Jag kommer ihåg när Hemnet var typ den största siten där många människor slösurfade för att hitta boenden och drömma sig bort. Jag vet inte om det fortfarande är vanligt, då den i min närhet som gjorde det dött och att flytta inte riktigt är något jag är så pigg på. Jag trivs bra där jag bor och istället för fantastiska boende så ser jag kostnader som är astronomiska och en massa exta arbete jag verkligen inte skulle vilja dra på mig.
Min egen last har då istället blivit drömma om resa. Även det kan bli rätt dyrt men det känns ändå som man kan få ihop trevliga resor till överkomlig kostnad. Det jag brukar slösurfa och planera och drömma om är väl framförallt min drömstad London. Det finns en site där man kan hitta hotell i London och jämföra priser och läsa om områden som jag gillar. Tidigare har jag väl skjutit London resorna på framtiden. Tills barnen blev tillräckligt stora så de kan vara med och förstå lite mer. Jag blev lite för frestad att se hur det gick nu i trettondagshelgen så vi passade på att åka då. Denna gång bodde vi alldeles vid Waterloo på Hampton by Hilton. Det låg väldigt bra till och skulle ha gett oss väldigt mycket vardagsmotion att ta oss till alla turistattraktioner i området (t ex London Eye som då inte var där när jag och min man besökte London sist, vilket säger lite om hur länge sedan det var…) tyvärr var väl inte regnigt London + plus gatstenar + kryckor (då pga spricka i benet på den äldste) en optimal kombination så det blev en massa taxiåkande i stället. Vi var mycket inomhus istället för de fria parkerna, men även om man slapp halkrisken då så fick sonen blåsor i handen och träningsvärk i överkroppen.
Denna gång skippade vi Madame Tussaud även om det var något barnen rekommenderats av klasskompisar inför resan. Kändes inte riktigt som det hade gett så mycket eftersom vi såg en hel del reklamskyltar med bilder på vaxdockor och den enda som den äldre kände igen var Barack Obama. Vid London Eye fanns statyer av Angelina Jolie och Brad Pitt som barnen poserade vid. Ingen av dem kände igen varken namnen eller utseendet på dem. Nu har de väl sett Maleficent så då blev det väl lite ”aha” men kändes definitivt inte värt det denna gång. Det får kanske bli senare besök.
En upplevelse som blev lite av en besvikelse var väl ”Duck tours” som åkte genom staden först som buss, och sedan åkte bussen ner i vattnet och körde genom Themsen. Besvikelsen från min sida var definitivt inte touren, utan yttre omständigheter som hällregn. Det var dåligt väder lite då och då, men just detta tillfälle var det mycket regnande, och det hade redan börjat innan så man var lite kall. Fönstren var genomskinlig plast som spändes för vilket var ungefär så smutsigt som sådant kan bli så det var svårt att få fina bilder. När vi väl kom ner i Themsen sen fick den yngre sonen lite sjösjuka och längtade bara efter att det skulle vara över. Det var också en bra guide som pratade mycket och förklarade en hel del. Den äldre hängde med utan problem, men det var svårt för den yngre där så han var inte så nöjd efteråt. Om jag skulle göra om detta så skulle jag nog inte boka resan i förväg utan se hur vädret ser ut och köra lite mer spontant. Musikalbesök var naturligtvis ett krav för mig. Denna gång blev det Lion King som var riktigt bra. Efter besöket konstaterade den yngre att folk tydligen alltid dog i musikaler. Hans erfarenhet sedan tidigare var West Side Story så han hade väl en poäng. Får se om det blir Phantom of the Opera sedan för att fortsätta trenden 🙂
Det blir nog inte någon mer tur i år skulle jag tänka mig. Men jag fortsätter slösurfa för att kanske få till en snabbvisit nästa år kanske.
