Min äldste son går i femman på Engelska skolan. Något som skiljer denna skola från hans gamla skola är det här med läxor. Det är mycket läxor. Främst i matte. Detta är inte något större problem för honom då han har lätt för matte. De problem han har med det är väl att han försöker göra klar läxan så fort som möjligt och det leder då till slarvfel.
Jag har själv aldrig varit särdeles snabb i huvudräkning, men klarar av att förstå matten och kan förklara de gånger han inte förstår uppgiften. Förvisso pratar vi fortfarande femman så jag vet inte hur det ser ut framöver, men som sagt känns som jag kan hjälpa till. Sonen har en extremt naturvetenskaplig profil och har även lätt med NO ämnen (det låter väldigt mycket bättre med Science för övrigt) han lyckades t ex på ett fysikprov han missat pga skada få 0,5 p fel. Detta utan att plugga något till provet första gången, och än mindre till en månad senare när han skrev provet. Det handlade om genomgång han tyckte var intressant.
Problemet han har, som jag misstänker kommer öka med tiden, är de humanistiska ämnena som svenska och SO. Dessa ämnen hade jag aldrig problem med, utan de var rätt självklara för mig. Lite som matte är för honom så var svenska för mig. Jag läste snabbast i klassen och jag levde mig in i böckerna så de uppgifter och frågor han får på böckerna hade varit hur enkla som helst för mig, men helt klart är våra läsupplevelser olika. Liksom mig älskar han böcker och läser numer gärna. Men han kan lägga ifrån sig boken och fortsätta några veckor senare ibland, trots att han gillar boken. Frågor om vad han tycker om huvudpersonen, om han skulle vilja vara vän med denne blir väldigt förvirrande. Min gissning är att det kommer bli svårare med svenskan . Redan nu är det svårt för mig att hjälpa honom. Mina försök att få igång hans tankar och locka med frågor leder till enorm frustration från min sida och en ökad antipati från hans sida.
Något jag har funderat över för detta i framtiden är det här med hjälp med läxläsning och har nu hittat något jag tycker verkar intressant med Allakando.
Det jag gillar är att de som hjälper till ofta är studenter. Nu verkar fokus ligga på matte vilket vad jag förstår ofta är problemet idag, men förhoppningsvis kan det även vara svenska och samhälle. Jag tror att ett problem för mig i hjälpandet (bortsett från att jag är jobbig mamma) är att våra referensramar är så vitt skilda. Jag har en gång varit barn i skolan men mitt perspektiv idag är så annorlunda. Jag är dessutom tjej och trots att jag på många sätt kanske var pojkaktig så tror jag i mitt läsande att jag hade ett specifikt könsperspektiv tidigt. Min första stora kärlek var Peter Pan vilket jag hittade tidigt. Jag var hans själsfrände Petra som påminde en hel del om Tingeling men lite större då. Fast ibland var jag Tigerlilja med då hon var så cool.
Jag uppfattar inte att sonen ser potentiella partner i sina böcker. Snarare blir han irriterad när det kommer tydliga relationer som stör handlingen.
På frågor som ”förklara utförligt” kan jag lätt få ihop A4 ark. Sonen får ihop två rader. Med väldigt stora bokstäver.
Jag gissar att någon annan lättare kan nå honom och kanske skapa det intresse som han saknar. Jag vet inte hur läraren är, men jag uppfattar att sonen tycker att h*n är bra men han ogillar ämnet i sig. Vilket han alltid gjort (chocken när han insåg att han fortfarande måste läsa svenska på engelska skolan!)
Vi får se…känns som det är lite tidigt ännu kanske, men om han fortsätter på det här sättet måste jag väl försöka hitta något sätt att hjälpa honom på högstadiet.
