Etiketter

Jag läste Maukonens inlägg om kvinnan som inte fick bli barnmorska för att hennes tro inte tillät henne mörda, eller ja utföra abort. Det blev sedan lite diskussioner huruvida detta är rätt eller fel. Ska man jämställa det med ingrepp som omskärelse som en del läkare inte vill göra? Eller är det inte så då ingreppet nu sker på en vuxen människa som har rätt att bestämma över sin egen kropp? Eller är det ingrepp på ett barn som aldrig får se dagens ljus?

Ja, efter ganska många år med fri abort i Sverige så är detta fortfarande en tabufråga. En del hävdar, med all rätt, att de som är emot abort misstänkliggörs och hånas. Och ja, det gör det. Men låt oss inse att abort kommer alltid ske. Oavsett vad folk tycker. Vill en person inte föda ett barn så kommer kvinnor dö när de själv försöker, eller låter någon suspekt typ göra abort. Barn kommer födas, och sedan kanske överges eller dödas. Min man berättade när han gick i gymnasiet i en klass med bara killar hur man kom in från RFSU och talade om sex och en kvinna hade sagt att ”2 av 3 av er kommer hamna i en situation där ni kommer att diskutera abort”. Han tittade sig omkring på sina klasskompisar och försökte tänka sig vilka det skulle vara. Han hade aldrig anat att han var en av dem…

Jag har tidigare skrivit lite om mina tankar kring aborter här och här.

Nåväl. Tillbaka till denna barnmorska då. Handlar det bara om hennes motvilja att själv vara med och utföra abort? Är det detta samvetet säger henne?

Nja…läser i Aftonbladet:

Någon måste stå på de små barnens sida, någon måste ta upp kampen för deras rätt till liv. Argumentet att kvinnan skall ”ha rätt till sin kropp” håller inte. Det är ju två människor det handlar om.

Här känner jag verkligen inte att det handlar om att hon själv inte vill vara med och utföra, utan även påverka de som kan ha bestämt sig för att göra abort.

Jag förstår att folk kan se det som mord. Jag kan förstå om man själv aldrig någonsin skulle kunna tänka sig göra det. Och kanske att man själv inte vill utföra det också. Men det här med ”kampen för deras rätt till liv”. Nej, den barnmorskan skulle inte jag vilja ha som möter en rädd 16-åring som inser att hon är gravid. Det är svårt. Barnmorskan får inte påverka mamman till att ta abort – även om hon kanske anser att barnet inte skulle ha så stora chanser i livet. Men inte heller ska påverkan vara att det vore mord. Att anse att barnet har rätt till liv. Ett barn ska ha rätt till att vara önskat och älskat. Och ibland blir ett barn till vid tillfällen då detta inte kan tillgodoges. Det behöver inte vara vid våldtäkt. Det kan handla om kondom som gått sönder – och att det handlar om tidpunkt i livet då man inte har förutsättning att ta hand om barn. En del kommer älska barnen och se dem som en gåva i vilket fall – andra kanske anklagar barnet för att ha förstört deras liv.

Tycker man skriver väldigt bra i GP:

Aborter är en självklar del i barnmorskors profession vare sig det gäller själva genomförandet eller att stötta och ge råd till kvinnor som funderar på eller genomgått ett ingrepp.
/../
Kvinnan får vara emot aborter hur mycket hon vill. Hennes privata tro får se ut hur som helst. Det råder åsikts- och religionsfrihet i Sverige. Däremot kan hon inte kräva att få utöva just det yrke som har som har som ansvarsområde att se till att alla kvinnor vid behov får genomgå trygga och säkra aborter. Det finns tusen yrken där kvinnan och hennes abortmotstånd säkert passat bra. Och det finns ett stort antal andra sjuksköterskespecialiteter hon kunde ha valt. Men som barnmorska har hon inget att göra.

Annonser