Väldigt ofta har man hört människor som hävdar att det är viktigare att vi lär våra söner att inte våldta än att lära sina döttrar undvika riskfaktorer. Argument som jag redan tidigare tyckt varit besynnerlig. Det är ganska liten procent män som våldtar. Men visst, jag lär mina söner att respektera andra. Och att respektera ord som ”sluta”, ”nej”. De är idag 7 och 10 och ingen av dem tänker på sex. Även om den äldre börjat förstå att det finns något som han inte är direkt intresserad av att veta mer om för ögonblicket. Men att lära mina barn respektera andra och ord blir alltid svårare när de umgås med personer som inte använder det rätt. Som granntjejen som var med i vattenkrig och blev väldigt putt på mig när jag talade om att man inte fick skjuta på henne när hon sa nej. Och hon sa att det fick man visst, det var en del av leken. Men mina söner är fortfarande i åldern att de lyssnar på sin mor.

Det finns så mycket jag vill lära barnen inför deras resa i livet. Respekt för andras tillhörigheter. Respekt för olika åsikter. Respekt för det allmänna utrymmet. Min äldste son blir gråtfärdig när han ser filmer om upplopp där folk sparkar sönder saker, när han ser nerkluddade väggar mm. Och han frågar varför. Varför gör folk det? Och det är svårt att svara på det. För mig är det så främmande att ta till våld mot något eller någon. Det är självklart för dem att man inte har sönder något med vilje. Jag vet inte riktigt hur man mer kan ”lära” dem saker och ting.

Något man lär sig i alla personlig utveckling och psykologi kurser är att hjärnan inte förstår ordet ”inte”. Vilket innebär att lära barn vad de ”inte” ska göra per automatik kommer översättas till att de ska göra något. Därför kan jag inte lära dem att ”inte våldta”. Jag kan lära dem vara lyhörda och respektfulla. Men jag kommer inte lära dem att kvinnor har högre värde än dem. Jag kommer vara tydlig att alla har lika stort värde oavsett kön, sexuell läggning eller hudfärg.

Men. Samhället kommer också lära dem en hel del. I många fall kommer de lära sig från vänner, skolan, TV, nyhetskanaler. Än så länge bollar de fortfarande saker med mig när de kommer fram till något. Men jag vet inte hur det kommer bli i framtiden.

Man har läst om folk som i panik lättat på blåsan när nöden varit som störst i skymundan, men ändå dragits inför rätta och dömts i Sverige. Något som kanske känns lite övernitiskt i vissa fall kan jag erkänna – men då det finns lagar och jag inte tycker att det är helt ok att kissa loss så är det väl ändå något man var glad att man upprätthöll. Men idag så verkar det inte göras något när någon sitter fullt synligt och bajsar loss mitt i stan. Och det känns inte så bekvämt kan jag erkänna. För skalan på äcklighet så känns det värre. Så hur förklarar jag att de ska acceptera att andra ”bajsar loss” men att de minsann får hitta en toalett om de är kissnödig? Ska jag förklara att man inte har samma förväntningar på alla? Och vad innebär det i förlängningen när det gäller alla människors lika värde om vi inte kan sätta samma krav på alla? Att lagarna inte är lika för alla?

Efter SD mycket lyckade reklamkampanj har vi nu fått en hel del reaktioner. Folk grät ut över att man skulle ringa trygghetsnumret då man kände sig så ”otrygg” av SD dåligt stavade ”ursäkt”. Och sedan hade man en demonstration/upplopp i tunnelbanan där man passade på att misshandla en journalist (enligt egen uppgift jude-rom) samt även spotta på en rumän. Allt medan media och polis passivt iakttog det hela. vi har Youtube och Instagram som har en massa bilder där man ser hur folk river sönder och uppträder hotfullt. Men polisen gör inget. Så hur kan jag ge dem förtroende för polisen? Vem ska de vända sig till om de känner sig otrygga när polisen är räddare för Aftonbladets rubriker än att bry sig om deras primära uppgift att skydda människorna?

Så. Om mina barn ser detta (vilket de troligen gör..), vad lär de sig av detta? Hur visar detta respekt för lag och ordning? Respekt för andra människor? Respekt för egendomar?

Visst kan jag försöka lära mina barn folkvett. Men kan ni som så hånfullt skyller all världens ondska på dem (de är vita och män, huruvida de kommer bli hetero eller homo är än så länge skrivet i stjärnorna, och jag vet att deras enda chans till ”redemption” är om de visar sig vara homo, men det är mig veterligt inte ett aktivt val, så jag kan liksom inte riktigt se hur de kan påverka detta heller). Ni säger att de ska lära sig alla människors lika värde – men tycker er retorik är så långt från detta som det kan vara..

Zara Larsson hyllas för ”Manshat <3” – och ni vill att jag ska lära mina söner att inte hata? Ser ni inte problemet att promota vissa sorters hat som inte bara ok utan något man borde älska? Ärligt talat? Argumentet ”du är en vit man” räcker om en man har skrivit inlägg i någon fråga (och om man inte råkar vara vit man utan rasifierad och eller kvinna så är man ”husneger/blatte”, ”alibi”, ”könsförrädare” så inte heller då behöver man engagera sig med motargument).

En människa som hatar sig själv kan inte riktigt förväntas älska någon annan. Och att hela tiden förklara för pojkarna hur värdelösa de är kommer inte direkt stärka deras självbild och få dem trygga i sig själv. De är ansvariga för dem själva – inte någon annan. De kan inte ta ansvar för andra, och det är orimligt att de ska få ta skit för någon ”grupp” de inte valt utan fötts in i.

Ni pratar om att reklam gör er otrygga och sedan stormar ni tunnelbanan? Ser ni inte att det är en viss problematik i det? Förstår ni att era upplopp och våldsamheter är det som gör mig otrygg. Jag är rädd för människor som tar till våld. Jag är rädd att våldet ska drabba mig eller mina barn. Och ni verkar vilja få till mer våld. ”Rätt” våld glorifieras. Och det skrämmer mig att ni har sådan makt. Och det skrämmer mig att veta att samtidigt som jag försöker lära mina barn att våld aldrig är en lösning – så går politiker sida vid sida med de som använder våld. Så vad vill samhället och media? Varför skickar ni dessa signaler till de unga som är väldigt lättpåverkade? Jag är inte så rädd för mina barn, men det känns tungt att bli motarbetatad.

För övrigt – vill man förstå lite av logiken som vänstern har så rekommenderar jag definitivt denna artikel (ja, jag kör unvis.it, annars aldrig länka till Politism…) ”Vägra leva som du lär, det är en fälla

Av någon anledning tas inte Kapten Klänning eller den MP politikern som försökte var med och skrev en debattartikel om att få till Samtyckeslag och nu åkt dit för våldtäkt med som exempel på det hela – tycker annars de är bra exempel på folk som följde uppmaningen till punkt och pricka…