Jag kommer från ett tvåspråkigt hem. Svensk mor och finsk far. Min mamma var väldigt noga med att det skulle enbart pratas svenska inom familjen. Att kunna behärska språket i tal och skrift. Läsförståelse, vilket verkar befinna sig i en allt brantare utförsbacke än tidigare. Kan man inget språk ordentligt blir man verbalt handikappad med allt vad det innebär. Att jag sen lärde mig engelska tidigt och lite tyska i vuxen ålder har hjälp mig i jobbet. Ju mer man lär sig om ett språk desto mer förstår man var ens brister är. Under min skoltid gjorde jag aldrig en enda läxa men det jag vill inte rekommendera till någon annan, trots att det gick bra. Lycka till med juniorerna, de har det viktigaste, en engagerad mamma. Det är bara att jobba på och var inte rädd för att ställa krav. Förr eller senare sitter det.
Jag är lite nyfiken på vad han läser för något.
Har för mig att vi diskuterade barnlitteratur i något tidigare inlägg så det finns väl ingen anledning att dra hela raddan igen med författare och serier som var inriktade på pojkar i min ungdom.
Men det var i ungefär den ålder där din son är nu som jag började läsa ”vuxen”-böcker. Tror den första ”vuxenboken” jag någonsin läste var Fruktan är mitt vapen av Alistair MacLean. Den gjorde, då, ett mycket starkt intryck på mig, och jag slukade sen MacLean i högt temp, både hans thrillers och krigsromaner (Kanonerna på Navarone och Örnnästet blev ju storfilmer på den tiden).
När jag kom upp i högstadiet började jag, i sjuan eller åttan, läsa Sven Hassel (brutala krigsskildringar, som jag knappast rekommenderar för någon i mellanstadiet, och lite halvt tveksamt för högstadiet) och science fiction.
Det finns mycket bra litteratur som passar en pojke från efterkrigstiden. En fördel med böcker från den tiden är att de sällan var tegelstenar som de är idag (en sidoeffekt av att datorn slog ut den mekaniska skrivmaskinen). Böckerna höll sig då som regel under 300 sidor, ofta under 200. Idag är det dubbla snarare regel än undantag.
Förutom den redan nämnda Alistair MacLean kan några thrillerförfattare från den tiden (som jag tänker mig kan intresserar en ung pojke) vara Desmond Bagley (två av mina favoriter där är Fienden och Klippfästningen), Jack Higgins (skriver ganska blandat thriller och krigsberättelser, en favorit Hämndens väg, och under sitt riktiga namn Harry Patterson den verklighetsbaserade Att fånga en kung som jag bland annat tog upp i mitt inlägg om Den ”gode” nazisten), Robert Ludlum (böckerna om Jason Borne är i mitt tycke mycket bättre än filmerna), Hammond Innes (liknande äventyrsstil som Desmond Bagley). Det finns många bra thrillerförfattare, men just de nämnda tror jag kan vara av intresse för en ganska ung kille om han är mogen för att lämna den rena ungdomslitteraturen.
Science fiction är ett väldigt brett fält där man kan hitta allt från de actionfyllda äventyrsböckerna om John Carters strapatser på Mars, eller Barsoom som planeten egentligen heter 🙂 till samhällskritik som 1984 (som faktiskt bör klassas som science fiction) och schizofrena hjärnvrängare som Philip K . Dick (Blade Runner, Total Recall och Minority Report är alla baserade på short stories av honom). Så tillgängligheten för unga varierar kraftigt, men några som rekommenderas är den redan nämnda bokserien om John Carter som skrevs av Edgar Rice Burroughs, mer känd för Tarzan. Huvuddelen av böckerna är skrivna mellan de två världskrigen. De ”tre stora”: Robert A. Heinlein, Isaac Asimov och Arthur C. Clarke har alla skrivit läsvänligt även för unga. Heinlein har skrivit en del som är direkt riktat till unga (Egen rymddräkt finnes, gränsar till vuxet Varning för okänd planet, Stjärndjuret) till vuxna men lättlästa (Dörren till sommaren, där en katt fastnar i hjärtat, Revolt mot jorden, Dubbelstjärna) till mer flummigt som knappast lär tilltala en pojke (Främling på egen planet och Number of the Beast). Filmen Starship Trooper baserar sig på en av Heinleins böcker.
