”Ett av de värsta dåden i Sveriges historia”
En av poliserna säger detta på presskonferensen och det fick mig att tänka till lite. Är det så? Har man rätt i att det är den nya tidens Sverige och att vi tidigare var förskonade från hemska brott?

De första brott jag kommer ihåg var Åmselemorden. Det var sommarlov jag var 14 år, och jag vet inte hur många tidningar jag läste för att på något sätt försöka förstå hur det kunnat hända. Jag fick aldrig något svar. Förutom en känsla att det finns ondska.

1994 var ett år som bjöd på två tragedier i form av Mattias Flink och Stureplansmorden. Hur ofta jag än passerat och hör om stureplansprofiler så kommer jag alltid sammanknippa Stureplan med död. Men även med hjätemod och mänsligheten på sitt bästa. Jag minns alla de kända människor som passerade runtomkring och hjälpte de skadade, och deras ointresse att prata med media som hängde runt. Svullo och Victorias fd Daniel var några som jag fick mycket respekt för efter detta.

Diskoteksbranden i Göteborg 1998. Det finns inte ord att uttrycka känslorna kring detta. Så många unga människor som dog den kvällen. Och vilken död. Den paniken och rädslan man måste ha känt. Det är ofattbart. Det fanns också rädslan att detta var det som skulle dela samhället. Liksom många andra trodde jag först att det handlade om nynazister som låg bakom det hela.

1999 så upptäckte jag att det i Sverige fanns en plats med det vackra namnet Malexander. Tyvärr kommer detta namn alltid associerats med död för mig. Chocken över att man i Sverige (Sverige!?) kunde så kallblodigt avrätta poliser som är de som skyddar oss var så ofattbart för mig. Idag väljer SR profiler att skämta om detta. Man kan använda uttryck som ACAB (All Cops Are Bastards) utan att någon blinkar. Och vi har ett samhälle där polisbil har attackerats med handgranat. Det går fort.

Självklart minns jag också Olof Palmes mord. Det ofattbara att något sådant kunde hända i Sverige. Och så igen med Anna Lindhs död. Sen har man läst om vissa brott som fastnat mer – som galningen som dödade barnet och kvinnan i Linköping 2004.

1995 dödades John Hron brutalt. Det mordet minns jag inte att jag följde då, utan det har jag läst in mig på och chockats av eferåt. Vid det laget hade jag flyttat hemifrån och läste inte tidningar eller såg på nyheter i någon större mängd, och Internet hade liksom inte slagit då, så det blev i efterhand jag läst om detta och chockats av den grymhet – och rörts av hans hjältemot.

Jag tänkte för mig själv att det värsta med detta dåd i Trollhättan var att det handlade om en skola. Att det varit fredad son innan. Trots att det hänt i USA och Finland så har det inte hänt i SVerige innan. Men på twitter blev jag uppmärksammad på att vi redan 2001 hade två fall av mord på skolor. Det ena var i Bromma och var en lokal uppgörelse som handlade om stöld av valiumtabletter.
Den andra var i Sundsvall. Jag kan inte riktigt förklara varför jag själv inte märkte av dem på samma sätt. Kanske för att det var så långt ifrån mig. Dessutom bytte jag jobb det året och var väldigt fokuserade i detta. Det brott som jag minns knivskarpt från 2001 hände inte i Sverige.

Skillnaden mot gårdagen tycks vara att man inte har någon specifik som ska dödas, utan det handlade om att göra så mycket skada man kunde, i en imitation av skolmassaker i andra länder samt Breiviks val. Jag är glad att det är lite svårare att få tag i vapen i Sverige än i USA. Risken är i annat fall att vi haft ännu fler människor att sörja. Terror säger en del att det handlar om. Den här rädslan att det kunde ha varit vem som helst. Det kunde vara mina barn som låg där. Eller nej. Det handlade om hatbrott där personen ville döda invandrare. Det handlar om en högerextremist sägs det. Måhända. Men jag kan inte låta bli att tänka på att det samma dag som detta skedde så läste jag i tidningen att motivet att döda just de som dödades på IKEA var ”Att de såg svenska ut”.

Man kan inte göra politik av brott. Vi kan sörja de döda. Vi kan förskräckas av det som hänt. Vi kan fundera på hur vi kan lära oss av de som hänt genom att förhindra att det inte händer igen. Vi kan också inse att det kommer hända saker, och vi kommer aldring kunna försvara oss från detta helt. Människor är människor på gott och ont. Människor kan vara onda. Människor kan välja att göra onda saker även om de i andra fall kan vara trevliga och rara. Men människor kan även resa sig och göra hjältemodiga saker. En 20 årig elevassistent förlorade sitt liv igår. Han rusade mot faran för att rädda andra. Även detta ligger i den mänskliga naturen. Liksom valet att göra ont – så finns valet att göra gott.