Det har varit mycket diskussion på Genusdebatten och det kommer en del kommentarer som jag fastnar och skapar flera tankar. En person skriver ”Den som inte klarar av att uttrycka sig på ett belevat och hänsynsfullt sätt bör enligt mig inte tilldelas ordet på en sådan här sajt.”
Och jag tänker genast på Anybodys eminenta inlägg om värderingen av olika ord. På hur olika människor kan se på ord. Och apropå ord…
Och jag undrar lite om inte ord som belevat hör hemma i boken jag precis försöker läsa för min son (De tre musketörerna) där jag samtidigt hittar ord som ”ehuru”, ”sålunda”, ”således”, ”dock” och ”icke”. Och när ordet själv börjar bli lite dammigt funderar jag på betydelsen av det. Vad betyder ”belevat” idag? Ok, SAOL säger ”hövlig, artig” men vad innebär det konkret i texten. Ska man adressera personen med titel? Eller vad?
Men hänsynsfullt är ett ord jag förstår och kan hålla med om. Men problemet är då vad som är hänsyn? För även detta kan vara olika för olika människor.
Är det att vara rädd att såra någon och därför hellre låta någon leva kvar i sin fantasivärld? Säg att din väninna har taskigt självförtroende och stora komplex för sin vikt och provar en klänning som faktiskt får henne att se större ut. Är det då hänsynsfullt att hålla med om att den är snygg, eller kan man på ett (diplomatiskt!) sätt styra henne till något mer passande? Eftersom jag själv är en person som levt med dessa komplex så vet jag vad jag skulle tycka var mest hänsynsfullt – även om det skulle såra mig för stunden, så föredrar jag det framför att kanske bli sårad senare när någon annan påtalar det för mig.
Det var väl som jag läste någonstans behandla inte människor som du vill bli behandlad utan som de vill bli behandlade. Vilket kan vara svårt självklart om de föredrar ett sätt som inte ligger i min natur – men det är nog tänkvärt att inse att bara för att jag föredrar ett visst sätt så innebär inte det per automatik att en annan människa skulle gilla det. Det finns inget rätt eller fel. Däremot finns det en masa utrymme för missförstånd.
Så om någon berättar om en hemsk händelse, våldtäkt, misshandel eller rån och efter denna upplevelse drar slutsatsen att alla män (svarta, muslimer, romer beroende på kön och etnicitet) är på något sätt skyldiga. Är det hänsynsfullt att (i mitt tycke!) jamsa med och säga, du har rätt, män är skit. Att bekräfta denna världsbild. En del anser att det är det.
Kanske är jag löjlig, men jag är inte förtjust i pepp som handlar om att racka ner på alla andra. Då brukar min obstinata sida dyka upp och jag kan börja försvara andra sidan. Vilket innebär att det kan ibland vara ett bra sätt att bearbeta när jag har sårats eller retat upp mig på något att hitta försvar för deras beteende.
Men alldeles efter jag läst kommentaren hittar jag polisen som berättar om utredningen angående den famösa gruppvåldtäkten och jag fastnar återigen för hur olika man kan se på saker och ting. Jag håller nämligen helt med polisen.
Den av killarna som jag misslyckades med att förhöra hörde senare av sig till min gruppchef och ville ha ett nytt förhör, utan advokat, där han ville berätta. Min chef åkte dit, men insisterade på att ringa killens advokat först och låta dem prata igenom det hela själva innan förhöret påbörjades, detta på grund av killens ringa ålder och den grova brottsmistanken. Efter telefonsamtalet så ändrades killens attityd helt ifrån att vara ledsen och ångerfull till att inte vilja prata alls. Jag kan tycka att det finns ett problem med att en del advokater så tydligt enbart verkar bekymra sig om att använda sin juridiska kompetens till att få sin klient frikänd oavsett skuld, och därigenom inte bara bortser ifrån ett samhälls- och målsägarperspektiv, utan även ifrån det faktum att det faktiskt kan vara bra för en ungdom som har gjort något som är fel att erkänna misstaget, ta ansvar för det, be om ursäkt och gå vidare. Istället lär man sig att det bästa är att ljuga så övertygande som möjligt. Det är självklart jätteviktigt att det finns advokater som tar tillvara de misstänktas intressen, men med tanke på hur ofta det blir uppenbart att advokaterna bara har hjälpt de misstänkta att hitta juridiskt vattentäta lögner, så kan jag ibland fundera på om vi skattebetalare som finansierar deras väl tilltagna löner kanske genom lagstiftning borde förtydliga eller ändra det finstilta i deras uppdrag…
Vad är det som är i en människas intresse. Är det hänsynsfullt mot en människa att få dem att ljuga? Jag tycker inte att det är hänsyn, och inte heller något som borde vara i någons intresse heller i det långa loppet. Kanske det hjälper dem från straff här och nu – men om man visar intresse för ånger och någon stänger den dörren, vad händer med dessa känslor senare?
