Det finns en massa fina uttryck. Don’t judge the book by its cover. Eller på svenska döm inte hunden efter håren/pälsen. Min gissning är att det finns uttryck på olika språk. Anledningen är att vi bedömer efter ytan. Hur god och fördomsfri du än är så kommer du att ha tankar när du ser en människa. På något sätt kategoriserar du alla du ser och möter. Kategoriseringen baseras på tidigare erfarenheter, både egna eller andras.

Enkla kategoriseringar är väl ”fara/farlig”, ”snygg”, ”kommer inte flytta sig, så det är lika bra jag flyttar mig först”, ”knepigt val av skor till den där klänningen”, ”snabb”, ”störig, undvik ögonkontakt”, ”desperat, definitivt undvik ögonkontakt” etc.

Nyheter24 rapporterar om en undersökning där man upptäcker att *badambambam* man bemöts olika på bussen beroende på de kläder han har på sig. Detta chockar naturligtvis. Kanske inte resten av mänskligheten som vet detta. Tidigare såg jag en undersökning där man visade att en människa som såg ut som en uteliggare och ramlade omkull inte fick hjälp – medan när han hade kostym så fick samma person det. Personligen såg jag det mer hjärtskärande än detta fall.

Jag vet inte riktigt vad man egentligen vill få fram i det här ”försöket”. Vill man att man inte ska vara hygglig mot någon som ser städad ut? Eller ska alla få åka gratis?

Gissningsvis kan jag väl tänka mig att en busschaufför med en närstående som hamnat som hemlös skulle vara mer positiv att hjälpa den med risiga kläder än den välklädde stureplansprofilen som påminner om de giriga bankmännen som skott sig på andras bekostnad.

Som sagt, jag ser det som ett större problem när man inte hjälper folk i nöd. Å andra sidan så är jag mer och mer tveksam till att stanna till när någon har stannat efter vägen och vill ha hjälp. Eftersom jag själv är totalt hopplös på bilar så kanske jag inte skulle stanna ändå då det inte är så troligt att jag skulle kunna göra något. Men OM jag skulle stanna så skulle det nog vara efter först avgjort fara/inte fara vid okulärbesiktningen. Detta då denna önskan att hjälpa andra mer och mer utnyttjas av folk som inte tvekar att begå brott mot hjälpsamma samariter.

Grejen är att man kan ha fel i sin bedömning – eller ja, troligen har man fel, men ibland kan man vara katastrofalt fel ute. Den charmige välklädde mannen man släpper in i sitt hem kan mycket väl vara en Ted Bundy. Och hemlöse burksamlaren i Skellefteå kan egentligen vara mångmiljonär.

Men att vara kostymklädd kanske inte alltid blir till en fördel. Det finns miljöer där man tittar väldigt snett på sådana (t ex om man jobbar på en supportavdelning och plötsligt dyker en av ”säljarna” upp. En av de där som gärna säljer lösningar, sen sitter man på supporten i skiten för att få detta att fungera i verkligheten. Det är inte till dessa kostymnissar man kanske i första hand ger en hjälpande hand där).

Annars har jag lite mer tips om undersökningar man kan göra. Kanske de kan undersöka hur en person som har tandvärk bemöter människor den dagen, kontra när problemet är fixat. Hur människor bemöter varandra när det är sol och när det regnar.  Eller hur mycket ansiktsuttrycket kan påverka i det hela. Charmigt leende i risiga kläder kan nog gå hem mer än ett snorkigt ”jag-är-lite-förmer”-än dig snörpande på munnen på någon som är dressed to kill.