Sverige är ett märkligt land. Förr i tiden skakade folk förundrat på huvudet åt våra ”Små grodorna” runt midsommarstången och fåniga hattarna när det var kräftpremiärer. Idag är det annat som folk utanför förundras över. Eller ja, inte längre förundras, men chockas. Det är även svårt för någon boende i Sverige att förstå vad som händer. Hur kunde det bli så här?

Igår var det många som chockerades över att Stockholm stad röstade igenom att återvändande jihadister skulle få gräddfil till boende och arbete när de återvänder från striderna. Detta pga de traumatiska upplevelserna det måste varit att våldta folk, döda barn, hugga huvudet av otrogna och ja – vad det nu varit de gjort. Kanske kan det vara traumatiskt att inte fått göra det fullt så mycket som planen var, vem vet? I vilket fall kommer du inte få samma stöd om det var du som blev våldtagen, dina barn som dödades eller din familj som halshuggits. Då kan du i stället få sitta på ett exotiskt flyktingboende där du trots brist på lyx kan nöja dig med tillfredställelsen att det kostar mer än värsta lyxsviten.

Alltså vad är det för slags signaler vi vill skicka till folk egentligen? Vad är det som ska belönas i Sverige? Vi folket har röstat fram dessa människor. Nu röstade jag inte på MP. Det fanns en massa saker som skrämde mig i deras propaganda. Att man sen lät Åsa Romson hålla ett rykande tal om den vite mannens skuld till allt elände skapade väl heller inte riktigt förtroende för mig. Men tydligen så fanns det folk i Stockholm som kände ”dem ska vi ha!”. Och plötsligt visar det sig att de onda som ska motarbetas är de hemska vita männen som kan komma med kränkande kommetarer om kvinnor ibland. Och köra bilar. Om man däremot våldtar och mördar människor (och låt oss nu för genusperspektivet faktiskt tro att det till stor del är kvinnor som våldtas) då ska de istället belönas med hyreskontrakt. Oavsett vad jag tycker om MP – I didn’t see that coming….

”There’s something rotten in the state of Denmark” skrev Shakespear (eller något sådant, orkar inte googla…). Det är nog många som tänker att det nu skulle passa väldigt bra som beskrivning av Sverige. Men det är tydligt att ruttnandet har spridit sig och påverkat så många delar. Politikerna bestämmer en massa saker nu och vi människor, vi som lever i Sverige, oavsett hur många generationer sitter här och chockas över var vi kommit. En fråga som ofta kommit om Nazi-tyskland är den här känslan ”hur kunde vanligt folk låta detta ske? Hur kunde Hitler få en sådan makt?” Jag vet inte hur många som stod upp mot Hitler, men det finns många bra i Sverige som varnat för utvecklingen. Vi har Per Gudmundson som var en av de första som slog larm om utvecklingen. Vi har Sakine Madone så pekat på problemen. Vi har sociala nätverk som Twitter och Facebook där informationen delas kvickt så vi märker vad som händer. Men ingen lyssnar. Resultatet blev att SD vann röster. Inte på grund av sin politik, utan brist på insikt från alla andra. Och resultatet blev DÖ. En röst på FP blev plötsligt röst på MP. En röst på M en röst på V. Det är den nya uppgraderade demokratin i Sverige. Det enda sättet att krossa DÖ är att SD får egen majoritet. Är detta målet? Var det därför man kom fram till att gräddfilen till jihadkrigare var en ypperlig idé?

Det är många som skriver, som rasar, som rantar om detta men det kommer inga svar. Man väljer tystnaden bara. Kanske för att reta upp folk ett snäpp till.

Så många som uttrycket sig bra, samlat, konstruktivt och förklarande. Och det blir inga svar. Däremot så har man inga problem att svara på och peka ut de som uttrycker sig illa. Dessa är de enda man tycks lyssna på – och det faktum att man lyckats reta upp folk till att använda oförskämdheter tas då som kvitto att man har rätt. Man är ju en motpol mot dessa krafter.

Det jag är rädd för är att man kommer få folk att tröttna på att tjata. Att tröttna på att komma med invektiv över idiotin. Det jag är rädd för ska hända är att folk kommer känna att det måste till något mer. Så jag väntar på den Svenske Breivik som känner att det här hens uppgift att få folk att lyssna. Eller också kommer dessa IS krigare som kommit till Sverige vilja statuera ett exempel för Europa och trots att vi lagt oss platt för dem (för att de ska fokusera på någon annan) och erbjuder guld och gröna skogar om de bara väljer OSS så kommer attentatet ske här.

Jag har två barn vars framtid är väldigt viktig för mig. Det viktigaste som finns helt enkelt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i framtiden men det känns som det snart är dags att se mig om efter något nytt . Det känns inte längre som Sverige är ett land jag vill att mina barn ska växa upp i.

Länktips:
Per Gudmundson, Sakine Madone, Maria Ludvigsson, Nuri Kino, Henrik Alexandersson, Fnordspotting, Toklandet, Avpixlat, Motpol, PJ Anders Linder, Anybody (som lyckades med det jag inte lyckades med att även få in Knausgård debatten som rasat idag), Johan Westerholm, Fredrik Antonsson, Alice Teodorescu (så fantastiskt bra GPs ledarsida blivit nu, vilket lyft!), Hexanmexan

Och sen Politivism som beskriver känslan av att det går åt skogen väldigt bra i inlägget ”Vetskapen att ens barn kommer att få det sämre”.

Förövrigt kan jag också rekommendera Den estniska tragedin, eller kommentar till DÖ på Genusdebatten som visar på faran med dagens politik.

Intressant är också att läsa Cornucopias första inlägg, samt inlägg om tidslinjen innan bomben briserade i media.

Uppdatering: 

Nu har Ewa Larson svarat på kritiken: 

Ingenstans i strategin föreslås att ”ge jobb och bostad till IS-krigare” eller nazister.
Att arbeta preventivt och med stöd efter avtjänat straff är ingenting nytt i Sverige. 
/../
Straff till personer som har begått kriminella handlingar är en fråga för rättsväsendet. Det är enormt viktigt att vi inte blandar ihop dessa två olika arbetsområden.


Jag vet inte jag. Det känns lite som mani planerna i dokumentet då missat själva straffdelen innan stödet kommer…

Replik från Lotta Edholm kom snabbt.