Det var ett tag sedan nu men jag läste en krönika/”debattartikel” som fick mig att fundera på saker och ting det var i kvalitetstidningen Metro (unvis.it), så nivån var väl därefter. Det var återigen en arg kvinna som utifrån sina upplevelser på krogen pekar på strukturella problem. I det här fallet handlade det om rasism.

Det fanns en del saker som fångade mitt intresse och skapade funderingar.

Krogen en kväll i januari. När jag är på väg mot min sittplats stoppas jag av en vit man som frågar mig om min härkomst. Redan här blir jag irriterad, eftersom han är okänd för mig och jag undrar varför mitt ursprung är viktigt för honom. Redan här har han markerat att jag inte är svensk. Redan här har han bekräftat det utanförskap som jag har tvingats växa upp med. Han har rivit upp såren.

Jag vet inte hur denne man formulerade sin fråga. Min gissning är att det formulerades som ”var kommer du ifrån”. Jag har själv fått den frågan ibland. Inte på grund av mitt yttre. Det kan vara raggningsreplik. Det kan vara en nyfiken reaktion på min dialekt (som är en salig blandning för att vara ärlig). Det har också hänt att folk gissat att jag har ursprung ifrån Österrike eller t o m Irland (vilket sammanföll med min tid som rödtott med gröna linser vilket kan ha påverkat). Vad svarar jag på en sådan fråga då? Tja det beror helt på var jag befinner mig för tillfället. Jag ser inte att jag skulle säga ”Sverige” på frågan när jag befinner mig i Sverige. Jag skulle nämligen ta det som självklart och mer säga antingen min nuvarande bostadsort, eller också mitt uppväxtlandskap. Eller också, om det är en totalt ointressant människa jag inte vill konversera med skulle jag antingen ignorera frågan eller ljuga.

Är jag utomlands så skulle jag säga Sverige. Beroende på hur troligt det är att folk känner till området så kan jag definiera det mer. Jag är svensk. Uppväxt i Hälsingland och nu boende i Uppland. Mamma var uppväxt i Ångermanland och Jämtland och pappa i Bohuslän. Alla dessa rötter finns i mig (eller ja, inte Jämtland, där kanske jag bara har spår från mammas dialekt från tidig ålder som påverkat mig). Ibland kan det diskuteras mycket om personer är ”svenskar” eller inte. Jag ser det lättare att bli ”svensk” än att bli del i det mindre samhället. Jag kände mig aldrig riktigt som jag passade in och accepterades där jag växte upp. Jag kände mig mer hemma i Bohuslän där vi var på somrarna än jag var i min egen hembygd där jag aldrig kände att jag hade rötter. Idag då jag har lämnat orten sedan länge kan jag dock känna nostalgi vid tanke på min hembygd. Jag har inga problem att besöka där, och tänka tillbaka på min barndom. Oavsett vad jag tyckte om det då så är det i dag rötter jag är stolt över. Även om jag aldrig skulle vilja flytta tillbaks dit🙂

Om jag förstår författaren rätt så är hon från Skåne, men trots detta väljer hon Sverige istället för att säga Skåne, eller, om detta kanske sker i Skåne, ett litet mer avgränsande område som skulle vara naturligt för de som bor där.

Blir än mer fascinerad när jag läser hennes fortsättning.

Kvällen fortsätter och jag får hans hånflin slängt mot mig upprepande gånger. Inte ens när jag ber honom hålla sig undan mig får jag vara ifred. Jag gissar att han irriterade fler personer än mig, eftersom han senare blev utslängd.

Men väl utanför repet som avgränsar oss fortsätter han trakassera mig. Upprepande gånger används det ord som du vita man eller kvinna aldrig ska använda. Han använder även andra ord, allt för att testa vilket som provocerar mig mest. Och det funkar.

Räck upp en hand alla som när de är ute väljer att stå kvar och lyssna på en (full?) idiot som vräker ur sig saker för att provocera. En människa som redan visat sig otrevlig behöver inte få fler chanser att sabba min kväll. Jag gissar att det finns mer saker att göra än att stå ute vid repet. Förvisso kanske man har behov att gå på rökpaus eller för att få frisk luft (något som ofta saboteras av de som behöver rökpaus för övrigt) men kanske finns det bättre tillfälle att ta den pausen än att gå ut för att ge honom chansen att förolämpa mer.

Men visst anar jag att det finns en anledning till detta. Kanske för att rättfärdiga att hon till slut får nog och slår till honom. Inte ett val jag skulle gjort, men vi är alla olika. Vi har trots allt alla olika knappar. Så.

Varför förstår du inte att jag egentligen är precis som du? Jag skrattar som du, jag går som du och jag ber som du. Jag drömmer som du, jag känner som du och jag gråter som du. Nästa gång kommer jag inte att slåss. Jag vill att du förstår innebörden av de ärr du skapar ändå – för även om de inte alltid är synliga så är de permanenta.

Nej. Du är inte ”precis som jag”. Du skrattar som jag, men kanske åt olika saker. Du sätter ena foten framför den andra när du går, precis som jag, men du kanske är snabbare eller långsammare. Våra drömmar kan skiljas åt både nattdrömmar och drömmar om framtiden – och mardrömmarna. Men skillnaden har inte att göra med färgen på vår hud. Vi bär alla på historier och erfarenheter. Vi kan alla ha ärr som inte är synliga för blotta ögat men som påverkar oss.

Hon riktar sig så mycket till ”du vita man och kvinna” som om vi är en homogen massa. En del pratar om detta som ”omvänd rasism”. Men det är inte något omvänt med det. Det handlar om att definiera människor utifrån deras hudfärg och det är ren och skär rasism. Sätta upp lagar för personer utifrån deras hudfärg ”Upprepande gånger används det ord som du vita man eller kvinna aldrig ska använda.

Men att använda hudpigment som riktpelare är svårt. Vem är svart eller färgad och vem är vit? Var går gränsen? Vita ej tillåtna hävdade Sissela Blanco och hennes gäng på ett seminarium för ett tag sedan. Men vem skulle då portas av hon och dessa herrar?

brundoktor2ranelidsisselablanco

Och vi ”fläckiga” (som barn kallat mig ibland..) hur räknas vi?

fräknig-skönhet-25846714

Försökte också hitta på exempel på personer som var ”svarta” av födseln men kanske inte skulle tagits för det och hittade en länk som förvånade mig. Wentworth Millers pappa var tydligen svart vilket jag inte hade gissat. Det fanns även fler överraskningar där. Vilket gör det än svårare för de människor som vill kategorisera människor utifrån ursprung (gäller både rasister och antirasister).

Det finns folk som kommer ropa n*g*r till svata. Hora till kvinnor. Fetto till kraftiga (eller normalviktiga för den delen), äckliga anorexia-fall till smala, och en massa andra saker. För mig säger det mer om dessa personer än det gör om de som utsätts för de nedsättande uttrycken. Det gäller även de som nedsättande pratar om ”vita män” som jordens avskum för övrigt.