnet.

Men han vägrar inse detta utan hävdar med bestämdhet att han fått rätt i tingsrätten. Själv blev jag luttrat i och med att jag följt Daddys blogg och kan konstatera att det spelar inte så stor roll vad tingsrätten säger i just dessa fall. Och hans ranting på twitter kommer bara ge hans ex ammunition för framtiden. Hon kan ta många av tweetsen och peka på dem och säga – titta, vilket hat. Är denna människa lämplig som förälder? Men det finns så många andra tweets där i mitten som visar hur han blöder.

Rantsen börjar den 27 mars och dessa kommer då under tre dagar när jag gått igenom en del av flödet.

Tingsrätten har beslutat att min son ska återförenas med far imorgon 10.00. Modern har ännu ej återkopplat. VAR ÄR MIN SON?! Retweeta gärna.

Trodde polisbil till psykiatrisk tvångsvård var vägs ände. Men tydligen ska mitt livs helvete fortsätta. Sociala tillåter barnmisshandel.

Att förneka ett barn rätten till sin far är barnmisshandel. Sen oktober 2012 har min son umgåtts med mig 3-4 timmar.

Är nykter och drogfri, promenerar 1 mil om dagen, äter bra, men var i ett mentalt helvete så länge att hjärnan brann till sist. Livsfara.

Livsfara för en sons far! Eftersom myndigheter låter en moraliskt efterbliven människa härja helt utan hämningar, utan konsekvenser. FY FAN!

Den mest vedervärdiga och elaka människa jag känner till, MB, har egenmäktigt bestämt att inte lämna ifrån sig vår son till mig.

Detta trots att det finns ett Tingsrättsbeslut om att sonen ska återförenas med sin far imorgon 10.00. Varken polis eller sociala ingriper.

Son har umgåtts med far 3-4 timmar sen oktober 2012. Hur kan samhället tillåta detta? M hävdar, igen, att jag är ”psykiskt sjuk”.

I realiteteten är Tingsrättsbeslutet helt meningslöst. I realiteten är MB tillåten att fara fram som den vidriga häxa hon är.

Alltså, det ska mycket till innan jag kallar annan människa ”vedervärdig” och ”vidrig”, men när nån beter sig riktigt illa riktigt länge…

MB Jag ber, sluta. Jag har ingen livslust kvar. Allt är trist, eftersom du försvårar/omöjliggör umgänge mellan sonen och mig.
MB Tänker att du måste vara människa. Jag har aldrig knäat inför livet som jag gör nu. Nykter, drogfri är jag ändå helt slut.

Inte säkert att jag orkar. Återgen blev tillvaron så vidrig att jag far in i nån slags förnekelsebubbla: jag är inte far, jag har ingen son.

Dagen efter då sonen inte dykt upp – som väntat.

Min son har umgåtts med far 3-4 timmar sen oktober 2012, men aldrig ensam med far. Hur länge till ska denna barnmisshandel få fortsätta?

Jag är far till en son och han har inte haft ordentligt umgänge med mig på ett halvår. Jag håller på att gå sönder här. Jag kan dö av detta.

Jag hade köpt mat, vikt ihop hans nya fina kläder, fixat en ny fin säng. Nu sitter jag här ensam vid datorn. MB är ett geni.

Ingen depression far omkring i min hjärna längre. Läkarna på St Göran sa att min kollaps till 100% berodde på denna djävulska vårdnadstvist.

”Under påsken 2013 ska x ha rätt till umgänge med JI från skärtorsdag kl 10.00 till dag efter annadag påsk kl 10.00”

Oskyldiga lilla son. Det får inte vara så här. Lagen måste ingripa nu. Barnets mor bryter ju mot den. Jag är så orolig, så förtvivlad. Nåd.

Men det finns då folk som stöder hans ex – och honom. Och han far genast ut på sätt som jag faktiskt inte sett maken till. Plötsligt ser jag det här näthatet jag hör om men egentligen inte sett. Och detta från en känd person under sitt eget namn.

Ännu en normalbegåvad pojk som stöttar M. RT ‏@H MB Låt folk tro vad de vill! Det är i slutändan deras förlust!

Här är hon! Twitters sämsta mamma —> @A.

Twittrare som stöttar MB i hennes kriminalitet – har ett lättare förståndshandikapp. Läsa dessa tweets är som att besöka Skansen

Dumjävlarna bestämmer. Jag är mer intelligent än dumjävlarna. Och jag beter mig inte kriminellt. Men det är MB som bestämmer.

Vet? Ej knullat din fitta. RT @L @A MB Stå på dig Marie. Skydda barnet från J. Jag vet.

Vidriga kärringar. Tre stycken. Att dom får leva.

@L Snälla, kan du inte bara dö? Ta en åtta blåsyra, ditt liv är ändå helt meningslöst. DÖ! NU!

Nu ska jag kolla om den där vedervärdiga fläskfittan @A är igång även idag och stöttar M i hennes umgängessabotage.

Hoppas att en långtradare krossar @p:s kropp idag, hoppas hennes skalle krossas mot asfalten så hjärnsubstansen sprutar. The End.

Undrar om det är fler dumma jävla brudar som tänker peppa sociopaten MB idag. Jag sitter redo här. Redo att mörda dom jävla asen.

