Lite då och då hamnar Bamse i rampljuset i Sverige då något knepigt har kommit fram. Jag skrev själv om bland annat Bamse för ungefär ett år sedan där jag tog upp lite tankar som jag fått när jag läst tidningarna i efterhand men även detaljer som jag reagerade på redan då det begav sig.

Min stora aha upplevelse var väl giftermålet med Brummelisa. Innan de gifte sig hade hon alltid en röd och vit prickig sommarklänning, och genast efteråt hade hon alltid stickad murrig grön tröja och skotskrutig kjol. Jag har inget minne av att Nina Kanin förändrades något när hon gifte sig med Lille-Skutt. Vet inte om man kan lägga in någon tolkning på detta.

Det som fick tankarna tillbaka till Bamse denna gång var Jennifer Wegerups krönika som beskrev hur Bamse hamnat vilse.

Dagens Bamse-kreatörer klarar dock inte den balansgången. Som i nummer tre. Termerna ”fattiga” och ”­rika” används konsekvent. De fattiga framställs som goda men helt utan egen makt över sitt öde. De rika är själviska, inskränkta och otrevliga, som damen i fina huset. Att de jobbar hårt och betalar mycket skatt till ­välfärden? Asch. Den som tjänar pengar är ond, som Krösus Sork.

När Vargen stjäl ett halsband från den rika damen tänker Bamse att det var ”godhjärtat” och ”hjärtat ­säger en sak, lagen en ­annan”.

Är detta då verkligen nytt?

Jag diskuterade denna ”nya” moral med en väninna som råskrattade åt mig. Denna storyline fanns redan tidigare som etsat sig fast i hennes minne (utifrån hennes minne, vet ej när denna kom ut, jag känner vagt igen det själv)

Det handlade då om Mickelinas pappa som brutit benet och de kunde därför inte köpa present till Mickelina när hon fyllde år. Mamman hade då rånat leksaksaffären för att lösa problemet. Just denna gång så vikarierade Bamse för poliskonstapeln och han upptäckte vem skurken var. Men då han naturligtvis var godhjärtad redan då lät han det hela bero och alla blev glada och lyckliga. Utom Vargen då som skvallrade för konstapeln som då inte hade något val än att sätta Bamse i fängelset. Men Bamse hade ju dunderhonung och kunde då bryta sig ut, vilket då innebar att han kunde gå fri. Slutet gott, allting gott.

Sensmoralen i det hela? Tja det får någon annan lista ut. Men lagen har aldrig varit något som Bamse behövt bry sig om. Är du tillräckligt stark så ingen kommer åt dig så är du orörbar.

Väninnan hade även en vän av brittisk härkomst som försökt läsa Bamse för sina barn men blev så upprörd över hur man kunde glorifiera doping på det viset. Just den vinkeln hade väl ingen av oss tänkt på, men ligger mycket i det.

Det har stormat fler gånger kring Bamse och jag hittar några debattartiklar på olika teman.

När hälsotidningen kom och man lyckas pricka in ”White trash” stereotypen perfekt. Andra stereotyper var när man skildrade indianer och lyckas med att ”avhumanisera” dem (skrattar gott åt användande av just det ordet i det här sammanhanget). Sen har vi många fler som reagerar på att Bamse har våldsmonopolet och att det är ok att han ibland tar till övervåld, det är ju för att han är god! Man undrar ibland om vissa vänsteraktivister och deras apologeter förläst sig på Bamse. Skulle kanske förklara deras moral.