I ett annat spår tycker jag Fridah Jönsson har skrivit ganska bra om debatter idag.
Jag vill inte ens tänka på hur många tecken jag lagt på att skriva dumma fjanterier om en tidning som jag länge stört mig på.
Och varför höll jag på så? Jo, för att debattklimatet i dag är så äckligt, så egocentriskt, så snabbt, så positionerande och så ohälsosamt. Jag har skrivit så mycket som jag inte står för – endast för att hinna vara först med en åsikt som ingen annan redan sagt.
Tack och lov så tycker jag att debatterna på GD t ex inte ligger på den nivån. Synd bara att Fridah inte vågar sig dit utan håller sig kvar i sin ankdamm där den mentaliteten är stor. Det används liksom mer tecken för att folk ska förklara sina ståndpunkter där. Förhoppningsvis blir mer människor trötta på klimatet – vet att många läsare redan reagerar, så kanske finns det hopp för krönikörerna med så småningom?
Trollan's Tankar om stort och smått 
Fin text!
Jag efterlyser personligen mer empati, det vill säga inlevelseförmåga i
andras känslor, och vilja till förståelse i dagens debatter, kommentarfält och i allmänhet.
Jag upplever ofta att sympati (medkännande) misstas för empati vilket ibland resulterar i att de som inte håller med (kognitivt) också inte heller hyser sympati med ”motparten” i en diskussion.
Saken är den att man inte behöver hålla med för att vara empatisk.
Ett av de största hindren till empati är, enligt mig, bristen av vilja; vilja att förstå, vilja att ta ett extra steg ut i det okända för att kanske mötas en bit på vägen.
Jag ser fram emot dina kommande inlägg.
Jo, jag tror att mer vilja att försöka förstå istället för det vanliga att leta efter sätt att misstolka och ”sätta dit” motståndarna. Jag tycker personligen att GD är bra debatt just för att det finns många olikheter representerade. Men det blir trist när man pratar ”hårt debattklimat” där. Really?
Vi ser väl olika på det uttrycket ”hårt debattklimat”.
Det är väl så med terminologi att man har olika uppfattningar. Tycker personligen ni har lyckats bra med diskussionerna och ser era olikheter som styrka för siten. Jag håller inte med Johan att metadebatten varit meningslös utan tycker det är uppfriskande och bra att få in allas vinklar. Det som är tråkigt är väl om du utifrån denna diskussion känner av ledan och tröstlösheten i debatten och slutar helt enkelt. Har själv varit där ibland. Tycker du ska släppa denna diskussion och gå vidare. Som många har sagt redan sagt har du hela tiden varit tydlig när du förklarat alla dina förutsättningar i och tolkningar i diskussionen så det har inte känts som jag missförstått dig.
Well put!
Detta är bra och skall noga ges en reflektion. +1 och pepp-pepp-pepp är bara symtom på en mobbingkultur, en pöbelkultur där man inom vissa grupper eller kotterier känner sig fri att hacka på andra eller på åsikter som man i de flesta fall inte begriper.
Jag ser framför mig en bild, a propos dagens tidigare kommentar, där ungarna i 7-8 årslaget i fotboll rör sig över fotbollsplanen, 20 ungar i en tät sammansluten grupp och därinne bland alla benen finns en boll. Bollen styr gruppens rörelse över planen och alla rör sig samtidigt åt samma håll. Så jagar man instinktivt i grupp, följ possen så är du säker, sparka på den metaforiska bollen och du kommer att va en i gänget. Gud vad vi har det mysigt tillsammans när vi gemensamt kan puckla på någon..
Denna självutnämnda gruppidentifikation får folk att bli extremister. Det är ingen fara du gömmer dig i gruppen är resonemanget.
Det är bara att hitta en enkel sak som förenar så är det klappat och klart.
Den uppenbara frågan gällande din analogi är:
”Vem har koll på vilket håll målet finns?”
Viljan att tillhöra en grupp, att bli accepterad och älskad är så stor att vi som människor är villiga att sluta tänka, agera och ta ansvar på egen hand.
Ha Ha! Den enda likheten är att gruppen, som består av flickor eller pojkar uppdelade i två lag rusar efter ett och samma objekt. Allt för att tillfredsställa tryggheten i gruppkänslan. Din fråga blir därmed besvarad, målet är gruppidentifikationen, vilket ju ger ett ytterligare perspektiv på metaforen.
