Jag blev rekommenderat något starkt via Facebook idag som berörde mig djupt. En kvinna med god portion humor och självdistans – och helt makalöst handikapp att leva med.

Jag tror inte det är någon som kan låta bli att röras vid hennes beskrivning när hon som 5-åring knatade in på dagis och upplevde de andra barnens reaktioner. Hon sågs som ett monster.

Och jag tänker på min son då 3-år som frågade 7-åringen med stora öron om han var en apa. Inte otrevligt eller mobbande, utan en ärligt undrande fråga. Och jag inser att barns naturliga reaktioner mot något som de inte sett kan bli fruktansvärt jobbigt. Det som gäller är väl att man som förälder tar upp och pratar om det hemma, men traumat för det barn som kommer in första gången försvinner inte för det.

Men det var en väldigt tänkvärd och stark presentation. Och det är väl detta jag ibland tänker när jag upplever att man räknar ner folk som förlorade av olika skäl. Maskrosbarn kallas de barn som mot alla odds kan göra motgångarna till framgångar. De som själva kan definiera sig själva utan att bry sig om andra. Människor kan ha en enorm styrka och tamejfan. Jag har min guru på Facebook som kan ge mig de här aha upplevelserna som jag behöver med sina tänkvärdheter. Han har själv skrivit ett inlägg om sina tankar om vikten att försöka vara positiv. Man kan även läsa lite mer om en händelse i barndomen som påverkat honom väldigt starkt. Han är inte någon som är född med silversked i munnen. Men han känns som en väldigt lycklig och nöjd person. Och för mig är att vara lycklig och nöjd med tillvaron något som är viktigare än hur mycket pengar man har på kontot. Visst kommer för lite pengar alltid skapa oro och vara till hinder för lycka – men bara för att man har pengar så innebär det inte per automatik lycka vilket glöms bort ibland.

Jag har inte haft många motgångar i livet. Inte för att jag har varit så väldigt framgångsrik heller. Visst var jag utstött som liten – men jag hade ju mina böcker och fantasi att hålla mig sällskap. Och min äldre syster som var min bästa vän (förutom tiden när hon kom i puberteten och blev hin håle istället ett tag). Mammas olycka var jobbig – men hon kom tillbaka ganska snabbt. Mycket tack vare hennes positiva inställning skulle jag vilja säga. Men visst, hennes liv är fortfarande väldigt påverkad av den där olyckan 2004. Men det hade kunnat vara värre. Därför tycker jag inte riktigt jag kan lägga sig i diskussioner om folks utsatthet. Det finns andra med betydligt mer ”tolkningsföreträde” som får ta diskussionen. Men ibland tycker jag nog man räknar bort folk lite väl snabbt när man ger ursäkter varför de inte kan klara olika saker.

Lite saker som jag då tagit med mig från ”Personligt Ledarskap”, ja vad sägs om denna?

15 sätt att förbli olycklig

1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig.
2. Skyll din olycka på andra.
3. Använda ”om bara” så ofta du kan när det gäller,tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid göra alla till lags.
7. Säg aldrig nej.
8. Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang,avfärda genast.
11. Om någon kritiserar dig,förstora det.
12. Behåll alla känslorna på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden.

”Text från boken Det är aldrig kört – Kristina Reftel”

Eller varför inte denna bild?

Bild

Annonser