För någon vecka sedan hörde jag att Kakan skulle bli talesperson för en kampanj från Cancerfonden med det fyndiga namnet ”Nej till Cancer”. Vet inte riktigt hur man tänkte där om jag ska vara ärlig, varken i val av person eller slogan. Det är väldigt ofta kända människor får fronta för saker som de brinner för. Kakan är väl bara en i raden för detta. Valet av person är rätt intressant. På vilket sätt tycker man att hon kommer att tillföra något? Tidigare har jag inte funderat så mycket på kostnader för folk som är ”någons ansikte” men det blev ganska snabbt aktuellt. Nu avbröts kampanjen ganska snabbt efter kritikstormen, så egentligen är det väl onödigt att skriva om det ändå. Jag lyckades faktiskt missa att man avbröt då det skedde när jag var rätt offline. Jättebra att man lyssnade och tog till sig kritiken – men det man tog till sig var väl att ”Nej till cancer” slogan var rätt skuldbeläggande. Valet av ansikte kommenterades inte så jag är fortfarande oförstående hur man tänkte från början.
Tanken på det återkom när jag läste LaMottes tweet om att någon ville ge till välgörande ändamål och valde att ta in honom för att föreläsa om sexuella trakasserier (om jag fattade det hela rätt). Kanske inte det välgörande ändamålet jag personligen skulle valt efter en storvinst, men tydligen så tyckte personen det och det är väl det viktigaste. Vet inte hur stor konkret skillnad det blir av att höra LaMotte prata om detta för att vara ärlig. Jag gissar att det är de redan frälsta som går på föreläsningen. I vilket fall var pengarna hennes att göra som hon ville med. Till skillnad från Cancerfonden som faktiskt har rätt bra ställen att stoppa ner pengarna som inte är Kakans ficka om jag får tycka. Jag antar att man faktiskt betalar någon för att vara vara ansikte utåt. Nu kan jag väl känna att
Tycker jag att det är bra användande av pengar som många kanske tänker sig skulle kunna användas bättre? Om man nu inte haft provocerande slogan – fanns det möjlighet att Kakan skulle kunnat generera så mycket intäkter att det blir en vinstaffär? Möjligen. Kakan är en person som provocerar en hel del. När jag läser om henne så hittar jag många ord som jag kan flagga Konstfack. Radikalfeminist. Polishat. ZTV. Inget av orden som riktigt för mig känns som någon jag vill förknippa med någon som är empatisk och lyhörd. Saker som jag nog gärna vill . En sådan som kan förstå hur det är att leva med en människa som drabbats av cancer. Eller vara en person som lever med det. Men visst. Hennes lillasyster fick cancer när hon var 14 och Kakan 18. Kanske skulle hon med dessa erfarenheter vara rätt person att förstå känslan?
Rätt person kan ge bra publicitet till ändamålet, de kan tjäna in bra med pengar. Fel person – de kan skada varumärket så mycket. Om Volvo väljer att riskera sitt varumärke genom att välja en person som Silvana Imam att stå för musiken så är det upp till dem. All press är bra press sägs det. Men jag tycker Money Talks är ett bra uttryck med, och även om jag inte aktivt väljer saker för att jag gillar någon person som säger att det är jättebra (men visst, en snygg bild på okänd person kan naturligtvis säljas in till mig) så har det hänt att jag aktivt valt bort något. T ex så hände det ibland att jag köpte Havremjölk till mina barn. Sedan jag läste om deras dubbelmoral så har det blivit aktivt val att inte köpa Oatley då. När det gäller Unicef så undvek jag dem så länge Liza Marklund var kvar som ambassadör för barnfonden efter Gömda skandalen. Såg att de nu hade lite andra representanter.
Men tillbaka till kändisar och sälja in saker. Jag hittade rätt intressant blogginlägg om detta som jag kan rekommendera. Framförallt detta stycke då.
G. Överföra symbolisk mening
Genom att associera kändisar till en viss produkt hoppas man på att överföra värden i form av den symboliska mening som kändisen bär på, det vill att låta den image artisten har smitta av sig på produkten. Exempelvis kan man vara ute efter att förknippas med Lady Gagas trendiga coolhet (ex. Polaroid), Zlatans sportighet (Nike) eller den rockattityd Dregen utstrålar (Polly) och på så sätt skapa, förstärka eller förändra en attityd till produkten.
