Det blir inte så mycket bloggande nu. Tiden räcker liksom inte till. Saker händer som jag reagerar på och tänker skriva något om, men så vill jag inte fastna framför datorn så det får vara. Men igår kväll läste jag något som fick mig att se rött.

Aftonbladet har fortsatt sitt korståg mot det hemska svenska folket. Vi har ju redan sett hur man hängt ut makthavarna i form av undersköterska, vaktmästare och kommer inte ihåg vilka mer det handlade om. Nu handlade de om de överordnade maktmänniskorna som behöver vårdhjälp i hemmet. Ni vet dessa människor som måste ta tid på sina toalettbesök mm för att hemtjänsten ska hinna med att hjälpa dem. Helt klart ett strukturellt maktförhållande som man måste sätta dit. Nu visar det sig att om dessa människor önskar någon utan slöja så försöker de flesta kommuner (16 av 20) att tillgodose detta önskemål. Vilken unken människosyn! Syrligt kommer det från Facket (eller en högljudd representant därifrån):

Hur många människor är det en vårdbehövande släpper in? Vi hade behov av vård i ca 2 veckor innan det inte heller blev hållbart för min man. På den tiden så passerade det väl 6-7 olika människor. De var fantastiska personer de flesta av dem (kanske de sista var lite tafatta – men det är väl inte så lätt att komma till en för dem okänd människa för att hjälpa till med det basala). Så visst kan man se detta som en möjlighet att lära känna andra människor, en chans att förkovra sig i det okända. Tyvärr så är det inte riktigt tid för det i de flesta fall. Vårdgivaren kan vara stressad till nästa brukare – och hur känner du dig själv som brukare? Kanske är du van vid att föra eleganta diskussioner, nu är du beroende av en människa som ska torka dreglet och hjälpa dig på toaletten? Är det då för mycket begärt att man ska kunna få komma med önskemål mot saker som inte stressar dig? Hur trevliga människor med en massa tatueringar än är så är det fortfarande något som signalerar fara för mig – och är jag i en svag ställning kanske jag inte skulle vilja ha en människa som skrämmer mig i mitt hem (nu har jag väl vant mig mer så jag studsar inte till lika mycket längre). Slöja är inget problem för mig och mina erfarenheter, men kanske andra är mer orolig för vad det kan symbolisera. Om en människa anser att dens religiösa attribut är viktigast – vad mer kan det innebära i praktiken? Är denna människa bokstavstroende och kommer det ställa till när det gäller torka i baken? Vi känner till att en del har problem att ta någon i motsatt kön i handen och hur kan detta påverka då? Och om jag älskar bacon, kommer jag kunna lita på att personen kommer att steka upp detta till mig eller kommer det ses som kränkning från min sida? Vilken tid kommer finnas för att lära sig hur den här personen är?

Det finns många, många problem man kan ta upp. Men jag kan inte riktigt se att försöka tillmötesgå människor i svår sits önskemål är var vi ska börja med. Lågt Aftonbladet. Till och med för er.

Länkar: Häxan Mexan och så Oisin Cantwell som är djupt upprörd och oförstående över kommunernas flathet att bry sig om dessa brukare.