Det har varit några tumultartade dagar på twitter nu. Det är svårt att hänga med. Det började med att jag läste Julia Ceasars inlägg om hur hon (från sitt perspektiv) blev trakasserad av två olika journalister med fotografer i släp. Detta ledde till att journalisterna sedan mottog en massa hot. Bland annat i mobiltelefonen vars nummer hon lagt ut i bloggen vilket många kritiserade. Men visst, journalisten i fråga hade själv vid ett par tillfällen lagt ut sitt nummer. Tycker inte det faktum att någon själv väljer att lägga ut numret ger rätt att göra det själv så en sådan sak kommer jag aldrig stå bakom. Förvisso är telefonnumret med från citering av mail samt meddelande som Orrenius skrivit till henne och inte så att jag själv reflekterade över det när jag läste det.

Nästa steg är att en av de som hon ”hängt ut” i inlägget nu får en artikel i Expressen där hon inte bemöter argumenten utan klassificerar Julia Ceasar som foliehatt för att hon är konspiratorisk och (anar man) hypokondriker. Hon har drabbats av både ”amalgamförgiftning” samt ”elallergi”. Båda sjukdomar dubiösa hittepå förstår man. Själv är jag lite tudelad kring det hela. Helt klart är det något som händer i kroppen som faktiskt begränsar människor. Utbränd och SVBK (Sveda Värk Bränn Kärring) är andra ”hittepå” saker som vi idag har diagnoser på och därmed lite mer förklaringar.

Det står ganska klart att det inte alls handlat om att bemöta hennes argument utan det handlar om att rasera hennes trovärdighet. Mission accomplished – eller?

Anledningen till att denna granskning gjordes var att hon var en ”makthavare”. Detta förvånade nog en hel del människor som inte hört talas om varken henne eller Snapphanen innan. Personligen kan jag tycka det finns viktigare makthavare som tredje makten ska granska som inte riktigt granskats i Expressen. Förvisso så snodde man ju scoopet om Åsa Romsons båtfärg från Nyheter Idag en gång. Men berättelsen om Mehmet Kaplan, den osynlige bostadsministern som ansvarar för nya bostäder känns det väl kanske som man borde kunna få mer med, så jag inte bara läser om detta hos Rebecca Uvell (som också i vissa kretsar benämns ”hatblogg” så det är ju ett ganska vitt begrepp det). Men plötsligt har man i och med denna granskning gjort henne känd för människor som inte konsumerat alternativ media.

För de redan troende på medias opartiskhet och att man kommer med faktiska nyheter var granskningen självklart bra och rätt. En grupp människor som faktiskt blir färre och färre för att vara riktigt ärlig. Andra människor börjar läsa Julia Ceasar och kanske tycker att hon har poänger. Eller också förkastar de hennes världsbild, eller delar av den. Men hur många av de som inte köper världsbilden kommer hålla med om att hon är en makthavare? Jag tror att många kommer se granskningen som en hämndaktion. Man säger att problemet är att hon valde anonymiteten och att detta hindrade debatten att bli fri. Och människor kommer minnas att Marcus Birro fick sparken för att han lunchade med SD politiker. Man kommer att minnas att Marika Formgren valde att omskola sig då hon inte ställde upp på att bli begränsad. Man kommer se att Gunnar Sandelin inte längre får uppdrag. Det är nog många som förstår valet att debattera anonymt.

Mitt perspektiv på det hela är som en människa, en del av folket, reflekterande utifrån det jag ser och läser och upplever. Det handlar inte om lag och rätt för mig. Det finns människor som gärna diskuterar lagen och vad den ger för skyldigheter. Man pratar om att lagstifta hit och dit. Problemet för mig är väl att det inte känns som lagar tolkas som jag personligen uppfattas att de skulle tolkas när jurister ska börja tolka det hela. Det kan illustreras med följande diskussion jag hade med min son.

– Mamma, kan man köra bil utan körkort.

– Man får inte köra bil utan körkort, men självklart kan man göra det. Man övningskör ju först då med någon annan med den personens körkorts som ansvarig innan man fått körkort. Och sedan när man fått det kan man förlora det av olika anledningar, och då får man inte köra.

– Men om man gör det ändå, vad händer då?

– Tja, man kan få böter eller fängelse beroende på vad.

– Men om man inte kan betala böterna då? Om man inte har pengar? Och när man kommer ut från fängelset? Vad händer då om man kör utan körkort?

Och ungefär där hade jag inte längre svar. För saken är att du kan köra. För inte så länge sedan läste jag om en person som kört rattfull 48 ggr. Han körde på en kvinna med barnvagn. Han hade inget körkort, han hade inget riktigt boende utan bodde i en husvagn (som sedermera brann upp med honom inne, vilket jag faktiskt oroade mig för var mordbrand ett tag, men så var icke fallet). Men lagen stoppade inte honom. Han hade inga pengar att betala böter. De maximalt 6 månaderna i finkan var väl mer bara semester för honom med gratis mat. Hur han hade råd med bensin vet jag inte, men tydligen fungerade det. Jag vet inte hur hans liv var, men helt klart så levde han utanför lagarna. Hans liv hade redan raserats så enormt mycket så det inte längre spelade någon roll. På något sätt hade han redan vunnit över samhället. Och är du där – då spelar egentligen inte lagarna någon roll längre. Du är nåbar. Så att följa lagen så länge du har något att förlora är viktigt, men när du redan förlorat allt – vad är då incitamentet att följa lagen?