En annan information jag fick via denna sida var att det faktiskt var Zlatan som kontaktade Volvo och inte tvärtom.
Trollan's Tankar om stort och smått 
Kan väl säga att jag hädanefter aktivt väljer bort både cancerfonden och volvo. För att inte tala om rädda barnen.
Fast det håller på att bli ett uttalat problem att hitta företag och produkter som man inte vill välja bort aktivt pga. deras politiska ställningstagande och/eller frontfigurer.
Rädda barnen och Röda korset är long gone som alternativ.
Jag kan acceptera folks politiska ställningstagande så jag har inte emot något pga en känd vänsterfigur står för det. Men om vänsterfiguren uttalar sig provocerande på så sätt som många gör idag då det är ett sätt att bli ”känd” så känner jag inte att jag skulle vilja bidra till att höja upp dem än mer.
Jag har inte heller problem med att människor tycker annorlunda, men dubbelmoral och hyckleri utlöser akut anafylaktiska reaktioner hos mig.
Hej.
Personligen skänker jag inte pengar till välgörenhet, eller snarare organiserat tiggeri, av det enkla skälet att jag anser att landets höga skattetryck mer än väl hade kunnat finansiera svenska folkets behov om skatten använts till detta. Jag undviker dessutom att spendera pengar hos Myrorna och Emmaus då dessa systematiskt utnyttjar AF-praktikanter och lönebidragsanställningar utan att erbjuda dessa fast anställning. På så vis kan man konkurrera med andra, jobbskapande, företag.
Faktum är att samtiden påminner allt mer om ‘Röda Rummet’; det är två skillnader jag ser – teknologin och mångkulturen. I övrigt liknar systemet med köpta goda samveten och allmosor från bourgeoisien samt den korrupta och ineffektiva statsapparaten Strindbergs Sverige alltför mycket för att vara annat än oroande.
Faktum är nog att det bästa vi kan göra om vi vill påverka det här med kändisar som galjonsfigurer är att skriva och ställa jobbiga frågor (men artigt och sakligt formulerade förstås). Kakan lär väl kläckt ur sig en och annan dumhet offentligt – varför inte skriva och fråga på vilket sätt hennes öppet redovisade yttranden sammanfaller med den organisation hon skall företräda, samt med hur mycket hon arvoderas, och om det inte finns bra förebilder som kan tänka sig att arbeta ideellt för organisationen – då räcker ju resurserna bättre till.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
”Personligen skänker jag inte pengar till välgörenhet, eller snarare organiserat tiggeri, av det enkla skälet att jag anser att landets höga skattetryck mer än väl hade kunnat finansiera svenska folkets behov om skatten använts till detta.”
Det kan man väl hålla med om. Nu kan jag väl känna att cancerfonden kanske borde fokusera mer på extra pengar till forskning som inte helt går via skattepengar men annars kan jag hålla med. Själv började jag faktiskt ge pengar till bl a Läkare utan gränser då jag tycker det är en av de få seriösa aktörerna idag. Men ja, jag tycker det borde finnas tillräckligt med folk som är beredda att jobba ideellt med saker och ting…men börjar inse att världen inte riktigt ser så ut.
Rent allmänt anser jag att hjälpa väl hör till det bästa man kan göra, men det måste ske av egen fri vilja. Jag är för övrigt för ett helt skattefritt samhälle, jag är ganska säker på att det skulle fungera. Att folk är så villiga som de är trots världens högsta skattetryck att lägga pengar på allehanda välgörande ändamål säger väl att ett avskaffat skattetryck förmodligen inte skulle inverka negativt på hjälp som ges. Snarare skulle det nog verka som ett incitament till att ta riktigt ansvar och inte bara köpa sig fri. Jag ser hellre att man engagerar sig på allvar i någon specifik verksamhet på ideell grund än att man bara ger bort pengar till höger och vänster. Äkta ideellt arbete bidrar till att skapa en bättre värld, att man bara slänger några kronor eller en hundring hit och dit tror jag inte leder till några verkliga resultat.