Jag inser att jag retar mig på utopiska tankarna. Naiviteten hos människor. Den här önskan att världen ska vara på ett visst sätt, och när det inte blir som de vill – eller verkligheten knackar på så blir de så ledsna som hundvalpar. Och vem kan säga till på skarpen till en ledsen hundvalp? Det är bara odjur som kan göra det – monster helt enkelt. Nu tycker jag naivitet kan vara charmigt ibland. Men om det styr en för mycket så är det ett problem, faktiskt.

En av sakerna som triggade mig var denna:

Mitt syrliga svar blev: ”@dreadnallen och tänk om alla människor var så där jättesnälla hela tiden så kanske polisen inte behövde jaga folk alls”

Det känns som det viktiga är att man inte ska trampa på tår än att få fast en brottsling. Är inte det lite felprioriterat?

Men tillbaka till klumparna i magen som folk får över högervindarna. Den här maktlösheten att man inte ”förstår” hur människor kan vara så onda. Oron över att deras barn ska behöva växa upp i detta otoleranta samhälle. Saken är den att andra människor kan också oroa sig för sina barns framtid, och vad de växer upp i. Det är inget fel på ”invandrare”. Det finns ingen mall hur en sådan kan vara.

Jag har bott i utanförskapsområde där det var få svenska namn på dörrarna. Enligt tidningarna så var det mycket stök i detta område. Folk blev rånade i centrum mitt på dagen, busschaufförer misshandlade. Bilar brann. Vi såg absolut inget av det där vi bodde. Och det fanns även ”balkongflickor” där. Men det var ingenting jag märkte av. Kanske bodde vi i det lugna området – eller också var/är jag rätt blind. Det enda problemet jag såg var väl det här med tvättstugan och kulturella skillnader där. Jag kände mig rätt tveksam till den argsinta tanten med käpp som satt och blängde på oss när vi hade fräckheten att försöka utnyttja vår tid när hon ville fortsätta. Det var en tyst kamp som jag dessvärre förlorade. Andra tillfällen så mötte vi folk från Iran, Somalien mm och hade väldigt långa trevliga och lärorika samtal. Så överlag så tycker jag det var en positiv tid.

Men när vi beslutade oss för att skaffa en familj så var det dags att ge upp området kändes det som. När jag läser om Husby mm så känns det som ett bra beslut. Men det handlar inte bara om vad jag läser. Jag känner en familj som bor i ett annat utanförskapsområde – känt från media. Dottern i familjen våldtogs av en ensamkommen afghan när hon var 14. Hon bjöd hem en som hon trodde var en kompis. Det han såg var en kvinna som bjöd ut sig. Utredningen lades ner. Tidigare hade en av sönerna i familjen blev hotat till livet av ett gäng. När de dessutom hotade hans lillasyster så flydde han och bodde hos sin pappa istället. Familjen umgås mångkulturellt om man säger så. Ingen av dem ser ”invandrare” som något onda. Men de ser problem som inte tas itu med. Problem som inte bara drabbar dem, utan även ”invandrare”.

Jag vet inte hur de röstar. Men kan man verkligen säga att de är ”onda” och ”intoleranta” om de röstar på SD? De enda som faktiskt vill begränsa invandringen så vi kan ta hand om de som är här, inte kasta ut alla som finns här, de som är emot bristen på integration? Trots allt så finns det en hel del bra personer som inte har ”son” namn där. Det är inte en slump att SD växer i utanförskapsområden. Och eftersom utanförskapsområden blir allt fler – you do the math. Jag tror inte att folk skriver under på allt som SD vill. Lika lite som man kanske skriver under på vad alla som representerar SD.

Men jag förstår ärligt talat inte logiken i att man vill att folk ska rösta – men att man sedan drar upp en liten sak och säger ”Se där, det är detta du röstar på om du röstar på detta parti!”. Det är en sak att gå igenom valmanifestet som F! själv dragit upp och visat på frågorna och ställa frågan ”Vad är det du röstar på? Vilka av dessa frågor är det som du tycker är viktiga?”.