Isaac Asimov har skrivit en del som är direkt riktat till unga (serie om Lucky Starr). Han är över lag en ”idé”-författare, inte utpräglad action eller äventyr, men relativt lättläst. Han har skrivit en hel del kortare berättelser som finns utgivna i novellsamlingar (Äventyr i Limbo, Landsflykt i helvetet, Främling i paradiset, Den senfödde, fråga mig inte varför alla titlarna hänvisar till ”efter döden”-platser, det speglar inte innehållet). Den ursprungliga stiftelsetrilogin (Stiftelsen, Stiftelsen och imperiet, Den segrande stiftelsen) är den ultimata ”storslagna rymdcivilisationer” (den baserar sig faktiskt på det romerska imperiets uppgång och fall) som gör hackmat av trams som Stjärnornas krig. Jag, robot är en underbar samling noveller som baserar sig på ”robotikens tre lagar” med finurliga logiska twister. De bör tilltala en pojke som gillar pussel och gåtor och inte nödvändigtvis behöver action. (Filmen ”I, Robot” med Will Smith är löst baserat på dessa noveller, men jag drar mig för att nämna det, för jag är övertygad om att Asimov skulle vända sig i sin grav om han såg den.)
Arthur C. Clarke är lite svårare, men jag har för mig att Natten faller på och Mot nya världar är ungdomsvänliga. Unga tar nog inte så där jättelätt till sig 2001 och uppföljarna till den (om du sett filmen 2001, fattar du vad jag menar) eller bokserien om Rama (möjligen den första Möte med Rama) eftersom de har ganska mycket metafysik i sig.
Det finns över lag mycket bra sf som är skriven före 70-talet som är relativt lättillgänglig. Jag ger gärna tips på mer.
Sen skall man inte glömma att det finns en massa bra serier, förutom de klassiska Tintin, Asterix och Lucky Luke så finns förutom alla superhjältar en hel del mognare och mer seriösa serier (inget ont om de redan nämnda) att växa in i för en läshungrig pojke. Det kan särskilt vara av intresse när det gäller att börja läsa på engelska.
Sonen har nu börjat läsa, men inte så mycket som jag själv gjorde i den åldern. Han är ganska insnöad på fantasy genren för att vara ärlig. Just nu läser han en serie som heter Broderband. Han försökte för ett par år sedan läsa Biggles, men vet inte i hur hög utsträckning det blev. Jag har faktiskt lite MacLean böcker så det vore en idé faktiskt att se om han gillade den. Det finns en serie som heter Alex Rider som han läst lite av, men osäker på hur mycket han gillade den egentligen. Det finns en massa nya dagboksliknande serier som är rätt lättlästa som han har läst en del av. Han läser nu både svenska och engelska böcker så det är en ganska stor blandning.
Lillebror som precis blivit 8 har visat större intresse för att läsa och försöker ta sig igenom lite olika böcker. Han sågade Pippi Långstrump kontra andra Astrid Lindgren böcker då han inte tyckte han fick några bilder i huvudet av att läsa den. Det tyckte jag var ganska bra uttryckt kritik.
Jag tror nog att jag kan försöka ge lite olika böcker för den äldre, men får skynda långsamt. Kan bli väldigt fel att ge honom böcker han inte är mogen för ännu.
Jag tappade bort själva utgångspunkten i min förra kommentar som låg bakom att jag faktiskt skrev den. Jag vickade som lärare på en högstadieskola vårterminen 2013 och sen var jag lite på en mellanstadieskola i slutet av året.
I bägge fallen gick jag in och kollade skolbiblioteken, och jag måste säga att jag blev deprimerad. Jag vet inte hur tjejer upplever skolbiblioteken, men jag är inte ett dugg förvånad över att man har svårt att få killar att läsa. Ur en killes synpunkt var det rena öken. De hade lika gärna skicka pojkarna till statistiska centralbyrån efter läsmaterial.
