En enda gång i mitt liv har jag känt en tydlig orättvisa av att vara tjej. Det var under skoltid på mellanstadiet. Av någon anledning så fick man ha träslöjd eller syslöjd och sedan bara vissa lektioner då där man gjorde ett samarbete mellan dessa två. I min klass var det mer killar än tjejer och det jag minns starkt var ”nu har vi ordnat så att alla killar kan få köra träslöjd så får tjejerna syslöjd”. Plötsligt kändes det inte som jag levde på 80-talet längre utan som jag var en tjej i en Enid Blyton bok. Jag önskar att jag kunde berätta att jag protesterade vilt mot detta och ifrågasatte systemet, men det gjorde jag naturligtvis inte. Jag bet ihop och gick på den förbannade syslöjden. Och lyckades sy mig i fingret med symaskin. Ärligt talat tror jag inte att mina resultat i slöjd hade blivis så mycket bättre om jag kört träslöjd fullt ut, men jag fick aldrig alternativet. Jag vet inte om det var någon kille som hellre velat haft syslöjd heller, ingen protesterade i alla fall. Jag minns verkligen hur nöjd man var att man lyckats lösa det hela så bra.

När mina barn har gått i skolan har de kommit på den briljanta lösningen att man har både syslöjd och träslöjd. Ena terminen tar halva klassen det ena, och andra terminen det andra så byter man. Klassen är sen uppdelad slumpmässigt. Den enda gången jag sett en könsuppdelning var det vid simningen när man gick till badhuset så körde tjejerna en tid, och killarna den andra. Vilket de då kunde lösa att ha en manlig lärare på plats när killarna bytte om och en kvinnlig hos tjejerna. Vilket kan behövas. Varje gång man pratar om duschen och omklädningen så är det att killar försöker kika på tjejer (och vice versa) och mobilbilder som tas och läggs upp som mobbing. Problem som inte tas upp är det jag dras med.
1. Badkläder kommer ev inte med tillbaka
2. Det är så härligt att stå i duschen så man kan gott parkera där.

Så det känns bra att ha någon som kan vara där och se till att de pallrar sig ur duschen och påminner dem att kolla att allt är nerpackat.

Men är det bra med könsuppdelning? Att låta tjejerna vara för sig och killarna för sig? Tja, min mans klass på gymnasiet blev en bara killar klass. Det var tekniskt och just den årskullen var det inte så många tjejer så de få det var hamnade i den andra klassen. Enligt matteläraren var just denna klass den absolut bästa på fysik och matte vilket han trodde berodde på att det inte fanns tjejer där. Inte för att tjejer skulle dra ner mattenivån – utan för att tjejer distraherade killarna så de tappade koncentrationen. Det fanns även en andra klasser med bara killar. De höll till i källaren och kallades av många av oss som gick de teoretiska klasserna för ”grottfolket”. Det var de som gick fordon. Väldigt få tjejer som gick där – så få att det blev lite problem att ordna omklädningsrum för de som började när jag gick på gymnasiet. Jag hade ingen egentlig kontakt med de som gick på den linjen. Man skyndade helst förbi för att undvika att bli bedömd av dem. Det värsta jag råkade ut för var väl egentligen busvisslingar ibland. Så här i efterhand kan jag väl fundera lite på vad de tänkte om oss ”snobbiga tekniker” som skyndade förbi med näsan i vädret.

När det gällde gympa har jag haft både uppdelat och blandat beroende på vad vi gjorde. Som tidigt utvecklad tyckte jag det kunde kännas lite obehagligt när jag började behöva BH att springa med killarna det kan jag villigt erkänna. Å andra sidan hade jag inte så mycket gemensamt med tjejerna i klassen på hela grundskolan så det kändes inte riktigt kul att spela med dem heller för att vara ärlig. Det var lättare på gymnasiet, jag var fortfarande lika dåligt men de hanterade det på bättre sätt med att stötta än himla med ögonen. Jag hatade idrott med hela mitt hjärta då det i princip bara handlade om bollsporter. Visst, de försökte göra det lite varierande med att lägga till dans med. Jag minns framförallt Hasse-dans. Koreograferat av idrottsläraren själv. Jag har alltid gillat dans, men det var väldigt tydligt med inställningen att det där med dans det var inte någon sport på riktigt. Det tog ett tag, men snart insåg jag att mens och huvudvärk var fungerande ursäkter att slippa många lektioner. Lite humor att jag idag har kört hela Vätternrundan med mens utan problem när jag påstod att jag inte klarade av 45 min stå och hänga någonstans där en boll förhoppningsvis inte skulle passera.

Det finns skillnader mellan killar och tjejer, förutom vad som finns mellan benen men det finns även en skala där man kan ha drag av olika håll. Jag kan många gånger känna mig mer besläktad med killar och kunnat umgås med dem, medan han å sin sida hade många tjejkompisar under uppväxten.

Han gick som sagt i en bara killar klass på gymnasiet. Hur hade det blivit med bara killar i grundskolan? Det finns en ganska stor skillnad mellan grundskolan och gymnasiet. Vem som helst kan hamna i samma klass. Det handlar om postnummer. I gymnasiet så hamnar du i en klass där alla gjort samma aktiva val. Det finns alltså redan gemansamma nämnare där. I grundskolan kan man som mig ha otur att hamna som outsider i en klass som är samma elever från klass 1 till 9. Idag har jag en del av mina gamla klasskompisar på Facebook och har fått en liten uppdaterad bild av dem. Jag har väl sprungit på nån av dem någon gång och hälsat – men efter 9 år så finns det egentligen inget intresse att träffas igen. Hur hade det varit med en klass av bara tjejer? Jag har svårt att se att det skulle varit positivt. Men jag tror att det hade kunnat vara värre för min man om jag ska vara ärlig. En klass med bara killar så skulle han nog ses som ”bögig” som umgås med tjejer (alltså umgås som kompis och inte umgås som Casanova) vilket kanske skulle tvingat honom att spela på ett annat sätt för att kunna passa in och inte verka svag. Att komma från mindre ort (där han gick första tiden innan de flyttade till stan) där man är mer intresserade av praktiska ämnen och vara särbegåvad på naturvetenskaplig och vara ”bögig” hade nog inte blivit så poppis.

Det här med gympa var heller ingenting som han gillade (så arvet vi lämnade till våra barn på den fronten är kanske inte det bästa…) då inte heller han hade bollsinne. Det är ok som tjej att vara dålig på bollsporter. Ok – och ibland förväntat vilket kan reta mig till vansinne. Att vara dålig och ointresserad av fotboll som kille är däremot lite abnormt. Jag märker den attityden mot min äldre son som är väldigt tydlig med att fotboll är inte hans grej. Lillebror kan tycka det är roligt att se på, och kör gärna på raster, men storebror har aldrig gillat det. Det lustiga är att man redan när de var runt två kunde se att den äldre inte hade minsta känsla för det – medan den mindre träffade bättre i samma ålder.

Min poäng? Det kan finnas fördelar och nackdelar med att dela upp i kön. Det kommer däremot aldrig finnas fördelar att dela upp för att tjejer inte kan visa sig i T-shirt för sina jämnåriga killar. Där finns det bara nackdelar och ett blivande samhällsproblem. Jag tänker också på min man om han gått i den skolan. Hur hade hans liv blivit i en klass där han kanske skulle bli hotad med stryk om han försökte umgås med sina kvinnliga klasskompisar?