Jag röstade på PP i EU valet pga de är de enda som är intresserad av att begränsa övervakning och sådant. Skriver jag under på allt annat som PP tycker och säger? Nej.

Jag kan inte se ondskan i frustrerade människor som lägger sin röst på de enda som lyssnar. Men jag kan se hycklandet i människor som bor som mig. De som pratar så fint om tolerans utan att se att problemen inte försvinner bara för att du mässar människors lika värde. Är du beredd att offra ditt barn och flytta dit? Det kan vara rätt billigt i vissa områden, så man kan spara lite pengar på det. Men du kanske inte vill offra ditt barn? Men andras barn då? Så folk håller en tyst minut för att SD ökade i EP. Kanske vore det bättre att hålla en tyst minut för de människor som offrats på det mångkulturellas altaret? Vi kan väl börja med Fadime och hennes medsystrar då t ex. Eller kanske använda minuten på reflektion varför det blev som det blev? Läste någon som skrev rätt fyndigt om varför SD gått så bra ”SD gynnas av verkligheten”. Och det ligger nog mycket i det.

Vi har problem att ungdomsrån ökar. Barn/ungdomar som rånats på mobiltelefoner eller märkeskläder och pengar. Det kanske inte låter så farligt, det är trots allt materiella saker – men att vara med om ett rån är rätt traumatiskt. Jag har hört om ungdomar som blir väldigt inbundna efter detta. Jag, som inte alls märker av saker har ett antal vänner vars barn varit med om detta när de varit i tonåren. Det handlar inte om tidningsrubriker här utan det kommer nära mig. Och det gör mig rädd. För det kan lika gärna handla om våldsamhet om personen säger fel saker. I dag läser man och hör om så mycket våldsbrott från dessa fritidshusberövade människor. Och samhället säger ”usch då”. Det finns ingen noll tolerans. Det finns ingen respekt för brottsoffer. Det finns inget hopp om att saker och ting ska bli bättre utan vi ska acceptera att samhället är på så sätt och vi måste ”förstå” att folk som kommer från utsatta ställen är utåtagerande. Men jag tycker inte att det är något som jag ska behöva acceptera. Och om vi nu inte kan hantera det, så måste man göra något.

Vi vill vara så snälla och förstående mot folk i Sverige. Men i det här snälla, ursäktande som vi kör så tar vi även bort möjligheten för folk att ta eget ansvar. Att växa upp, ta ansvar för sina misstag. En smäll på fingrarna signalerar svaghet. Och en del utnyttjar svaghet. Därför ser vi samma människor igen och igen fortsätta med brott. Samtidigt som andra uppväxt under samma förutsättningar inte hamnar där. Men så länge man hyllar våldsamma personer som Sebbe m fl och lyfter upp dem som föredömen så kommer man visa att brott lönar sig.

Vi får se hur mycket mer tomten Reinfeldt kan hitta på i sitt bestraffande av människors felröstande, även om hans tid för detta är begränsad. Jag tror inte att det är så många som tror på honom i höst. Jag kommer inte sakna honom kan jag erkänna. Jag är väl inte överlycklig över att få Löfvén istället men vi får väl se vad som händer. Kanske är det Sjöstedt eller Fridolin? Eller kanske lyckas media sälja in Gudrun så hårt att vi får henne? Oh joy!

Jag vet inte vad mina barn kommer växa upp i för samhälle. Jag vill inte att det ska vara ett delat samhälle där man ser varandra som fiender. Att kampen är det viktigaste. I dag känns det som det är stora grupper som kämpar. Vi pratar klassamhälle igen där det är ok att hata och förakta hög och medelklassen. Det är ok att hata män för de är problemet. Eller så hatar man invandrare.

Själv hatar jag inte. Däremot är jag förbannat trött på hala falska politiker (oavsett partifärg) och deras slippriga lögnaktiga mediavänner som styr Sverige. De är de som är problemet genom sin vinkling av verkligheten med en agenda som för mig är helt obegriplig.