Min äldste son går i femman på Engelska skolan. Något som skiljer denna skola från hans gamla skola är det här med läxor. Det är mycket läxor. Främst i matte. Detta är inte något större problem för honom då han har lätt för matte. De problem han har med det är väl att han försöker göra klar läxan så fort som möjligt och det leder då till slarvfel.
Jag har själv aldrig varit särdeles snabb i huvudräkning, men klarar av att förstå matten och kan förklara de gånger han inte förstår uppgiften. Förvisso pratar vi fortfarande femman så jag vet inte hur det ser ut framöver, men som sagt känns som jag kan hjälpa till. Sonen har en extremt naturvetenskaplig profil och har även lätt med NO ämnen (det låter väldigt mycket bättre med Science för övrigt) han lyckades t ex på ett fysikprov han missat pga skada få 0,5 p fel. Detta utan att plugga något till provet första gången, och än mindre till en månad senare när han skrev provet. Det handlade om genomgång han tyckte var intressant.

Problemet han har, som jag misstänker kommer öka med tiden, är de humanistiska ämnena som svenska och SO. Dessa ämnen hade jag aldrig problem med, utan de var rätt självklara för mig. Lite som matte är för honom så var svenska för mig. Jag läste snabbast i klassen och jag levde mig in i böckerna så de uppgifter och frågor han får på böckerna hade varit hur enkla som helst för mig, men helt klart är våra läsupplevelser olika. Liksom mig älskar han böcker och läser numer gärna. Men han kan lägga ifrån sig boken och fortsätta några veckor senare ibland, trots att han gillar boken. Frågor om vad han tycker om huvudpersonen, om han skulle vilja vara vän med denne blir väldigt förvirrande. Min gissning är att det kommer bli svårare med svenskan . Redan nu är det svårt för mig att hjälpa honom. Mina försök att få igång hans tankar och locka med frågor leder till enorm frustration från min sida och en ökad antipati från hans sida. 

Något jag har funderat över för detta i framtiden är det här med hjälp med läxläsning och har nu hittat något jag tycker verkar intressant med Allakando.

Det jag gillar är att de som hjälper till ofta är studenter. Nu verkar fokus ligga på matte vilket vad jag förstår ofta är problemet idag, men förhoppningsvis kan det även vara svenska och samhälle. Jag tror att ett problem för mig i hjälpandet (bortsett från att jag är jobbig mamma) är att våra referensramar är så vitt skilda. Jag har en gång varit barn i skolan men mitt perspektiv idag är så annorlunda. Jag är dessutom tjej och trots att jag på många sätt kanske var pojkaktig så tror jag i mitt läsande att jag hade ett specifikt könsperspektiv tidigt. Min första stora kärlek var Peter Pan vilket jag hittade tidigt. Jag var hans själsfrände Petra som påminde en hel del om Tingeling men lite större då. Fast ibland var jag Tigerlilja med då hon var så cool.
Jag uppfattar inte att sonen ser potentiella partner i sina böcker. Snarare blir han irriterad när det kommer tydliga relationer som stör handlingen. 
På frågor som ”förklara utförligt” kan jag lätt få ihop A4 ark. Sonen får ihop två rader. Med väldigt stora bokstäver. 
Jag gissar att någon annan lättare kan nå honom och kanske skapa det intresse som han saknar. Jag vet inte hur läraren är, men jag uppfattar att sonen tycker att h*n är bra men han ogillar ämnet i sig. Vilket han alltid gjort (chocken när han insåg att han fortfarande måste läsa svenska på engelska skolan!) 
Vi får se…känns som det är lite tidigt ännu kanske, men om han fortsätter på det här sättet måste jag väl försöka hitta något sätt att hjälpa honom på högstadiet.