Förra veckan gick min storkille ut trean. Nu lämnar han lågstadiet för att gå på mellanstadiet istället. Det känns på något sätt overkligt det där. Samtidigt slutar även lillkillen dagis och börjar istället på förskoleklass. Jag såg att folk hittat till en sida på min blogg som jag skrev när sonen gick (2011) i ettan och jag spekulerade i om han var särbegåvad.

Är han ”särbegåvad”? Jag vet inte vad det skulle innebära egentligen. Helt klart har han en fallenhet som inte stämmer in i nivån som man har på skolan. Jag vill att han ska få möjlighet att utveckla sig själv. Att han ska få hjälp att förstå vad saker kan användas till så att han kan utvecklas och tycka det är roligt på skolan. Jag vill inte att han ska tycka att skoltiden är mörk och tråkig. Jag vill heller inte att han ska bli en av de störiga killarna som inte bryr sig om skolan. Eller att han ska anses som töntig och nördig för att han skulle vara intresserad.

Detta inlägg hade helt fallit mig ur minnet faktiskt. Men det blir lite humor faktiskt att se orden igen med facit i hand. I slutet av tvåan var det väldigt struligt med sonen. Inte så att han bråkade på något sätt, men han var rastlös och började vandra omkring en del i klassrummet och störde de andra. Han hade svårt att koncentrera sig helt enkelt. Det fanns inte mycket hos honom som pekade på ADHD, men det fanns andra bokstävskombinationer där man kunde hitta likheter. Det blev en hel utredning och på slutet av höstterminen kom domen. Han var särbegåvad.

Han hade lugnat ner sig över sommaren och inte vandrat omkring lika mycket och stört andra sen dess – men det kändes ändå som en bra idé att få klart för sig vad som gällde. Efter det har han även fått mer utmanande uppgifter på skolan. Han stavar som en kratta kan jag väl tycka – men jag tror det är en effekt av att han inte läser tillräckligt mycket så att han får in orden, och att han är slarvig. Han tycker det är tråkigt att skriva. Det ger också problem med matten då han i huvudet är snabbare än han kan skriva ner och pennan inte hinner med för honom.

Jag är så spänd att se hur det kommer att gå för honom till höst när han istället kommer gå på Engelska skolan. Jag tror verkligen att den skolan kommer kunna ge honom mer utmaningar att bita i.

Lite sorgsen blir jag då jag läser ett stycke jag skrev:

/../ eftersom han delar intresset med pappan så kan de ha utbyte av varandra. Om man ser på sambon så hade han kanske inte samma förutsättningar från sina föräldrar.

Och även om intresset finns kvar hos pappa så är det problem med kontakten hjärna och talet idag så när saker och ting är klar i hans huvud så kommer det inte fram något. Vilket innebär att utbytet inte är så stort för tillfället – och inte har varit så stort under en längre tid nu heller.

Så sonen har sin mor att diskutera med hemma bara. Och när vi kommer till konkreta tekniska prylar så är det bara att inse att sonen är långt före mig. Det insåg jag när han diskuterade problemet med bakväxeln på sin MTB som slutat fungera då han kunde peka på vad problemet var och varför det inte bara var att fixa. Mamma stod som en fågelholk och insåg att sonen definitivt skulle vara med till serviceverkstaden. Tack och lov så finns det andra människor han kan diskutera med. Och han uppskattar att prata med vuxna. En psykolog var involverad i utredningen samt även för att vara honom till hjälp när det gällde hans fars sjukdom. Jag blev personligen inte så imponerad av henne, men sonen gillade henne så jag gjorde inte så stor sak av det. Men vad han gillade var väl att få ha samtal med en vuxen som bara hade tid med honom. Att han inte tog upp så mycket av personliga känslorna i samtalet insåg jag väl när människan frågade mig om han var medveten om att hans pappa var sjuk. Men det var samma människa som konstaterade att han var särbegåvad och då blev jag plötsligt enormt positivt inställd till henne🙂

Förövrigt läste jag Anybodys tankar om skolan idag. Det är bra frågeställning att fundera över vad som händer där mellan den ivrige förste gluttaren  – till den uttråkade 9:onde klassaren som bara vill att det ska vara över snart.

Och på ämnet skolan och hur olika det kan vara beroende på lottningen av kommun man bor i, vilket år det är (valår kontra vanliga år…) etc så rekommenderar jag att man läser Helena von Schantz inlägg om Per Kornhall.