En gång i tiden var löften heliga. Om du lovade något så var du tvungen att hålla det. I alla fall enligt gamla böcker jag läst…när jag var liten så kunde man lova en det ena och en det andra (nej jag lovar att inte ta något mer godis!) men ändå så fanns det lite dåligt samvete när man bröt dessa löften (även om syrrans förtjusning över äckliga punchpraliner underlättade att hålla en del av löftena) men i vuxen ålder så har löften blivit viktigare för mig. Jag vill inte lova något jag inte kan garantera. Så jag kan lova att göra/inte göra något men kan inte ge direkt löfte om att vara på jobbet en viss dag då omständigheter kan komma emellan, men ambitionen kommer alltid att vara att vara på plats då.

Men politiker tycks lova så många löften som är tomma redan när de uttalar dem. Vi minns alla löften som Annie Lööf kommit med, det mest famösa handlade väl om hennes högra sko, men det är inte det enda löfte som det handlade om. Vi har också tjatet om att Kristersson tydligen lovade Hédi Fried att inte samarbeta med SD. Nu vet jag inte riktigt hur det löftet formulerades, men hur kan någon som tror på demokrati utkräva ett sådant löfte till att börja med, och vilken demokratisk syn har någon som lovar någon annan detta, vare sig det är sina egna barn eller en överlevare. Jag har svårt att respektera folk som kommer med högtravande löften för att signalera sin godhet, men sen är dessa löften värd mindre än luften som används för att uttala dem. Nu senast lovar Morgan Johansson att man ska ta fast de som sköt barnen i Flemingsberg. Jag kan tänka mig att det fick föräldrarna att känna sig så mycket mer trygga. Till att börja med så spelar det väl ingen rol om man nu lyckas ta fast dem. De kommer troligen släppas ganska snabbt. Och om de lyckas fällas för brottet, så blir straffet därefter och de kommer snart ut ändå. Men även under den tiden de skulle vara i förvar – kommer man kunna känna sig trygg då? Det finns ingen möjlighet att det kommer någon som vill ge igen, eller nytt försök att skjuta den som skulle skjutas? Det är inte bara en person som det handlar om, utan det handlar om flera som utan tvekan är beredda att ta till våld som kan skada de omkring. Någon pratar om att folk leker gangster, och det gör mig så arg att man inte förstår att vi inte har samhälle där man ”leker gangster” utan faktiskt är gangster. Hur många oskyldiga ska drabbas innan vi förstår att det på vissa ställen är Vilda västern i Sverige. Folk kan både skjuta och kasta granater, och det ses som ok? Men visst, Morgan Johansson lovar att ta fast den som sköt, och då kommer allt bli frid och fröjd.

Men detta löfte, precis som alla vallöften och löften som politiker yttrar med all den auktoritet som de kan få fram skapar bara höjda ögonbryn hos folk som undrar över löftet att deras röst som de var fjärde år lämnar ska vara en del i styrandet av landet. Löftet att vi lever i en demokrati där alla räknas, oavsett vad de har för färg, sexuell läggning, och politisk åskådning. Varför är man så rädd för SD? Det är så mycket snack om faran med deras värdegrund. Att de kommer tvinga igenom att alla personer med mörkare pigment ska skickas ut.

Fine, kanske gör dem de, men jag lovar att varje idiotiskt motion som pekar åt det hållet kommer att skapa ramaskri hos folk. Många röstar nu på SD på grund av att samtidigt som barn dödas i gängkrig, så pratar politiker om strandskydd. Så låt dem komma fram, låt dem komma med sina extremt rasistiska lagförslag som ni hotar att de kommer att komma med då lovar jag att svenskarna kommer rösta bort dem ganska snabbt. För hur mycket ni än vill kleta Breivik på alla som är trötta på att se barn skjutas i Sverige med – så är svenskarna inte rasistiska, och protesterna skulle bli ohållbara. Så det löftet är jag väldigt övertygad om att Sverige kommer att hjälpa mig leverera.