Många i min bekantskapskrets på Facebook har delat följande status som är sann:

Men efter att vi har satt upp den judiska sjuarmade menoran (adventsljusstaken) i fönstret, har firat ett italienskt helgon (Lucia), tagit in våra tyska barrträd (julgranen), satt oss framför ett amerikanskt underhållningsprogram (Kalle Anka), ätit risgrynsgröt från Medelhavet (ris à la Malta), tagit emot gåvor från ett turkiskt helgon (tomten), och gjort allt detta för att en judisk pacifist (Jesus) föddes av en hijab-bärande moder (Maria) i Palestina (Betlehem), så kan ni väl fundera på om inte julen egentligen handlar om att ta väl hand om varandra, oavsett ursprung, födelseort, ålder, kön, sexualitet, historia, hudfärg eller religion.

Helt klart ligger det mycket i det – och jag ser det som positivt att vi har tagit in dessa traditioner och gjort det till vårt. Samtidigt – idag så är det diskussioner om hur mycket julfirande man kan ha på ställen. Ibland kommer diskussion om ”Vinterfest” för att inte trampa någon på tårna istället för att prata ”julfest”.

Men grejen är att tomten och granen känns inte riktigt som en automatisk hyllning till Jesus – även om jag kan hålla med om att det handlar om att ta hand om varandra. Just när det gäller granen vet jag att min mormor hade lite problem med sin mycket strikte storebror som var Jehovas vittne som vägrade komma på besök i hennes hem pga just granen som var så hedniskt. Fine with me, var väl mormors åsikt. Och har levt ett gott liv som ateist med en massa julfirande genom åren.

Men vi har då tagit emot alla dessa traditioner och gjort det till vårt kulturarv. Men ändå kan detta ses som kränkande för folk som inte haft den kulturen.

Folk diskuterar ”ta bort skinkan!” istället för att säga ”lägg dit en kalkon med som alternativ”. Och det är väl det här med att ”ta bort” som retar upp många. Åtminstone mig.

Och kommer man från en annan kultur så är det klart att de ska ha kvar detta – men vad är det för fel att inkorporera andra med? Jag kommer ihåg den libanesiska familjen som flyttat in till oss. Barnen var väl mellan 1-8 år tror jag, och den yngsta tjejen föddes i en källare när bomberna regnade. De hamnade hos oss och vi umgicks en del. Vid jul så bad de min far att tomta hos dem – och nästa år lånade de pappas vargskinnspäls som han hade som tomte och körde sitt eget race. Min far och pappan i familjen firade också med svenska snapsar någon gång. Eller ja, det var väl min far som tog en snaps vid högtiden, och fadern i familjen som var muslim var gott nyktert sällskap. Hur svårt kan det vara? Det var också min far som tipsade pappan om hur de skulle lösa problemet med en parkeringsbiljett när de åkte på det. Pappan tog med sin fru och fyra barn och tjattrade på sitt (persiska? arabiska) språk tillsammans på polisstationen (det var väl på den tiden det löstes där…kanske därför det privatiserades och det nu är stört omöjligt att bli av med en biljett??) och polisen rev snabbt biljetten.

Förresten, grannen berättade om när han blev kallad svartskalle med. Det var när han var på en restaurang där de hade en spelmaskin. Det var en som satt där och spelade hela tiden på denna. När grannen skulle gå testade han med på den bredvid. En drog en gång och vann en massa pengar. Personen bredvid stirrade – och sa sen ”jävla svartskalle!”. Grannens kommentar var att det skulle han nog själv sagt med i det läget.

Att integrera en familj i en homogen bygd är inte så svårt. De blir exotiskt inslag, folk blir nyfikna det är lätt att utbyta erfarenheter. De tvingas att lära sig svenska då de inte har något annat sätt att kommunicera – men samtidigt kan det vara lätt att lära sig då det finns många som är intresserad av att umgås med dem.

Men idag är problemet på många ställen att folk som kommer till Sverige behöver inte kommunicera på svenska. De har ett bra skyddsnät själva i områden med släktingar eller klaner. De behöver inte den svenska kulturen. Hur många ”svenskar” ställer ut adventsljusstaken för att invänta Jesus födelse? Vi gör det för att ge lite julstämning och ljus i en annan mörk tid. Hur många sådana ljusstakar ser man i Rosengård m fl?

I Sverige pratar man om att man ska ta seden dit man kommer. Men det gäller då svenskar som är utomlands. Men att anse att man ska göra det i Sverige ses som väldigt unket och hemskt. Men grejen är att jag anser inte att man ska kräva att någon ska ta till sig våra jultraditioner – men jag tycker det är smart att göra det som grannarna gjorde – men jag tror att problemet är att folk upplever att det finns en lobby som är liten men väldigt högröstad som vill att vi abrupt ska ta bort dessa kulturarv som vi genom lång tid har samlat in för att det inte passar de nya. Istället för att tillsammans skapa nya där vi lägger in saker som andra kan ge oss. Den här lobbyn, de som spottar på alla svenska traditioner, det är dessa som skapar främlingsfientliga människor av vanliga svenskar. Och de stjälper väldigt mycket för människor somm kommer hit till Sverige för att skapa ett nytt liv. Som är nyfikna på kulturen till sitt nya land. De som är intresserade av att skapa sig ett nytt liv med nya villkor. För de riskerar möta folk som tror att det är kränkande för dem att få lära sig något om de svenska traditionerna och därför släpps de inte riktigt in på riktigt. Kanske för att folk är rädd för att kränka. Eller för att vi lärt oss skämmas för våra fåniga traditioner och därför bara bli pinsamt.