Trollan's Tankar om stort och smått 
… och Jesus Christ Superstar, där inte bara dör de, de blir korsfästa och hänger sig (Judas Iskariot)
Sist jag var i London var nyårsafton 83/84. Gud vad jag längtar dit. Ett par gånger tidigare åkte jag och några polare på sista minuten köp av restresor. Fick plats på St James Hotel 2 gånger, relativt lyxigt hotell, som ligger strax bakom Buckingham Palace, så bara att gå nerför The Mall till Trafalgar …
Jag har aldrig varit på Madame Tussauds, men däremot besökte jag The London Dungeons, och det finns uppenbarligen eftersom de har en webbplats (What is The London Dungeon?), men jag misstänker att det har utvecklats en hel del sedan dess eftersom de har ”live actors” och ”2 awesome underground rides”. När jag var där var det mer som jag föreställer mig skräckavdelningen på Madame Tussauds kan vara, fast hela museet hade den inriktningen och skildrade Londons mörka och våldsamma historia.
Lite extra roligt (och jag kanske har skrivit det här tidigare) var att det (tror jag) faktiskt var inrymt i gamla fängelsehålor, det låg i alla fall i närheten av och till del (tror jag återigen) under Themsen, så de kalla stenväggarna dröp av fukt och grönt slem. Samtidigt gick en tunnelbana i närheten, så när man gick där och hörde avlägsna skrik från något tortyrscenario så började det plötsligt mullra och vibrera i marken när ett tunnelbanetåg drog förbi, vilket då istället för att förstöra stämningen bara bidrog och gav en extra magisk dimension till det hela. Jag skulle själv gärna återbesöka stället.
Jo, Jesus Christ Superstar har jag ju hemma en version jag tycker är fantastiskt bra, och jag har väl funderar på att visa den. Men kommer ihåg när jag inte kom förbi introt med den äldre sonen innan han kom i tårar pga vandalism de visade. Men ska försöka ta den någon gång för barnen med då jag verkligen gillar musiken där.
Vi var också på London Dungeon när det var på samma ställe som du beskriver (flyttades 2013 och nu ligger det vid London Eye). Tyckte om det, men det var under värmebölja där lukt av någon rök hamnade i kläderna och det förstärktes hela tiden. Det var typ samma lukt som i skräckkabinetten på Madame Tussaud. Barnen tittade länge på skyltarna för London Dungeon men den yngre förklarade bestämt att han nog inte skulle vilja gå dit. Så mycket som han förklarade att han inte ville gå dit måste folk trott att det faktiskt funnits ett alternativ att göra det, men jag tror nog den rekommenderade åldern av 12 är bra alternativ i hans fall.
”Visa … en version” JC Superstar, har du filmen på video eller finns det något annat som går att visa?
Jag upptäckte JCS i 15-årsåldern då jag lånade den av en kusin (och senare köpte jag den själv, fast då tyvärr inte i originalpressningen i en box, jag köpte också versionen med filmmusiken som däremot inte alls slog an hos mig, finns också en version från -94 där Alice Cooper gör Herodes, enligt mitt tycke den bästa Herodesversionen). Och det finns nog inget annat album jag har intensivlyssnat på som den, ofta följde jag med i texthäftet.
Det gick så långt att till sist fastnade den i huvudet så när jag sommarjobbade med att lasta kylskåp och lossa tvättmaskiner på Electrolux så körde jag albumet i huvet. Det gick från början med knaster och skrap och hur jag vände och bytte skiva och hela köret. En gång tog jag tid på det och när jag sen jämförde och klockade när jag lyssnade på riktigt så skiljde det sig bara en eller två sekunder från början till slut.
Jag var och såg föreställningen en kväll när jag var i London första gången (tror det var -79). Det var väl kul, och filmen är väl egentligen inte helt fel den heller, men bortsett från Alice Herodesversion så håller jag stenhårt på originalutgåvan.
Ah, så du har varit på London Dungeons. Kul. Visste inte att de hade flyttat. Jag översatte för ett par år sedan en massa blurp för olika turistsevärdheter för en sajt som säljer biljetter till dem, upptäckte då till min glädje att London Dungeons fanns kvar, men förstod inte att det var nytt läge (eller det kanske inte hade flyttat ännu). Spontant tycker jag det är synd att de flyttat. Fast det nya stället kanske är lika slemmigt skönt 🙂
Denna finns filmad.
Jesus Chris i modern tappning med #saker och modern media mm.
Efter att sett denna låt kunde jag hålla med om att karlar helt klart kan bära upp smink 🙂
Den får jag helt klart ta och leta reda på. Det lät ju ganska bra.