Det enda som verkade vara något så när intressant för en kille vore väl Harry Potter och vampyrer*. Men det är minst sagt ett smalt utbud. Särskilt som vampyrerna mest drar åt det romantiska Twilight-hållet och de mer vassa vampyrerna lyser med sin frånvaro. (Och Anne Rices vampyrberättelser lär vara i tyngsta laget för skolbarn.)
Och det är tragiskt, för som en hängiven bokmal tycker jag det är rent ut sagt tragiskt att gå in på ett skolbibliotek och uppleva den kvävande torra håglösheten, samtidigt som jag vet att det faktiskt finns hur mycket som helst att läsa. Bara inte där.
*Inget fel på Harry Potter, jag läste böckerna med god behållning. Det enda jag läst av Stephenie Meyer är Breaking Dawn och jag tyckte den var rätt bra. Men som ung kille hade jag nog tyckt att det var lite för lite för lite blodtörst och lite för mycket slafsa mule och tjejbaskelusker
Jo, jag har förstått att det har varit lite övervikt av ”chick-lit” även när det gäller ungdomsböcker. Jag tror inte att detta har varit något som påverkar honom. En man han hade som mentor förra året var väldigt förtjust i böcker och de diskuterade lite fram och tillbaka och han fick tips som sonen gillade. Eftersom han inte slukar böcker på samma sätt som sin mor så blir det väl om några år detta kan ställa till mer.
Något jag gillar för son nummer 2 som går i första klass är väl att det är många av killarna som gillar att läsa och de har tipsat varandra om böcker som han själv då har fastnat för (Ninja Timmy, Drakherren och BeastQquest är t ex serier han kommit med från skolan).
Personligen älskar jag då Twilight och jag skulle gärna velat få sönerna intresserade av att läsa Anne på Grönkulla, Kulla Gulla m fl som jag tillbringat mycket tid med att läsa när jag var liten men de har tid på sig 🙂
Jag minns biblioteket på mellanstadiet. En liten skola i ett samhälle med under 1000 invånare. Gissningsvis 150 elever. (Tänker mig 25 i varje årskull, ganska rimligt, många, som jag själv, kom ifrån omkringliggande samhällen.) Det var alltså ingen stor skola, men en typisk sådan, byggd någon gång i början eller mitten av 60-talet, man ser direkt att det är en skola. Så skolbiblioteket var allt annat än stort. Jag har för mig att vi fick gå dit en gång per vecka, på schemalagd tid, för att låna böcker.
Trots detta minns jag det som ett riktigt bibliotek. Man såg fram mot att få gå dit och låna. Och det fanns variation. Visst, alla killar stod i kö för Tintin (tänk, högtidsstunderna med Månen tur och retur I & II, Det hemliga vapnet, Den svarta ön, Plan 714 till Sydney). Det var väl i princip bar Tintinalbumen som fanns i serieform då. Asterix och Lucky Luke, som jag vill minnas drog igång den verkliga albumboomen började ges ut vid den här tiden, men jag tror inte de hann dyka upp i mellanstadiebiblioteket förrän det var dags för högstadiet.
Sen fanns det roliga böcker om flygplan, alltså ”facklitteratur”, och Alfred Hitchcocks rysare och Tre deckare, och så Biggles och Blyton och alla de där andra kända …
Fanken, det var ju rena paradiset. Dagens skolbibliotek påminner mer om Limbo i Dantes Inferno. Jag tror inte ens tjejerna kan gilla det innerst inne.
Älskade också biblioteket som liten. Det var väl där jag hittade Lucky Luke och Marsupilami. Men annars var det väl mycket böcker som sagt. Jag har ofta köpt de böcker jag gillade, men vet att Katitzi och Trollkarlen från Oz var böcker jag lånade gång på gång. Tycker skolbiblioteket för båda barnen verkar ok, och de hittar i alla fall böcker varje gång och ser framemot besöken där.