Så nu efter detta så pratar man återigen om rättigheter och skyldigheter. Man pratar om att ”missbruka yttrandefrihet” vilket tycks vara ett värre brott än mord och våldtäkt då man i många fall är tveksam att outa personer som begått dessa brott, och fällts för dem, men inget problem att namnge och göra narr av en anonym krönikör på en obskyr blogg. Visst, media har inget problem att namnge misstänkta väldigt tidigt, trots att de inte fällts. Det lärde vi oss med Assange. Det är också ok att namnge en SD politiker som varit rasistisk och otrevlig – men om det är en MP politiker som är feminist och lobbar för samtyckeslag som begår våldtäkt så blir det ingen namedropping . Tydligen bygger urvalet på allmänintresset. Och allmänheten ska inte ha något intresse att veta att det finns ägg bland alla politiska färger, bara om det gäller SD.

Det jag, som en del av allmänheten, ser är att man är väldigt rädd för att ”hatisk propaganda” som kommer från att någon publicerar problematiskt material i ”lyxförpackning” kommer att leda till hatbrott. Att folk läser detta material, tolkar det som en uppmaning att köra etnisk rensning av alla med avvikande färg eller stapplande svenska och därmed kommer ta en turné av mord. Likt en gång Lasermannen och Mangs. Jag är lite förvirrad huruvida man inte ser det som något problem om detta istället skulle riktas mot de människor som i tid och otid målas ut som de onda i form av SD politiker eller om man är helt blind för att det lika gärna skulle kunna ske.

Risken för normala människor att göra detta tror dock inte är så stor. Självklart finns det onormala och sjuka människor i samhället, men jag har svårt att se hur vi ska kunna sätta lagar som ska skydda oss mot dem? Det finns redan väldigt många våldsdåd som begåtts av sjuka människor som inte triggats av propaganda, så det kanske vore en bra idé att istället fokusera på den psykvård man raserat istället för att försöka få bort alla triggers.

Men är hatbrott det enda problemen som kan följa i en uthängning? Nja.

Söker jag på google på namnet Mattias Phillipsson får jag 1 svar från Expressen från artikeln när de granskar SD politiker:

Kandiderar för SD i Båstad
När Expressen träffar Philipson berättar han att han varit medlem i Sverigedemokraterna i fyra år. Han hade då sedan 2002 varit medlem i Nationaldemokraterna – något som han fortsatte med parallellt med SD-medlemskapet i ett par år.
Det var ingen som tyckte att det var konstigt att du var dubbelansluten till både SD och ND?
– Nej, det var ingen som ifrågasatte. Jag vet inte om det är någon som vet det heller, men ni har ju fått reda på det, säger Philipson.
Han skriver inte under på SD-ledningens beskrivning av ND som ”kryptonazistiska”.
– Jag vet inte vad det ska vara bra för? Vissa kan väl kalla det att kasta sten i glashus.
Philipson tycker också att SD kan tuffa till sig.
– De har blivit lite för politiskt korrekta i vissa sammanhang, säger Philipson om SD och tillägger:

– I invandringspolitiken behöver de inte rätta sig i ledet mer.

Alla andra träffar jag får på mannen är de där medierna som ogillas av gammelmedia. Där får man veta att han efter detta och problemen han till följd av att uppgifterna kommit ut fått, tagit livet av sig. Detta tas inte upp i Expressen. Vad jag kan se har man inte tagit ansvar på något sätt för vad deras gärning ledde till för honom. Ska man se det som egen förskyllan? Att det var eget val? Tja, det finns fler fall.

En kvinna på Röda Korset blev inspelad när hon pratade med en invandrare. Vad som hände efter detta är känt. Hon hängdes ut som värsta rasisten. RK tog avstånd från denna 70-åriga kvinna och hon kastades till vargarna. Läs gärna om det här.

Hon är idag död. Troligen för egen hand. Återigen en äldre kvinna, pensionär som krossats med media.

Jag vet även en människa som fångats upp för många år sedan i Aftonbladet där hon hängts ut som en hemsk människa. Förvisso inte med namn, men alla i den lilla bygden visste vem det var. Visst, hon hade begått ett misstag som jag tyckte var korkat, men ingenting olagligt. Men hon blev väldigt skygg efter detta. Den lilla människan som mött den stora massan. Tack och lov var detta innan Internet, så skadan blev inte lika stor som den skulle blivit i dag.

Ingenstans har jag sett någon ånger eller upprättelse för de två offer som faktiskt är döda idag för media. Så på vilket sätt tar man ansvar för sina ord?