För att visa på att gruppkänslan övertrumfar allt annat kan jag säga att när gruppen pressat in bollen i ett av målen, tillsammans med målvakten, så uppstår jubel hos alla som räcker händerna i luften och skriker ”JAAAA!”
Jag har själv iakttagit det hela men får nog tillägga att åldersgruppen var nog snarare 5 år.
Mycket bra liknelse. Tycker själv inte jag hör till någon grupp (men det kan vara svårt att veta…) och kanske är det för att jag aldrig fastnade för det här med fotboll 😉
Jag gillar Eriks dräpande och självklara svar på påståendet ‘Här är dåligt debattklimat’.
– Jämfört med vilket internetforum då?
(Ej ordagrant citerat)
Jo, jag tyckte också det var bra 🙂
Debattklimatet på Politism är bättre. De har löst problemet genom att avskaffa debatten.
Jag tycker enstillaundran säger det väldigt bra om empati.
Voltaire påstås ju ha sagt att ”skall du diskutera med mig, definiera då dina termer”. Det är vad jag kan förstå en efterkonstruktion. Men skit samma om det var eller inte var Voltaire. Det är en grundläggande regel om man skall föra meningsfulla diskussioner eller debatter att man definierar de termer som är centrala för diskussionen. Annars pratar man ju bara förbi varandra utan någon förståelse.
Ett praktiskt exempel, ”lika lön för lika arbete”, vad fasiken menar man ”lika”, ”lön” och ”arbete”? Alla har en intutiv förståelse av de ingående begreppen, men det är en klyscha, för det är inte väldefinierat nog för att vara meningsfyllt. Man kan med ”arbete” mena yrke (dvs, två arkitekter utför samma arbete), man kan mena den tid som används. (en person som arbetar 20 timmar i veckan utför halva arbetet som en person som arbetar 40 timmar.), man kan mena förbrukad energi (typ den definition man har i fysiken, hur många wattimmar eller joule som förbrukas), eller man kan mäta arbetet i vad som produceras (den som putsar 100 par skor till kundens belåtenhet har utfört dubbla arbetet jämfört med den som putsar 50 par skor till kundens belåtenhet).
Och vad menas med ”lön”? Det behöver inte nödvändigtvis vara monetär ersättning. Ett arbete kan ge mycket av värde som inte syns på lönechecken.
Och vad har man för kriterier för att man skall anse att lön respektive arbete är ”lika”?
Sak samma gäller förstås när man talar om saker som ”hänsyn”. Ett bra tips är att alltid se till att man har tillgång till en bra ordbok (inte särskilt svårt när man är på nätet). Jag hänvisar ofta till definitioner i mina diskussioner, och tar också ofta upp etymologin (ords historia) eftersom det många gånger ger en bra förståelse av vad ordets betydelse. Tyvärr är svenska ordböcker, till skillnad från engelska, ganska värdelösa över lag när det gäller etymologi. Men engelska och svenska är besläktade språk, så ofta har engelska och svenska ord gemensam etymologi. För ett praktiskt exempel, se mitt inlägg om strukturer på GenusDebatten.
Sen vet jag inte riktigt om jag förstår dig rätt när du tar upp det där med att behandla andra som de vill bli behandlade. Poängen med att behandla andra som man själv vill bli behandlad är inte att ens egna preferenser har företräde. Utan helt enkelt det att det är svårt att veta hur någon annan vill bli behandlad, men man vet mycket väl vad man själv tycker är ett acceptabelt sätt att bli bemött på. Och grundvärderingar, som att man vill bli respekterad och inte ignoreras osv. är ganska universella, så uppträder man gentemot andra på ett sådant sätt att man inte bryter mot vad man själv skulle tycka vore acceptabelt så är man i stort sett på den säkra sidan.
”Så om någon berättar om en hemsk händelse, våldtäkt, misshandel eller rån och efter denna upplevelse drar slutsatsen att alla män (svarta, muslimer, romer beroende på kön och etnicitet) är på något sätt skyldiga. Är det hänsynsfullt att (i mitt tycke!) jamsa med och säga, du har rätt, män är skit. Att bekräfta denna världsbild. En del anser att det är det”
I alla fall inte jag.
Har heller inte uppfattat att det är något som du förespråkar.
vet. ville bara ha det sagt.