Så här @A: Du är vidrigast hittills. Ser jag dig twittra till M igen, så ska jag aktivt gå in för att förstöra ditt liv.

Du förstår,jag är rätt skicklig när det kommer till karaktärsmord. Fråga MB föräldrar. Ligg lågt, äckelfitta.
Jo, jag tycker att det är rimligt att önska livet ur @p. Känslokalla kräk som hon gör ingen nytta i vårt land.

Bara det att det räcker inte med att man stöder MB för att förtjäna hat – utan även de som ber honom lugna ner sig får finna sig i hån och hat.

Ännu en funktionshindrad med facit. RT ‏@B dessa föräldrabråk, förödande för alla inblandade, inte minst barnen.

@B Kan du inte läsa? Jag skrev att du är funktionshindrad. Alltså, du är en mjukglass, ett trollmongomiffo utan framtid.

– @ap Hur? @B har samma människovärde som du, men eftersom han är efterbliven kanske han ska bada varmbalja istället.

(@ap ifrågasätter användande av efterbliven/funktionshindrat som skällsord, då han har en son som faktiskt har handikapp)

Äh, håll käften med din son! Blanda inte in honom i det här. Han är oskyldig. Eländiga futtiga människa.

Oj, blev det jobbigt nu när jag avslöjade din narcissism, att du ger blanka fan i ungen din, bara du får tajja loss med tweets.

Min son är inte hos mig, ditt känslokalla kräk. Jag hoppas att du dör snart.

(till @ap på svaret: ”Hahaha! Look who’s talking.”)

Till någon som ifrågasätter hans lämplighet att ta hand om barn efter ovan:

Gymnasielärarinna. Mor till söner. Förklara dig, vedervärdiga manshatande jävla stinkfitta, som skriver så empatilöst till mig.

VAD säger jag så tydligt själv? Att din nuna är den fulaste äckligaste jag nånsin sett poppa upp här på Twitter? Jo, så är det ju.

Angående att ta sitt hat någon annanstans:

Nä, jag ger det till dig meningslösa PK-padda.

Men det fortsätter att spy ut till alla som skriver något till honom…

Om du inte bryr dig, håll käften då! Hur många efterblivna människor hänger här på Twitter egentligen? H Hjärndöd. Idiot.

@C Det där var det äckligaste sjävgoda jag läst här på Twitter. Någonsin. Är du pedofil?

Här! En pedofil. Han bor i Riyadh och våldtar småpojkar. Stoppa honom! —> @C

Föredöme? Okej. Själv är jag nöjd med att vara far till min son. Men jobba vidare på din image du.

Dumma jävla brud. Du fortsätter. ”förstå att du bara gör saken värre för dig själv”? Har du facit? Är du Gud? Nä. Du är idiot.

Din dumma fan. Jag tvålar tilll VUXNA MÄNNISKOR som borde veta bättre. Är du hjärnskadad? As.

”Du verkar inte må bra”. KLART JAG MÅR FÖR JÄVLIGT! Samhället tillåter misshandel av min son. Gå och häng dig, idiot

”kära hjärtat” Du är inte snäll och du är inte läkare. Dö i en våldsam bilolycka ikväll, snälla.

Nu var du lite kul, P. Snart så, får du knulla med kvinna. Känna den där härliga friktionen mellan penis och slidvägg.

Herregud, jag ser på bilden att du är en vuxen kvinna. Min son är drygt ett år. Gå och häng dig, vidriga jävla subba

Men mitt i hatet så kommer de kommentarer som skär mig i hjärtan ändå. Det som får mig att blöda för honom. När en person tycker att han ska komma dit in person och kalla folk idioter till deras ansikte istället för att vara tuff bakom tangentbordet.

Tuff? Du är inte så smart va? Jag är förtvivlad så att hjärtat kan explodera. Jag upplever mitt livs helvete. Samhället ser på.

Självklart så har folk noterat att han gett sig på kvinnor med ord som fitta – och kvinnohat ropas det från vissa håll. Att han också har önskat livet av män och kallat dem för hjärndöda och pedofiler är i vanlig ordning oväsentlig för dessa.

När jag läser igenom hans rants nu så undrar jag lite om det är en önskan att någon ska komma och göra något med honom? Att det är ett rop på hjälp känns rätt självklart, även för en amatörpsykolog som mig.

Och jag hittar också tweets som pekar på detta…

Är det inte läge för en stilig martyrdöd i Sverige? En vuxen man som dör helt åt helvete: jag. Kom med pistolen, pojkar. Skjut mig i pannan.

Jag vet inte vad man ska göra. Samhället sviker barnen, ja. Men hur ska personerna som dömer veta vad som är sanningen? Litar alla alltid på att rätten har rätt? Att en frikänd person är oskyldig – och inte friats på grund av brist på bevis?

Och tar man då bara några av tweetsen och visar folk – ja, jag tror inte alla kommer känna att det är en stabil person som kan ta hand om ett barn. Å andra sidan så när man ser helheten så inser man hur pressen har knäckt honom. Men kommer verkligen folk orka gå igenom helheten? Eller döma honom för att han önskar livet ur folk till höger och vänster?

Uppdaterat 2/4

Har själv inte sett dessa – men kanske kan detta vara en hjälp för mig att förstå hans agerande just nu. Känns som barnet blev hans ankare – och just nu är det fritt fall ner i avgrunden igen.

Advertisements