Därför svarade jag lite hånfullt på denna tweet.

tweet

https://twitter.com/trollanstankar/status/639053009683656704

Nej, jag kan inte svara på vad man kan göra bättre för att få ordning på risken för uthängning.Och ja, det är ett problem om folk hängs ut på alla olika forum (nej, jag tycker inte om att straffa människor som har sonat sitt brott, men jag vill heller inte bo granne med en pedofil, och kan heller inte tycka om att andra gör det heller, men jag tycker inte om tjänster där man lägger ut namn och bild, jag är inte alltid konsekvent och lider även jag av dubbelmoral som jag även är medveten om).

Ja, man kanske ser att tidningar döms lite då och då och jag kan få ut domar om detta för att se att systemet fungerar. Men vad innebär det konkret? Jag måste själv läsa igenom alla domar och vara aktiv för att få ut informationen. Och nej, då är det inte ett riktigt straff ur min synvinkel.

För mig, återigen som en del av allmänheten och inte juridisk kunnig, så ser jag att vi har lagar för myndigheter som för mig känns lite som PON och så. Om en kommun, sjukhus eller sådant missköter sig så får de allvarlig kritik. Detta skriver de att de tar på enormt stort allvar och ”ska se över rutinerna”. Men sen visar det sig att sjukhuset eller kommunen har fått samma typ av kritik tidigare. Ibland ett flertal gånger.

Detta leder för mig att det inte känns som den där ”allvarliga kritiken” är lika allvarlig som den skulle vara för mig personligen om jag gjort något fel. Man kan jämföra med ARN där ett företag som fått fel av en konsument och inte följer rekommendationerna sedan hamnar på svarta listan och så småningom går i konkurs.

Men kritik mot tidningar samt myndigheter tycks inte riktigt vara lika allvarlig så de kan fortsätta följa sina felaktiga rutiner och allvarligt säga att de just i detta fall ”råkat ha brustit” och sen är det inte mer med detta.

Det nya problemet man nu har börjat få i media är ”allmänheten” som ogillar vad som sker finns det idag mer alternativ. När media är selektiv, för vårt eget bästa (naturligtvis), tröttnar folk och börjar själv ta reda på ”sanningen” eller alternativa sanningar. Den tid man tidigare lade på gammelmedia spenderas nu på andra källor. Detta leder till ett faktiskt problem. Det slår mot ekonomin.

Idag kan man kan läsa nyheter i media från andra länder (t ex tog det väldigt lång tid innan man i svensk media tog in det här med terroristen på franska tåget som stoppades i sista stund). Och förutom internationell media plötsligt knoppar det upp en massa alternativa diskussioner. Jag har bara sporadiskt tidigare läst på Flashback. Jag har aldrig skrivit där. Men idag går jag dit litegrann då och då.

Det jag slås av är de olika typerna som skriver där. Vi har de här totala rasisterna som jag faktiskt inte riktigt förstått verkligen fanns. Jag har nämligen aldrig träffat på människor som säger sådana här saker IRL. De här som frossar i mord om det är begånget av en svart person. Som gärna lägger skulden på en kvinna som varit dum nog att välja en svart, och som dessutom skriver nedsättande om barn från sådana förhållanden. Jag förstår att folk precis som mig mår illa efter att läsa dessa inlägg. Att vara svart och läsa detta kan jag inte föreställa mig.

MEN jag ser också hur många som ger svar på tal till idioterna. Jag ser att man modererar. Jag ser hur folk är källkritiska. Diskussionen om morden på IKEA var väldigt intressant. Tidigt hade man ett ”vittne” som berättade om vad som hänt. Det visade sig sedan att detta var någon som bara hittade på då ingenting av detta stämde. Men folk ifrågasatte ganska snart. Vissa ville ha det till att det var muslimer, men andra pekade på att det var ett typiskt kristet namn på den anhållne (den som sedermera släpptes).

Läser man Aftonbladet, Expressen m fl så får man ofta en historia med en vinkling. Läser man Flashback så får du flera olika historier med olika vinklingar. Du får även hjälp med källkritik från reportage gjord av ”vanlig media”. T ex kanske man ”glömmer” att nämna en persons bakgrund. Eller som i SR när man råkar ha en fattig kompis som intervjuas, men den fattiga kompisen bor i bostadsrätt och faktiskt också jobbat på SR. Saker som kanske inte tas upp i media. Så man hävdar att människor ska vara källkritiska och många är det idag. Och det blir ett problem när man i Sverige tycks se medias roll mer som utbildare av folket i värdegrund, snarare än att granska makten. Nu får man skörda det man sått. Människor misstror media. Färre och färre svenskar vill gynna dem ekonomiskt varken med klick eller prenumeration. Under en väldigt lång tid har man från både politiker och medias håll stängt dörren för att inte störas av den obildade massan. Pöbeln därute som inte simmar omkring i ankdammen på söder.

Vad ska man göra?

Länkar:

Genusdebatten

Toklandet 1, 2

Anybody’s 1, 2

Bubbavel

Fnordspotting 1, 2, 3

Nyheter idag 1, 2

Marika Formgren 1, 2

Henrik Alexandersson

Uppdaterat 13:00

Genusdebatten om likheter med #GamerGate och medias taktid

Sanna Rayman på Dagens Samhälle

2014 skrev Cornucopia om begreppet Makthavare och makt. Läsvärt idag.