”Diplomati är att be en person att dra åt Helvete i så belevade ordalag att han faktiskt ser fram emot resan.” Vad jag har att invända mot våldtäktsdebatterna är inte vad som sägs och förekommer, utan det som utelämnas. När en kvinnas olycka ställs mot ren politik, så räknas hon bort som ‘collateral damage’ i den kamp som även feministerna ser som viktigast – vänsteraktivismen. USAs feminister höll på Julian Assange utan att ha tagit reda på några fakta. När Lara Logan utsattes för gruppvåldtäkt på Tahrirtorget i Kairo, så var alla feminister tysta. Och sedan har det strömmat in rapporter om hundratals kvinnoöverfall i Kairo, ofta i närvaro av tusentals åskådare. Och det är dödstyst hos opinionen. Just nu är det en hyckleridebatt av gränslösa dimensioner kring ett av polisens utredningsregister – tydligen ska medlemmar i ”svaga och utsatta grupper” få straffrättslig immunitet. Men med extremt ‘bad timing’ dök nu fallet upp med kvinnan som hölls fången i 16 dygn varunder hon misshandlades och våldtogs ett stort antal gånger, och fick håret avrakat. Av sin före detta man som hade hjälp av en man och två kvinnor. Ja, med våra nya regler så får ju inte polisen utreda det, utan gärningsmännen ska istället väl ha ett par hundra tusen i skadestånd? Mannen greps idag i Danmark, dit han flytt, under ett pågående inbrott. På sin facebooksida har han bilder av tjocka buntar med 500-lappar och Rolexklockor i guld. Hör man någon yttra ett ord, eller ser man en rad skriven som kommenterar kvinnans upplevelser? Inte då! Det skulle inte ge politiska poäng.
Instämmer med dig. Vissa feminister tar bara sig an fall som är helt ”rena” och blundar för otroligt mycket annat.
(Alldenstund viss vokabulär till yttermera visso har blivit obsolet, ity folkets litteracitet .har avtagit i en alarmerande omfattning, så är det nutilldags svårare att använda adekvat terminologi i diskursen 🙂
Om vi skickar tillbaka människor som flytt efter bråk med grannar eller kriminella med hänvisning till att de kan byta bostadsort inom sitt eget land – ja då ska vi alla svenskar ‘skämmas’. En stark misstanke gör sig gällande, att just i de fallen räknas inte in de invandrare som kom igår som ‘svenskar’, trots att man i så fall också ‘gör skillnad på folk’. Men om någon inom en viss grupp begår upprörande brott, då behöver ingen alls skämmas för detta. Man kräver inte ens att de som känner till gärningsmannen ska samarbeta med polisen. Men när irakier A skjuter ihjäl irakier B, så klandras polisen. Trots att man inte får några tips här heller. Borde vi inte anställa ett gäng spågummor till polis och domstolar?
Konstigt att det tänds massor av ljus och sätts upp brev och bilder när någon yrkeskriminell dödas av en annan yrkeskriminell, men när någon oskyldigt blir brottsoffer så verkar inte folket i förorterna bry sig ett dugg. [= Det är ju ingen av oss!] När den gamle sjukpensionären nästan sparkades ihjäl i Kortedala för att han förebrått ett gång för att de plågat hans hund, så var ungdomen på orten snabba att reagera. Det demonstrerades, och skrevs på Facebook. Till förmån för gärningsmännen! Sedan fotograferade killarna sig själva när de satt och skrattade och spelade apa under rättegången, och lade ut bilderna på Facebook. Och sedan släpptes de, och fick tiotusentals kronor i skadestånd. Det är väl det som är diskriminering av invandrare – positiv diskriminering, oftast inga straff eller några månader lekskola i internat, Ofta skadestånd trots de aldrig arbetat en minut i sina liv.
Men ifall en svensk skulle belönas med skadeståndspengar för en svår misshandel av en invandrare, då skulle det väl kallas rasism? Men inte tvärt om?
En av de som flytt från våld i Afghanistan och som gruppvåldtog Jenny Lemon och nästan slog och sparkade ihjäl henne, kom ut efter ett par månader och var så ångerfull att han omedelbart gick hem till en kvinna 80 plus och rånade och våldtog henne. Det måste vara svårt i dessa länder, när de som är emot våld beter sig på detta sätt mot det folk som ger dem asyl. Tänk hur hemska de som de flyr ifrån måste vara då!
Han som kom hit med sin familj från Kosovo långt efter krigsslutet och studerade till läkare eller sjuksköterska i Uppsala, fick ett par månader för delaktighet i gruppvåldtäkten mot en 15-åring som sedan hoppade framför ett tåg. I de månaderna ingick en grov misshandel mot en ung kvinna ett år senare, som inte ville att han objuden skulle få komma in på en privat fest i en lägenhet.
Jag antar att han blir en fin tillgång för sjukvården, och att alla sjuka kommer att köa för att få komma under hans skickliga behandling och ömma omvårdnad.